Ja kommer ALDRIG få bli mormor..............

Att bli mormor eller farmor är ingen självklarhet.  Förstår dig på ett sätt, att det än slags sorg. Men blir ändå lite frågande till ditt ordval. Den största sorgen för mig i ditt läge vore inte min egen mormor-längtan. Den största sorgen skulle finnas hos min dotter som fick ge upp sin mamma-längtan. Jag skulle finnas för henne allt vad jag kunde och hålla väldigt tyst om min egen längtan efter barnbarn.

Om din dotter kan planera för ett liv utan barn och gå vidare med det, så måste du också göra det. Som många andra skrivit kan du säkert "adoptera" ett barnbarn. Men sköt det snyggt isåfall. Din dotter har kanske jobbigare än du vet med sina krossade barndrömmar.