• Mirna 221

    Hur gör man för behålla sin relation första året med barn?

    Förra året i maj föddes vår dotter, två månader för tidig. Nu är denna historia super lång och det finns mer därtill men vill egentligen bara veta hur gör man för att inte bråka så mycket första året?? nu har det gått 8 månader men vi grälar i stort sätt hela dagar, han jobbar 14 timmar om dagen 4-5 dagar i veckan och halva resten av dagarna, han är sällan hemma och när han är hemma så bråkar vi, säger saker som vi egentligen inte menar och så åker han tillbaka till jobbet och jag sitter där 24/7 med min dotter igen. Jag älskar min dotter till döds men jag börja bli så trött nu och känner att jag tappar det när som helst, jag vill bara att vi alla ska må bra, tror inte min man mår bra heller, han väljer nog att vara på jobbet än att vara med mig just nu. Känner mig så ensam. är det någon där ute som upplevt samma som har kommit igenom första året ???

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-14 19:49
    jo det är klart han vill ha en ralation till sin dotter, han älskar sin dotter! men han har fått en platschef som han har ett stort ansvar för och han har behövs mycket på jobbet, men jag tror ochså att det är jobbigt hemma och då är det lättast tror jag att gömma sig på jobbet.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-14 20:31
    Jag mår inte bra att han jobbar så mycket, Jag kan förstår honom till en viss del att han behövs på jobbet, men som jag tror och som man kommentera att han kanske inte var beredd på ett sånt stort ansvar med att skaffa barn. Han jobbar så mycket varannan vecka ungefär, andra veckan jobbar han lite mindre men alltid över 40 timmar. Jag går upp och ner, beroende på hur dottern har varit, mår hon bra och det funkar hemma med läggdags och mat och allt annat så skulle jag kunna mycket lugnare men så är det inte nu och det är svårt med att hålla masken.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-14 20:35
    Hoppas att han längtar hem till oss snart för vi längtar efter honom jämt. Skulle vara skönt att han kom hem och jag fick sova lite för en gång skull. Han behövs hemma inte bara för att han ska ta hand om sin dotter utan vi hade en jätte fin relation innan dottern kom, vill inte att det ska vara dotterns orsak varför vi bråkar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-14 20:46
    Visst försöker jag möta min mans arbete halvägs men det går inte varje vecka och det är utmattande, han kan prioritera så som jag gör när det gäller att mitt barn och min familj, när han är hemma ställer jag in fika, möte och allt möjligt bara för att få vara med honom. Barnvakt har vi inte än på grund av att jag ammar än och hon äter småportioner men det kombineras med ammning och nej hon tar inte flaska än :)

  • Svar på tråden Hur gör man för behålla sin relation första året med barn?
  • Lena

    För att klara första året måste man dela på ansvaret. Varför jobbar han så mycket? Vill han inte ha någon relation till sitt barn?

  • CTMT

    Varför jobbar din man så mycket som 14 timmar om dagen i 4-5 dagar och sedan halva de dagarna resten av veckan...? Då jobbar han typ 80 timmar i veckan alltså? Dvs. 200%??

    Inte konstigt att ni bråkar isåfall. Det gör ni ju pga att du känner dig helt ensam med barnet eftersom han aldrig är hemma och ni hinner inte umgås på det sätt som par behöver umgås på för att bibehålla sin relation.

    Högsta prioritet bode vara att vårda sin familj, och då borde din sambo prioritera att kanske dra ner en del på jobbet. Om inte annat så måste han ju vara helt utmattad av allt jobb, och du är ju helt utmattad eftersom du är en dygnet-runt-mamma och bär det lasset helt själv verkar det som. Det är ju som bäddat för bråk och ni måste nog komma fram till en lösning så ni kan få  mer tid över för varandra och ert förhållande och även mer tid över ihop med barnet där barnet kan få njuta av både mamma och pappa (och kanske ibland bara pappa så "pappa-dotter"-bandet blir starkare).   


    .¤:*¨¨*:¤. www.stratess.blogg.se .¤:*¨¨*:¤.
  • Gabzan

    Alla jag känner har haft en stor svacka runt barnets 8 mån ålder. Jag kallar den 8 mån svackan. En kompis till mig låste ut sin man. Jag å min Karl bråkade helt sjukt mkt runt den tiden. Jag tror att det är för att man börjat irritera sig på saker som man tycker att den andra personen gör fel. Det kan va små saker som att ställa blöta skor på golvet ist för skohyllan eller inte sätter in besticken i diskmaskinen osv. Vi bestämde oss helt enkelt för att vi inte skulle göra slut första året oavsett hur mkt vi ville döda varann. När vi fick vår andra son va allt mkt enklare. Han blev ett förra veckan och om man jämför det gångna året nu jämfört med första barnet är det som natt och dag. Det är sån himla stor omställning att få barn så jag tror att många inte är beredda på allt ansvar osv som kommer och man känner sig låst osv och det kan va därför man bråkar.

