Felicia försvann! varning för Anna Wahlgren!

Jag tycker att hon gav en annan bild av sig själv idag i Godmorgon Sverige.
svt.se/2.27170/1.2678336/felicia_feldt_om_sin...

Jag har uppfattat det som att hon har skrivit boken av flera skäl och då också att visa en annan bild av sin mamma. Idag i Godmorgon Sverige sa hon t.ex:

"Hon säger att hon försökt "tala med barnets röst" i boken. Det var det som avgjorde framför andra hänsyn när hon till slut beslutade sig för att ge ut boken.

Monolog i fyra decennier
-Det som till slut blev viktigare var att det skulle finnas en version till i den monolog som min mamma fört i fyra decennier, säger Felicia Feldt"

Det går att läsa i länken ovan.

 

 

Jag undrar över samma sak,och tyckte det var konstigt att Felicia inte var mer tydlig på den punkten i Skavlan.

Hon skriver till viss del om de sexuella övergreppen i boken. När AW gav ut Barnaboken och blev känd var det fest varje kväll. Människor kom och gick och en del av AW vänner utnyttjade tonårsflickorna. Hon beskriver bland annat hur hon och en syster lånar AW högklackade skor och visar upp sig i dessa framför en av AW vänner samtidigt som han tillfredsställer sig själv. En annan av AW vänner smeker hennes kön. En av styvpapporna ska också ha gjort närmanden men AW väljer att inte tro på detta när hon berättar. Enligt Felicia ska många människor ha kommit in genom fönstret i hennes och systerns rum. Hon beskriver en händelse när hon vaknar mitt i natten och en främmande man ligger bredvid henne. I systerns säng ligger en nära vän till AW som säger till den okända mannen att han kan ta för sig eftersom han känner flickorna. AW sätter stop för detta när hon märker det men morgonen efter är männen fortfarande kvar och sitter vid frukostbordet.. Det mesta beskrivs självklart mer detaljerat i boken. Ett av övergreppen som Felicia beskriver citerades i expressen:

"Love me tender, 1982
Mammas femte man Stellan fyller år. Och eftersom han är så förtjust i sprit så går hela dagens tema i sprit. Födelsedagstårtan på morgonen är spritindränkt. Juicen är spetsad med vodka, kaffet har blivit kask och middagsfilén är flamberad.
Till och med efterrätten brinner upp i spritångor. Vi barn tycker nog att det är lite komiskt när han nu ligger plakat på den stora dubbelsängen med utsikt över Birger Jarlsgatan.
Jag är femton år.
Vi sitter omkring honom, samlade. Kvällen är ännu tidig och vi fnittrar åt alla saker Stellan brukar göra när han är full. Han gör till exempel den där gesten, den som Elvis brukar göra när han sjunger. När Love me tender dånar ut över vardagsrummet hänger Stellan med huvudet vid köksbordet, nynnar och håller upp handen precis på samma sätt som Elvis.
Mamma är med i fnittret. I den här familjen får man gärna skämta på andras bekostnad, särskilt om vederbörande sover. Och vi skämtar. Och mamma skämtar. Och vi skrattar. Rått, men hjärtligt. Vi har det härligt där på sängen tillsammans.
Mamma är lagom berusad och lägger huvudet på sned när hon drar av honom täcket. Rosenträdet är vaket, även om inte ägaren är det. Hon smeker Stellans kuk lite grann och tittar sedan på mig.
– Titta! Den är stenhård!"
"Mars, 1999
Terapeuten lutar sig fram. Granskande och samtidigt stirrigt tittar han på mig.
– Vad sa du?
– Ja, hon lät oss titta. Och jag kan fortfarande minnas hur den såg ut. Stellans vakna, hårda kuk.
Och för första gången på sex år, så släpper han garden och visar ett ansiktsuttryck som inte är professionellt, men som äntligen ger mig rätt."
www.expressen.se/kultur/1.2674054/love-me-ten...

Jag tycker självklart att det som nu kommer fram är fasansfull läsning. Barn har alltid rätt anser jag, när de berättar sin historia. Som förälder får man släppa garden och stoltheten och snällt försöka förstå att barnet sett på sin uppfostran på ett sätt som kanske inte föräldern ser ur sitt perspektiv. Oavsett man är av annan åsikt än sitt barn. Jag har också haft föräldrar som vägrar ta på sig ansvaret för en massa (psykiska) övergrepp och vet hur jävla jobbigt det är att känna sig så underlägsen och maktlös när man inte får bekräftelsen.

Däremot anser jag inte att det finns någon anledning att svartmåla AW utifrån detta, vi vet fortfarande inte hennes version. Jag har läst hennes bok och använt mig mycket av det hon skrivit som jag btycker är vettigt. Tycker man annorlunda så får man helt enkelt strunta i att läsa. Så är det med alla böcker. Alla gillar tex inte Juul eller Janouch, Det inget mer med det.

Något är fruktansvärt fel med AW...

Tack för länken till intervjun. Jag har sett den och jag tycker hon är lugnare än hon var i Skavlan, men lite förvirrad. Det jag dock tyckte var konstigt var hennes diffusa svar, som t ex att hon inte skrev boken för att anklaga sin mamma. Om syftet med boken är att ge en annan bild av Anna, pga den sistnämndes böcker om  barnuppfostran, så tycker jag det vore mera logiskt om hon i denna intertvju nämnt några specifika händelser.

"Felicia försvann" var fasansfull läsning. Jag kan INTE fatta att NÅGON fortfarande tar råd om barnuppfostran utav Anna Wahlgren nu efter att Felicias bok har kommit ut.

Jag är i chock. Detta är ju helt sinnessjukt! Jag har alltid varit emot metoden i sig, men även om det hade varit den "bästa" av metoder, så lämnar man väl inte bort sitt barn till en främmande människa?! Fruktansvärt!