Det finns väl ingen universallösning på det där med sömnbrist, stress på jobbet och att man inte orkar.......men jag gör så att jag dels bantar ner mängden hushållsarbete, dels tar lite mer "ledigt" vissa dagar. Då äter vi mackor och flingor till middag och bygger en koja eller nåt och så fokuserar jag på att leka med barnen och gör ingenting annat den kvällen. Sedan om jag vill städa köket och diska tex så kan jag först sätta barnen vid bordet med vattenfärger och be dem måla en fin tavla till mamma (de kladdar så in i....***). Under tiden gör jag det jag ska göra, när de är klara sätter vi upp målningarna och så hjälper de mig torka upp kladdet runtomkring... 
Om jag ska städa badrummet, då sätter jag stora killen framför favorit-TV-programmet och lillan i badkaret. Så får hon bada och plaska med leksaker och bubblor tills jag är klar, då plockar jag upp henne och tvättar av badkaret lite snabbt efteråt.
Om man sammanfattar det så försöker jag klämma in tid att ungås samtidigt med hushållsarbetet, det är roligare för alla och annars skulle jag aldrig hinna eller orka. Men kanske främst så bryr jag mig inte så mycket om det är ostädat och dant, så länge det är städat ibland... Jag är väl inne i en god spiral, för jag upplever inte att vi har så mycket konflikter eller skrik, har man hamnat i en ond spriral är ju frågan var man ska börja för att nysta upp den.... man måste nog börja i änden att fokusera på barnen och ha roligt tillsammans, men barnen speglar ju en själv, och om man själv är stressad och mår dåligt så blir de gnälliga, klängiga och sover dåligt.... så man kanske måste börja med sig själv och se till att man mår bra. Jag har själv sagt upp mig två gånger för att jag inte mådde bra av mitt jobb, och det var det bästa jag har gjort, även om det kan kännas läskigt med barn och allt. Första gången hade jag inget annat jobb att gå till, vi flyttade till en pyttelägenhet och bodde ovanpå varandra ett halvår eller så, men det gjorde inget för det var så himla underbart att slippa stressen. Stressen att vara arbetslös var inte på långa vägar lika svårt att hantera tyckte jag.
Men men, det bästa är nog att inte snacka, grubbla och fundera, utan att GÖRA, oavsett vad.