  • CTMT
    Mirna 221 skrev 2012-01-14 19:38:58 följande:
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-14 19:49
    jo det är klart han vill ha en ralation till sin dotter, han älskar sin dotter! men han har fått en platschef som han har ett stort ansvar för och han har behövs mycket på jobbet, men jag tror ochså att det är jobbigt hemma och då är det lättast tror jag att gömma sig på jobbet.
     

    Fast... man kan inte fly från relationer... inte när det gäller sin familj och speciellt sitt lilla barn.

    Men hur mår DU då? Förutom att din man jobbar jättemycket (omänskligt mycket...), VAD är det som du tycker är jobbigt i vardagen? Att få en bebis ÄR jobbigt, särskilt de första månaderna när det inte finns några rutiner eller väldigt få rutiner som dessutom kan spricka lite då och då. Har du någon hjälp, någon avlastning så du kan få tänka på dig själv en liten stund och få egentid t.ex.?
    Om det nu är så att din man verkligen inte kan dra ner på jobbet (och jag kan förstå honom till viss del för får man en ny och viktig tjänst så måste man göra sig tillgänglig närsomhelst för att visa att man är rätt man för jobbet... men 80 timmar i veckan är inte sunt för någon...att jobba 60 h veckan är mer vanligt när det är en mycket krävande tjänst),
    hursomhelst - du måste få DIN vardag att fungera med bebis, hushåll, matlagning etc, och även avlastning. För om man som mamma mår bra, får sova, får lite egentid då och då och känner att man har kontroll över tillvaron, då blir man mindre lättirriterad (för tro mig, det är vi alla när vi är under en stressad situation).

    Summerat: Om du mår bra så kan du hantera att din man jobbar så mycket lite lättare, och då behöver det inte uppstå bråk eller gnabb. Då kan man försöka vårda sin familj och sin partner och ta varje tillfälle som ges att kramas och umgås - det är på det sättet man vårdar sitt förhållande. Och tids nog så kanske din sambo istället LÄNGTAR hem till er och tar tag i att dra ner på jobb?     
    .¤:*¨¨*:¤. www.stratess.blogg.se .¤:*¨¨*:¤.
  • Teskedsmamman

    Pja, att INTE glömma ens inbördes realtion är A och O, att åka iväg till jobbet så där skadar bara...

    Att sitta i soffan ihop på kvällen och bara se på tv och ha kul ihop. Att dela en kram när man går förbi varandra, att inte bara pussas när man lämnar/kommer hem utan när man krockar i köket t ex...

    Man ÄR trött och det ÄR kämpigt, men det är ännu jobbigare när man bara bråkar och glömmer varandra...

    Om han nu måste vara på jobbet så kanske du istället ska visa en mer välvillig inställning? Inte belasta honom för att han är borta när han väl är hemma? Er dotter mår inte dåligt av att vara hos barnvakt då och då så att du får några timmar över själv.

    Jag var ensam hemma med mina 3 största, själv på veckorna och maken var bara hemma på helgerna. Det var jobbigt och vi hade dessutom inte tillgång till någon avlastning. Jag satt fast med barnen 24/7*5 och ibland även på helgerna... Min man lät mig ha sovmorgon minst en dag och hjälpte mig så mycket han kunde och orkade så klart, när han var hemma... 


    4-barnmorsan ☆ www.teskedsmamma.se
  • CTMT
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-14 20:31
    Jag mår inte bra att han jobbar så mycket, Jag kan förstår honom till en viss del att han behövs på jobbet, men som jag tror och som man kommentera att han kanske inte var beredd på ett sånt stort ansvar med att skaffa barn. Han jobbar så mycket varannan vecka ungefär, andra veckan jobbar han lite mindre men alltid över 40 timmar. Jag går upp och ner, beroende på hur dottern har varit, mår hon bra och det funkar hemma med läggdags och mat och allt annat så skulle jag kunna mycket lugnare men så är det inte nu och det är svårt med att hålla masken.
     

