lyckopiller?
: jag vet inte var jag ska börja.jag lever ett mycket bra liv.
nu.
har två underbara barn, super snälla och sambo. (pappan till barnen)
men.. ända sen jag fick mitt första barn har jag mått sjukt dåligt i mig själv.
jag har haft en fruktansvärt stormig uppväxt.
problem hemma, skolan, misshhandlad av gammal pojkvän, sexuellt övergrepp mm.
mina föräldrar var där aldrig även dem visste vad som hande hänt osv.
hade en familj som jag alltid var hos som jag kunde berätta allt för (dem sa att jag var som deras dotter).. men inte längre.. dem är vän med han som nästan våldtog mig.. även dem sa att dem aldig slulle prata med han osv..
dem förlät honom och.. jag såg ut som en idiot..
jag fick panik och ångest och började tänka.. kanske är det jag som överdrev?
det var nog inte så farligt?
min ex pojkvän misshandlade mig i 4 år.. mina föräldrar brydde inte sig även dem visste och såg mina märken/sår..
och detta är bara det lilla som har hänt..
---
sen träffade jag min nyvarande pojkvän.
han sa fina saker, lyfte aldrig handen, han bad mig aldrig redovisa min dag (och om jag hade glömt något så slog han mig inte), han älska mig.. mig...
när jag tänker tillbaka på allt som har hänt.. så är de så jobbigt..
jag vet inte hur jag ska förklara det men mår så dåligt..
inte bara över mitt "gammla" liv men också min kropp. innan jag fick barn hade jag också dåligt självförtroende... men nu..
hatar jag min kropp och allt med mig..
bristningar över allt.. "hud häänger" bröst HÄNGER..
jag hänger?.. balblabla.. jag vet..
jag vill bara kunna släppa mitt förflutna..
allt..
må bra..
för jag har en super liv.. verkligen..
men känner mig så ensam..
har ingen jag kan snacka med..
min sambo jobbar alltså 7 dagar i veckan och kommer hem klcokan 7 på kvällen..
man hinner inget..
han lyssnar inte i heller..
han tycker att jag bara ska skita i det/dem osv..
jag umgås ju fortfarande med mian föräldrar och den andra familjen.. men jag är såraad..
jag har även berättat för dem hur jag känner osv.. men..
ja dem säger typ inget.. gjort är gjort..
har pratat med psykolog men hon envisades att snacka om mina barn att man kunde "ge bort" dem till andra som vill ha barn..???
jag sa aldrig att det var fel på mina FAMILJ som jag har skapat.. men hon envisades verkligen..
så gick bara dit 3 gånger..
(hände även min kompis som gick hos henne)
innan jag fick barn trodde jag att jag hade beabetat allt detta men,,
antaligen inte..
så nu är min fråga...
tror ni att lyckopiller funkar?
jag har alltid varit emot massa saker man stoppar i sig men...
vill bara vara lycklig,. SOM JAG BORDE vara..
skäms verkligen över att jag mår såhär...
SKÄMS!!
