Gravid trots PCO

Jag har lyckats få tre barn helt på egen hand (ja och med gubbens hjälp såklart) trots att jag fick diagnosen pco som 16-åring och läkarna sa att jag aldrig skulle få några barn. Även efter första barnen sa läkarna att vi skulle vara glada att vi hade fått ett barn för några fler skulle det inte kunna bli. 

Jag hade innan jag blev gravid mens ca två ggr om året, och då oftast utan nån ägglossning. Men en liten teori, om man har sex varje dag från mens tills man ska ha mens nästa gång, då borde man ju pricka ägglossningen om man har någon och funkar det inte första gången så kör en månad till. Det är ju tur att man kan njuta medans man försöker. 

hoppas du lyckas snart!!     

Du ska se att nog inte dröjer så länge, har du mens så pass regelbundet så borde det ju vara så att du har ägglossning regelbundet också. Till mig sa läkarna att jag bara fick mens utan ägglossning för att det gått så lång tid sen förra mensen och slemhinnan då blir för tjock och måste stötas ut = mens.

Åh det här känner jag också igen mig i. Så himla svårt att veta när ägglossningen är (eller om jag ens har någon alls) och försöker ha sex varannan dag men det blir inte alltid så. Tänker alltid att det är så himla typiskt om vi då skulle råka missa... 

Var in på din presentation och tycker att vi har mycket gemensamt. 

Jag och sambon hade precis samma inställning i somras och körde oskyddat sex och blir det så blir det. Jag hoppades redan då men hade ingen/oregelbunden mens. Gick till läkaren och fick veta att jag hade PCO i augusti och sen dess har vi sagt att vi vill försöka. Och då kanske vi behöver hjälp tyvärr... 

Jag studerar också och det här är första gången jag/vi på riktigt vill försöka få ett barn tillsammans.  

Försöker tänka med lite längre perspektiv och att det inte är så noga att det blir just den här månaden. Men till våren kanske. Eller tänka att jag får vara gravid i sommar. Det vore fint.  

Slutade med p-pillar i oktober 2012 och hade ingen riktig mens fram till augusti i år (Hade en blödning mindre än en dag i typ jan och april) så då gick jag till läkaren. Efter en Provera-blödning så har jag nu fått mens spontant en gång (förra månaden) och då blev det 36 dagar. Jag blev så glad för min egna mens men min gynekolog sa att de brukar räkna med att man inte har ägglossning om cykeln är mer än 35 dagar(?). Så nu vet jag inte vad jag ska tro om framtiden. 

Har ätit LCHF i två månader nu också och vill gärna tro att det har hjälpt till att "kicka igång" kroppen. Men var till läkaren igen igår och hon verkade inte tro att jag hade haft ägglossning eller skulle få det den här månaden. Så då blir jag sugen på att äta pergotime i alla fall för att stimulera ägglossningen. Även om det bästa hade varit att slippa mediciner... 

Jag har pluggat i 1,5 år och har 2,5 år kvar. Jag prioriterar familj framför allt men det går ju uppenbarligen inte att planera barnverkstaden så vi får se hur det blir med allt om/när det händer  Jag har läst in några extra kurser som jag har tänkt att kunna räkna in i utbildningen ifall jag blir mammaledig. (Åh, första gången jag skriver den meningen... gud vad jag längtar) 

 

Delar gärna av mig av vår historia..
Blev utredd som 16 åring för mina glesa menstruationer, och fick domen att den dagen jag tänkte skaffa barn kommer jag behöva hjälp. Obalans hormonellt med hög halt testesteron var väl det jag minns förutom tron att jag aldrig kanske skulle få uppleva att få barn...
Träffade sedan min make i 20 års åldern och kring 27 års åldern bestämde vi oss för att försöka skaffa barn. Jag var noga att påpeka att vi kommer behöva hjälp, men att vi skulle köra på. Men...

Första barnet, första försöket
Andra barnet, första försöket
Tredje kommande barnet, på första försöket!
Så bara jag släpper ägg verkar det vara bra kvalite och jag blir lätt gravid.

Jag prioriterar också utbildningen - så klart  Jag tycker att det är sjukt kul att plugga och vill verkligen slutföra och få min examen men det gör inget - eller jag vill gärna - att det kommer ett barn emellan.. 

Min bästa kompis berättade att hon var gravid igår. På första försöket och hon är fortfarande osäker på om hon vill ha barn... Blir lite avundsjuk men försöker inte jämföra mig med henne. Vill bara vara glad för deras skull!