Gravid trots PCO
Här är en till som försökt på egen hand. Jag och min sambo har försökt i lite drygt två år och bestämde oss för att söka hjälp på riktigt i början på sommaren då vi helt ärligt inte orkar längre efter alla ggr man känt sig knas och trott att det "blivit något den gången". Varje minus på stickan blir som en slag i magen tillslut! Vi vill ju ha ett barn för tusan! Vi fick komma in och lämna prover, allt såg bra ut och i början av december fick jag pergo utskrivet. Dock lyckades jag få positivt utslag på äl-test för 1,5 v sen (har inte börjat med tab. än då jag ville vänta och se om jag fick ngn mens), och då jag i princip aldrig har mens blev jag rent utsagt chockad och kollade flera ggr i två dagar och den 3e dagen var testet negativt). Så nu får vi se om mensen dyker upp, eller inte. Vore ju helt underbart om det skulle kunna ha blivit ngt utan pergo, men jag vågar inte hoppas. Känner mig dock konstig med fortfarande ömma boobisar, konstiga känningar i magen, halsbränna, yrsel osv, men som sagt, så många minus som visats genom åren gör att man inte riktigt vågar tro eller hoppas att det är ngt.
Mitt tips är iaf att söka hjälp för det kan ta lite tid med hela den proceduren. Vi fick vänta 3 månader på att få komma på undersökning och provtagning, sen tog det ytterligare 3 månader innan jag fick tabletterna utskrivna efter att de gått igenom provsvar osv. Det lär ju säkerligen vara olika på olika ställen i landet, men skulle jag varit du hade jag iaf ringt och pratat med dom och hört hur pass långa väntetider det är :)
Lycka till! :)