Ledsna barn

Alltså HUR kan man lämna sitt barn?

Fast man är väl två i ett förhållande och att bara för att barnen säger så, så vet ju inte du vad som hänt. Mamman har kanske kastat ut pappan och inte tillåter honom att träffa barnet.

Absolut är det sorgligt att pappan inte finns i deras liv. Men att anta att det bara är pappornas fel är lite naivt tycker jag.

Nu är ju den ena min egen avkomma och jag vet vad som hänt hos oss, den andra är min kompis pojke och jag vet vad som hänt hos dem.

Det finns, tro det eller ej, fortfarande farsor som försvinner.

Även i dessa tider med pappaledighet och jämställdhet finns vi som skaffat barn med män som av olika anledningar dragit.

Det är skit när folk säger att mammorna förhindrar relationen pappa-barn, hur vet de det?

Missbruk, psykiska problem och annat kan leda till att pappan försvinner utan att det är mammans "fel".

Blir verkligen ledsen över att någon kan tro att jag skulle göra detta mot min son. Kasta ut och inte låta dem träffas..

Har du ens funderat över hur det känns att köpa presenter från "pappa och mamma", att förklara varför pappan inte kommer på födelsedagen, julafton, lucia..

Det skulle man lätt kunna vara utan!

Tänk dig kräksjukan och du är ensam.. Att alltid ha barnet, jämt. Aldrig aldrig vara ensam.

Att själv ta alla konflikter, kalas, föräldramöten osv

Att inte ha någon och bolla med när barnet är sjukt osv

Vem skulle välja det om man inte verkligen var tvungen?

I mitt fall skulle jag vara överlycklig om han tog en vabdag.

Nu framstod det ju inte i trådstarten att det ena barnet var ditt så jag har inte påstått att just du inte tillåter pappan att träffa barnet. Det står heller inte att du vet vad som hände den andra familjen. Ofta vet man ju faktiskt kanske inte hela sanningen till varför andras familjer splittras om man inte får höra båda sidor.

Tror absolut att det finns pappor som sticker utan att bry sig. Precis som jag vet finns mammor som sticker utan att bry sig (dock kanske inte lika vanligt). Och jag VET att det finns mammor som hindrar papporna från att träffa sin barn.

Alla dem scenarierna är ju hemska för barnet och för den drabbade föräldern oavsett om det är en mamma eller pappa.

Det lät bara på dig som att alla pappor är svin.

Jag skulle vilja säga att människor är svin som behandlar sitt barn illa oavsett om man är man eller kvinna.

Ja, jag menade pappor (eller mammor) som bara försvinner ur sitt barns liv. Det är verkligen tragiskt.

Man kan ha problem och må dåligt men en förälder kan inte sätta sig själv först. Ett älskat barn som man plötsligt bara lämnar.

Nu måste jag bara reagera lite angående att det finns mammor som inte låter papporna träffa sina barn. Fick höra av en pedagog på förskolan där mina barn går att det var så synd om barnen när de inte får träffa sina pappor pga att mammorna inte vill. Var då i en sådan situation. Jag lät inte pappan träffa mina barn. Men inte fan gjorde jag det av jävelskap, utan pågrund av att jag ansåg att mina barn behövde ha en förälder som mådde någorlunda okej och som klarade av att ta ansvar för sina barn. Jag klarade inte av att vara en svängdörr, där den andra föräldern, pappan, kunde komma och gå som han ville, lova högt och lågt om än det ena och det andra och där uteblivna träffar var mer vanligt än ovanligt och där han kunde dyka upp full och dum. Det finns ingen anledning för mig som mamma att utestänga en bra och ansvarsfull pappa, vad har jag att vinna på det? Det är inte lätt att vara själv med barn. Så jag blir arg när folk som nte vet hur det ligger tlll, tar ställning om än det ena än det andra.. Visst det finns alla kategorier av människor, men mammor som stänger ute pappor av ren jävelskap är nog mer undantag än regel.

Jag tycker att det är märkligt! Var är dessa elaka häxor som förvägrar sitt barn en far? Jag känner många ensamstående mammor och ingen av dem har hindrat pappan.

En tjej har barnets pappa i fängelse pga att han misshandlade henne svårt när barnet såg på, hon åker iof inte på eget initiativ till fängelset och träffar honom men om farmor eller annan släkting skulle vilja ta med barnet dit skulle hon låta dem, pappan hatar henne och har inte frågat efter barnet. Gör hon fel?

En annan tjej fick barn med en missbrukare och under hans dagar kom polis och social till henne med barnet som de hittat i en kvart eller för att de häktat pappan, hon var ändå tvungen enligt lag att lämna barnet till pappan och på samma gång tvungen att skydda barnet från pappan. Men hon lämnade barnet och ansökte om ensam vårdnad.

Sen vet jag flera som hade en som gjorde slut när barnet var under året gammalt och som sen aldrig hörde av sig, bara betalade uh via FK.

Men visst finns det mammor som inte låter barnen träffa sin pappa, fast jag tror inte det är så vanligt.

Jag känner ingen ensam mamma som trilskas med umgänget med en hyfsat fungerande fader. Däremot är det banne mig svårt att få en ovillig fader att ha umgänge med sitt barn. Medans gissningsvis den ovillige fadern inte säger till sin egen omgivning att han inte idds ha umgänge med sitt barn utan istället säger att mamman håller barnet ifrån honom. Medans mamman i sin tur vänder ut och in på sig själv för att få pappan engagerad.

I mitt fall bor pappan på cykelavstånd från oss. Barnet är 11 år och kan cykla mellan själv. Vi har vecka-vecka så inget underhåll har någonsin betalats ut. Det är nu 6 veckor sen barnet senast fick träffa sin pappa! För pappan har inte "tid"... Jag har nu åter en gång tvingat på pappan barnet så förhoppningsvis träffas de på tisdag efter skolan. Barnet själv har blivit nekat så många gånger när han ringt och föreslagit han skall komma dit så han har slutat med det. Vi har bara ett barn och det är en snäll, välfungerande son, så det finns som ingen orsak att inte vilja/orka med barnet. Barnet var välplanerat och efterlängtat så inte en ofrivillig pappa från början.

Så jag antar att jag, i pappans umgängeskrets, tillhör de mammor som förhindrar umgänget med pappan... För inte står han för att han inte idds ha barnet.

TS: Det finns sätt att lösa upp trauman och sorg hos barn (och vuxna). Jag vet att det är hemskt och jag förstår att det gör ont, men det är bättre att fokusera på vad man kan göra nu. Kolla upp EFT och Jin shin jyutsu! Jin shin jyutsu har hjälpt mig mycket med sorg och ledsenhet och så fort min söta lilla tjej kan sitta stille i fem sekunder :) så är jag säker på att det kommer att hjälpa henne också. Lycka till!