47 år?

Hoppsan!   I min släkt har de allra flesta börjat sitt barnafödande vid 20-25 även om farmor faktiskt var hela 25 när hon fick första och ändå fick hon 12 barn. I nutid har ingen utom en manlig kusin fått barn efter 40-han var 46. Jag önskar så att jag hade släktat farmor,men tyvärr är jag precis tvärtom... I bekantskapen vimlar det av barnafödande kvinnor efter 40 däremot så jag är riktigt,riktigt udda. Men jag hörde om en som fick barn vid 48 efter 15 års försök så man vet ju aldrig!  Finns ju en teori om att precis innan klimakteriet klämmer kroppen i med det sista riktigt bra ägget. Myt eller inte,men jag lever på hoppet!

Haha, den teorin har jag inte hört, hoppas att det stämmer! Vi försöker in i det sista!

Fertiliteten ÄR ärftligt men från mamman. Kvinnan får oftast samma typ av klimakteriet som börjar vid samma ålder som sin mamma.  Jag vet att min mamma blev naturligt gravid vid 45 dock slutade det i MF. Så det stämmer eftersom jag vet att jag har fortfarande ÄL och inga tecken på klimakteriet trots att jag redan är 46.

Mamma opererade bort hela paketet vid 42 så när hon hade kommit naturligt i klimakteriet vet ju ingen. Mormor dog långt innan vid bara 36 så jag har ingen att jämföra med. Men försöker tills det är slutgiltigt kört!

Läste nyss på annat forum om en 47-årig kvinna som väntar sitt 5:e barn och nu gjort VUL och barnet levde och allt såg bra ut.  Hittade också en släkting långt tillbaks som fick 4 barn efter 40. Dock överlevde bara en första levnadsåret,men det var den sista hon fick vid 46 å andra sidan.

Visst förekommer det, men är väl knappast att rekommendera. Mycket hög risk för komplikationer hos både mor och barn vid den åldern. Har för mig att risken för DS tex är 1 på 20 vid 45 års ålder. Sen hur kul är det för en 20 åring att ha en 67 årig mamma- egentligen?

Inte så mycket roligare än att ha en pappa som är 67- men det säger vi sällan något om....

Antingen har man en 67-årig mamma vid 20 eller också lever man inte alls. Vad tror du personen föredrar ärligt sagt? Har du hört nån med äldre föräldrar säga att de hellre aldrig levt än haft de föräldrar de har? Och jag personligen tar då miljoner gånger hellre ett ds-barn än inget alls! De är lika mycket värda.

Det jag skrev var att det knappast var att rekommendera. Som 20-åring med gamla föräldrar så riskerar man att bli väldigt väldigt ensam. Ens föräldrar kanske hinner att dö innan man bildat egen familj. HAr man dessutom inget syskon- ja då blir man ju ensam,,,,,,
Sen det där om att du hellre "tar" ett DS barn än inget alls- det kan jag förstå- men hur tänker du egentligen. Att ha DS är ett mycket allvarligt handikapp, både fysiskt och psykiskt. Ofta har barnen även hjärtfel och lever i genom snitt mycket kortare än en person utan detta handikapp. Varför vill man utsätta ett barn för det?? Det handlar ju ingenting om mänskligt värde liksom. 

Det finns många sätt att motivera att inte skaffa barn när man är över 45. En av de är risken för DS. Men hur resonerar man egentligen - majoriteten av alla gravida gör (eller vill göra) ändå NUPP/KUP/FVP för att kartlägga risken? Så vad är skillnaden egentligen? Med tanke på att det är väldigt få som överhuvudtaget blir gravida så sent som över 45 å är det ännu mindre antal som faktiskt skulle föda ett barn med DS, speciellt med tanke på fosterdiagnostiken. Att behålla eller inte ett barn med DS gäller ju alla, oavsett ålder, det är en fråga föräldrarna måste ta ställning till själva oavsett hur unga eller gamla de är.

Åldern då. Ja, risken att dö vid 70 är ju större än att dö vid 50. Men faktiskt inte så stor med tanke på att livslängden ökar hela tiden. Och hur långt kan man planera sitt liv egentligen? Om man kan ge sina barn tryggt hem, kärlek och alla färdigheter man behöver för att kunna leva sitt eget liv - ja då gör det väl inte så mycket även om du skulle dö "redan" vid 70. Folk lever längre nuförtiden dessutom. Jag har en granne som är 80 som är fantastisk duktig på att ta hand om våra två barn, 4 och 6 (visserligen blir hon trött efter en timme, men ändå). Hade hon varit min mamma så skulle hon ha fått mig när hon var 44. Jag fick mina barn vid 39 och 42. 

Med tanke på att det är ungefär lika sällsynt att få barn så sent som 47 att dö ung, så tycker jag inte man ska komma med några "rekommendationer" hur folk ska planera sina graviditeter. Det finns många friska barn i världen som föds när mamman varit över 45.

 

En av mina jobbarkompisars mamma började skaffa barn när hon var 41, fick tre barn, det sista när hon var 47. Det är ca 45 år sen och hon mår ännu bra, klarar sig själv etc. En riktig krutgumma som hunnit få barnbarns barn.