I hopp om en liten 2012

Jag hoppar in här jag med om det är ok?

Jag är en tjej på 35 som har en dotter på snart 2. Vi bor (med maken/dotterns pappa) strax utanför Göteborg. Vi har försökt få till ett syskon sedan augusti och är nu inne på vårt sjätte försök.

Det där med illamående och ständig hunger verkar vara något som går här verkar det som . De senaste 3-4 dagarna så är jag också ständigt hungrig samtidigt som jag har varit lätt illamående till och från, tills idag då jag varit illamående så gott som hela dagen och det trots att mensen kom i torsdags.

Nu har ju mensen inte betett sig som den brukar då den brukar hålla på i bortåt en vecka, men den här gången så blödde jag två dagar för att på lördagen knappt blöda något och så idag har jag vid något toalettbesök fått lite lätt blodblandad flytning på pappret. That's it. Jag blev så nojjig till slut då man hört om kvinnor som fått blödning då de skulle haft mens, men som ändå varit gravida, så jag tog ett test. Passade samtidigt på att för skojs skull testa även med ÄL-test. Både fick ett väldigt svagt streck, så svagt att det precis syntes, men det kom inte fram på bilden när jag försökte fota det. Självklart blev jag lite fundersam och gick sedan och höll mig i fem-sex timmar innan jag gjorde ett nytt test, men den var helt negativ. Så det första var nog bara ett spökstreck eller något.

Åååååh! Vad roligt! Stort grattis pheia och Lycklig kvinna!

Mitt illamående har fortsatt, liksom värst hungern och mitt springande på toa för att kissa. Jag misstänker att min kropp har blivit skengravid eller något, för gravid är jag ju inte, tydligen...

Välkommen Moomintrollet. Vad jobbigt det måste ha varit, det du genomgått! Jag passar på att svara på din fråga om mens och ägglossning. Ja, man kan få mens även utan ägglossning. Däremot så kan dina problem med sköldkörteln göra det svårare för dig att bli gravid. Men så fort de fått ordning på medicineringen så borde fertiliteten bli som innan igen.

NÄR du blir gravid så kommer du få äta Levaxin och troligtvis kommer du även få öka styrkan. Men det är inga problem med det då det följs upp noggrant! Jag har problem med ämnesomsättningen sedan många år tillbaka och när jag väntade dottern så hade man stenkoll på mina blodvärden. Aldrig har jag mått så bra med min sjukdom som då! Jag var livrädd för att gå upp en massa på grund av den hormonobalans som det blir med graviditet och störd ämnesomsättning, men det oroade jag mig för helt i onödan. Att ha fel på ämnesomsättningen krävs det mycket för att det ska gå "åt pipsvängen" för mamman som du skriver, annat än att hon kan få typiska symptom som hör ihop med problemen. Vad det gäller barnet så finns det större risker, men som sagt var, detta hålls det koll på under graviditeten, så det ska du inte behöva oroa dig för! Du kan läsa mer om hypotyreos och hypertyreos på följande länkar
hypotyreos.se/
thyroid.se/

Du skriver att adoption inte är ett alternativ då ni inte vill ha ett sådant lån att dras med. En idé är att ni tar ett huslån och köper ett hus, om än tillfälligt, bara för att det ska bli OK från adoptionslandet och att ni får ert barn, sedan kan ni sälja huset/lägenheten igen och med ganska stor sannolikhet få tillbaka pengarna? Eller så kan ni kanske fundera på att vara stödfamilj eller fosterfamilj? Men det är kanske inte heller någon lösning för er? Men nu tror jag ju inte att det ska vara några problem för er att få er lilla bebis så snart medicindosen blivit den rätta, så ni behöver ju egentligen inte tänka i dom banorna. Det kan ta ett tag, men så snart den är rätt så finns det inget som hindrar er från att få bebis! Dessutom, när dosen är den rätta så är det inte heller helt osannolikt att du kommer att känna dig mer optimistisk och förhoppningsfull igen, nedstämdhet och förmåga att se alla problem och inga lösningar är rätt typiska för oss med fel på ämnesomsättningen!