Ja kommer ALDRIG få bli mormor..............

Vad är det du saknar mest med barnbarn? Du kan engagera dig i andra barn, så som grannbarn, andra barn i släkten, osv. Istället för en "mysig mormor" kan du alltså bli "mysig tant". Det finns många barn som inte har någon vuxen att prata med...

Tänk också på hur överbefolkad världen är. Din yngre dotter och hennes tjej gör ju faktiskt en fantastisk insats, även om det är av egoistiska skäl. Hade alla människor fått flera barn som i sin tur fått flera barn ... så skulle världen varit täckt av människor. Hellre att barn inte föds än att människor dör i förtid, tycker jag.

Så om du saknar att engagera dig i barn, gör det i andras barn. Ifall du är ledsen över att "släktledet bryts", inse att det är mer eller mindre oundvikligt att sådant händer ibland.

Skuldbelägg inte dina barn, vad du än gör.

Nej... bara nej. Det behöver inte nödvändigtvis ha med homosexualitet och krångel att göra. Jag är ihop med en kille, men inte heller sugen på barn. Visst, jag har väl tid på mig att ändra mig, men ifall folk skulle försöka tjata så skulle jag bara bli förbannad! Jag känner många som tycker illa om barn eller inte har någon som helst lust att skaffa egna, både hetero-, bi- och asexuella.

De flesta människor som en gång skaffat barn ser väl fram emot barnbarn, det är inget det behövs tjatas om. Men det är ingen självklar rätt att bli mor/farförälder. Däremot är det en självklar rätt att varje person kan välja att avstå från att föröka sig.

Fast det är en sak om frågan bara inte kommit upp, eller som i det här fallet, då det verkar som den yngre dottern helt enkelt inte gillar barn:Att helt enkelt inte gilla barn lär väl inte ändras bara för att man får ett godkännande från släkten att skaffa barn?

Menar du att du och andra lesbiska kvinnor du känner låtsas att ni hatar barn, i väntan på att mamma ska krama om er och säga att det vore mysigt med barnbarn?

... Desto äldre jag blir, desto mindre intresserad av barn blir jag. När min mamma ser småbarn och blir sådär bebissjuk, frågar mig om inte jag också vill ha en sån senare, så blir jag mest irriterad. Det brukar vara barnen själva som avskräcker mig från att skaffa barn liksom, då hjälper det inte att peka på gulliga ungar som i nästa sekund börjar gråta eller behöva ett blöjbyte. :P
Nu har ju min mamma ett barnbarn redan, min äldre syster har en dotter. Men jag är ändå orolig över att bli tjatad på, ifall min inställning till barn är likadan om 5 eller 10 år.