Vredesutbrott, Okontrollerad ilska hos 2 åring, nån som känner igen sig?

Känner igen det där väldigt mycket. jag filmade min son med kameran när han fick utbrott, oxå 2-åring och tog med till bvc och visade.
Sköterskan frågade hur jag och min man själva var som barn i trotsålder. Och efter mycket om och men började ett mönster ta vid. Svägerskans son var exakt likadan i den åldern visa det sej.

Vi brukar gå undan, men ändå hålla koll om man säger så. Se till att han inte råkar skada sig själv eller dylikt. Sen efter ca en halvtimme och han lugnat sig kan man börja prata om det som hände och förklara och fråga, bekräfta att man sett och förstår att han blev arg, att man får bli arg, men att det kanske inte är så dumt att försöka prata och lyssna också.

Min dotter kan vara likadan... Vi låter henne ligga och simma på golvet och skrika hur pinsamt det än är... Gör vi annat blir hon ännu argare och det tar längre tid att få ur henne ur det stadiet. Det som är bra med det är att det alltid kommer fram tanter och vill försöka hjälpa och då brukar hon komma ur sin trans och söka sig till mig. Antar att det är obehagligt med alla som ska krångla och prata med henne.

Vet inte om det har med blodsockret att göra men är hon hungrig kan det definitivt explodera och det länge....

Intressant med generna, min pappa pratar alltid om den gången jag var helt hysterisk och satt och skrek på tåget i 1,5 timme och det fanns inget de kunde göra. Det är nig det hemskaste som de varit med och vagnen tömdes på folk. Sen somnade jag av utmattning när jag kom fram... Hm, kanske kommer från mig...

Japp har en sådan här hemma jag låter han vara o ser bara till att ingripa om han försöker göra sig illa ibland blir han så arg så han försöker slänga sig ner från soffan. Jag brukar sätta mig o leka med hans grejor utan att bjuda in till lek.....vilken 2-åring kan motstå när morsan liggger på alla fyra o brummar med bilar o lyftkranar så han brukar lugna ner sig o komma o nyfiket kolla vad jag gör...funkar alltid:)

åååå så skönt o höra, alltså att man inte är ensam. Mmmm... det är säkert inget "konstigt" utan helt normalt. vad du normalt o onormalt är men ni förstår vad jag menar. Om vi låter honom vara när han får sånt här utbrott springer han till oss o vill att vi tar upp honom men när vi väl gör det så blir han ännu mer arg. Känns som att han blir så frustrerad när vi inte förstår honom. Mmmm ska börja se om de finns nåt mönster i detta, tex om han kan vara hungrig eller så. Tack för era svar.

Ja, det är rätt typiskt för 2-åringar. De kan bli otroligt argsinta! Vissa ger sig på folk och saker i ilskan, och då kan det vara riktigt besvärligt.
Bästa sättet att hantera saken på, är att framförallt låta bli att själv dra i gång bråk i onödan. Det är ju annars fort gjort om man som vuxen slentrianmässigt säger nej till något bara "för att" eller att man är stressad och irriterad och snäser åt barnet. Många utbrott kan också undvikas om man ser till att barnet inte hinner bli för hungrigt och att man förbereder barnet på förändringar. Alltså förvarnar om att man ska åka och handla, lämna lekparken, stänga av TV:n eller så.