Unga föräldrar

Hur ung menar du? :P

Är 18 år och har en dotter på 1 år.
Ensamstående utan några föräldrar men jag klarar det bra.

hämtar och lämnar själv, gör allt själv? låter tufft.

Lätt är det väl inte alltid.
Just nu är jag fortfarande mammaledig och hon kräver lite mer nu eftersom hon är äldre.
Så just nu är det lite jobbigt. Men snart börjar hon på dagis och jag jobbar så då blir nog allt mycket lättare.

Jag har några bra vänner som ställer upp vid akuta behov av barnvakt så jag har tur med det.

Fick dottern vid 18års åldern men fyllde 19 månaden efter så brukar säga att jag mer eller mindre var 19 när jag fick henne. Varit ensamstående fram tills hon blev 1 år.

I början bodde jag hos min mamma med familj för att få hjälp med hur man gör osv. och fram tills hon var ca 3-4 månader på grund av kolik. Den tiden var RIKTIGT tuff och det hade inte gått utan deras hjälp. Ytterst tacksam över det...!

Sedan flyttade dottern och jag till en lägenhet och det har faktiskt fungerat riktigt bra. Har alltid haft svårt med barnvakt så är van att ta hand om henne själv dag in och dag ut. Det tuffaste med att vara helt ensamstående är när man är sjuk och knappt kan ta hand om sig själv... Men fick ju lov att göra det bästa av situationen och det fungerade ju. Fick oftast hjälp med styvfar som köpte medicin och dylikt när det hände. Tyckte inte det var särskilt jobbigt annars förutom lite långtråkigt. Hade knappt någonting att göra på dagarna då jag tappat vännerna efter graviditet och flytt men det gick bra ändå.

Nu bor jag tillsammans med min pojkvän som jag fick när hon var ca 1 år (hon är nu alldeles strax 2år) och studerar heltid sedan mammaledigheten gick bort. Livet är alldeles underbart men ack vad hon börjar bli jobbig till och från.. Trotsåldern here we come! Tufft till och från med studier på heltid och att ha barn.. Senaste tiden har hon varit extremt mycket sjuk så har missat mycket och behövt vara hemma.. Blev iaf nyligen klar med kurser och börjar ny utbildning om en vecka. Jag får bara hoppas att det går bra och att det inte krånglar för mycket med sjukdomar hit och dit.

Brukar förklara mammalivet som tufft.... men jävligt roligt! =)

Vet inte hur ung du anser en ung förälder är men var 20 år när dottern kom (fylde 21 samma år) för oss har det inte varit några problem alls, båda har stadiga jobb, vi bodde och bor fortfarande tilsammans. Köpte en lägenhet medans vi väntade barn för att ha en stabil punkt och grund (tanken är att vi så småning om ska flytta till hus, gärna på landet efter att jag tagit körkort) ja vi fungerar som en helt vanlig famlj, endel dagar är tuffare en andra men oftast är det bara underbart. Jag är fortfarande mammaledig och planerar att vara det till i höst. Har förlorat några vänner på vägen men har även träffat nya intressanta människor med barn i samma ålder genom öppna förskolan och föräldrargrupper.

Om vi får hjälp av våra föräldrar, hm hjälp och hjälp vi bor i samma by som både mina föräldrar och sambons föräldrar och min syster. Så om vi skulle behöva hjälp med barnvakt någon gång tror jag nog att någon ställer upp. men det har hitils inte behövts. Första tiden var det dock skönt att bo nära sina föräldrar eftersom dottern var mjölkallergisk och vi trodde det berodde på outvecklade tarmar (född prematur) eller kolik, då var det skönt att ta en promenad bort till mina eller hans föräldrar och ta en fika och låta någon annan trösta lite (eller okej där ljög jag, var bara jag som kunde trösta vårat barn men omgivningen kunde peppa mej och trösta mig lite och det var guld värt)

Nä känner inte att jag har så mycket att betätta egentligen, vet inte vad du vill få fram?  att det skulle vara svårare att vara ung mamma en att vara äldre mamma? tror inte det har med åldern utan personligheten att göra! 

Jag är 17 år och har en dotter på snart 2 månader. Bor med pojkvännen och får hjälp med barnvakt av våra föräldrar och jag pluggar gymnasie på distans och pappan till barnet jobbar (:
linaandersson.myshowroom.se