    Fullt förståeligt. Det är inte alls lätt att bli mamma (och pappa) för första gången. En bebis är mycket mer jobb än man ställt in sig på, och fastän man inte var redo för en bebis så är det något man växer in i med tiden allt eftersom man lär känna sitt barn.
    Vad är det för något som du skulle vilja ha hjälp med när det gäller din dotter? Är det sömnlösa nätter? Kolik? Men som sagt, har du någon som kan hjälpa till eller avlasta dig någongång? 
    .¤:*¨¨*:¤. www.stratess.blogg.se .¤:*¨¨*:¤.
  • Mirna 221
    Gabzan skrev 2012-01-14 19:58:06 följande:
    Alla jag känner har haft en stor svacka runt barnets 8 mån ålder. Jag kallar den 8 mån svackan. En kompis till mig låste ut sin man. Jag å min Karl bråkade helt sjukt mkt runt den tiden. Jag tror att det är för att man börjat irritera sig på saker som man tycker att den andra personen gör fel. Det kan va små saker som att ställa blöta skor på golvet ist för skohyllan eller inte sätter in besticken i diskmaskinen osv. Vi bestämde oss helt enkelt för att vi inte skulle göra slut första året oavsett hur mkt vi ville döda varann. När vi fick vår andra son va allt mkt enklare. Han blev ett förra veckan och om man jämför det gångna året nu jämfört med första barnet är det som natt och dag. Det är sån himla stor omställning att få barn så jag tror att många inte är beredda på allt ansvar osv som kommer och man känner sig låst osv och det kan va därför man bråkar.
    Ja alltså det är helt sjukt hur vi bråkar ibland så kan man tro att vi hatar varandra, men vi älskar varandra väldigt mycket men ja inte visste jag att det fanns en 8 månaders svacka? bra att veta :) tack 
  • Mirna 221
    CTMT skrev 2012-01-14 20:37:01 följande:
    Fullt förståeligt. Det är inte alls lätt att bli mamma (och pappa) för första gången. En bebis är mycket mer jobb än man ställt in sig på, och fastän man inte var redo för en bebis så är det något man växer in i med tiden allt eftersom man lär känna sitt barn.
    Vad är det för något som du skulle vilja ha hjälp med när det gäller din dotter? Är det sömnlösa nätter? Kolik? Men som sagt, har du någon som kan hjälpa till eller avlasta dig någongång? 
    Nej det är verkligen inte lätt, men som du säger det är en roll som man växer i som småningom men om man inte med sin dotter då är det svårt att växa in i någonting som man inte känner till. jag behöver bara avlastning, sova och bara få kanske fila mina fötter eller kissa ifred för en gång skull :) 
  • CTMT
    Mirna 221 skrev 2012-01-14 20:38:21 följande:
    Ja alltså det är helt sjukt hur vi bråkar ibland så kan man tro att vi hatar varandra, men vi älskar varandra väldigt mycket men ja inte visste jag att det fanns en 8 månaders svacka? bra att veta :) tack 

    TS... det finns 1 veckas-svacka, 1-månaders-svacka, 2-mån svacka, 3-mån svacka... ja du vet nog vad jag vill komma till Flört Det finns olika många svackor och de kommer olika hos olika familjer. Så man kan ha svackor precis när som helst och olika många helt enkelt.

    Kanske dags att börja öva på flaska? Amning i all ära, men ibland är det skönt om andra också kan mata och avlasta... och då kan du pumpa ut mjölk. Att få in rutin hos barn brukar bara ta 2-3 dagar om man är konsekvent. Låt barnet få amma som det brukar men även få ligga och leka och utforska en vattenflaska med mjuk napp, och till slut så kan du hälla bröstmjölk i flaskan och se om barnet accepterar det. Om inte annat så kan det vara skönt ibland om barnet kan t.ex. få en flaska i spjälsängen och få ligga där och dricka sin "mat" och vara nöjd. Lite självständighet!

    Och det är aldrig barnets fel att föräldrar bråkar...    
    .¤:*¨¨*:¤. www.stratess.blogg.se .¤:*¨¨*:¤.
  • CTMT
    Mirna 221 skrev 2012-01-14 20:48:19 följande:
    Nej det är verkligen inte lätt, men som du säger det är en roll som man växer i som småningom men om man inte med sin dotter då är det svårt att växa in i någonting som man inte känner till. jag behöver bara avlastning, sova och bara få kanske fila mina fötter eller kissa ifred för en gång skull :) 

    Ja, som 2-barnsmamma kan jag säga att det är en j*vla SPA-helg att få sitta på toaletten och göra nr.2 ifred under 2 minuter Flört Det där med att fila fötterna finns inte på världskartan än!

    Men tro mig, ju äldre er dotter blir, desto lättare blir det och desto mer egentid kommer du till slut att få. Hur ser hennes sovrutiner ut? 
    .¤:*¨¨*:¤. www.stratess.blogg.se .¤:*¨¨*:¤.
Svar på tråden Hur gör man för behålla sin relation första året med barn?