Inlägg från: Anonym (Uppgiven) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Uppgiven)

    Hjälp!! Psykolog till 1-åring??

    Hej på er!

     Jag är en mamma till två små pojkar på strax över 1 och 2 år... Nu behöver jag råd av er föräldrar då vi har det väldigt jobbigt med minstingen.
     Han har haft det lite jobbigt första året, med matallergi, ansträngnings och förkylningsastma, vid bara 4 mån ålder gick han igenom en akutoperation pga av testikelinfektion.. Ja han har nog haft det mesta i förkylningsväg och krupp osv.
     När vi fick besked om att han hade mjölkallergi vid ca 5 veckors ålder bytte vi kost såklart och då blev han världens nöjdaste lugnaste lilla kille.
     
     Vid ca.9 månaders ålder så ändrades hans personlighet och temperament totalt, han får riktiga ordentliga gråtatacker, blir så ledsem det känns som att han inte direkt orkar med så mycket. det spelar inte någon roll vad vi gör eller var vi är så blir han såhär.
     Eftersom vi har en pojke som är ett år äldre också så vet vi ju hur det är att ha barn. Och största pojken är glad, lättsam, självständig och väldigt duktig både motoriskt och med talet.
     Vi vet att alla barn är olika och jämför dem aldrig på det viset, vi vet bara att lillebror är lite senare med allt också. Men som sagt det känns som att han inte orkar med, nu har han "gått" sen ett tag tillbaka, men rätt vad det är kastar han sig på golvet och ligger och gråter och skriker.

     Vi har jättejobbigt med honom, vill knappt ta med honom bort längre känns det som, vi undrar varför han får såna atacker. Man orkar inte med skrik och gråt hela tiden...

     Idag var vi ute med några vänner, han bara började gråta och skrika hysteriskt, fast vi skulle mata änder och göra sånt som små barn brukar uppskatta. Han var helt omöjlig, och han ger sig inte heller. Så vi blir så stressade och kan varken tänka eller vara trevliga. Vi var tvungen att avbryta och åka hem Skäms efter det kände jag bara, en fruktansvärd tanke, att vi borde adoptera bort honom så vi slipper ha det så här.

     Jag tycker även synd om storebror som får stå ut med skrik och gap, man märker att han tycker att det är jobbigt. även när han försöker leka med lillebror och vara gullig med honom så kan han bara kasta sig och skrika. Jättejobbigt! Vad gör man???

    BVC har skickat remiss till barnpsykolog, har ni någonsin hört talas om det? Till en 1-åring!!

     Som förälder anklagar man ju oftast sig själv, men i det här fallet så känner jag och min sambo oss trygga med att vi inte gjort fel med honom på något sätt, och vi har ju även en till pojke som fungerar utmärkt på alla vis. 

    Väldigt tacksam för råd och svar!! {#emotions_dlg.flower}                       

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-15 20:32
    Som vanligt så blir man påhoppad här inne! Jag måste tillägga att det är väldigt svårt att få med allt man känner i en Ts.
    Vi lider otroligt med våran minsta, kan man göra annat som förälder??
    Vi är bara så otroligt uppgivna eftersom vi gör allt för att han ska ha det bra, allt gråt och skrik tar ner oss totalt. Jag känner att ni som inte har några råd att ge behöver inte ens kommentera här är ni snälla, det är jobbigt nog som det är.
    Och adoption skulle man nog aldrig sträcka sig till men dem tankarna går igenom mitt huvud när allt känns skittungt! Det är nog inte bara jag som tänkt så, folk med kolikbarn vill kasta in dem i väggen ibland, det är bara som man säger i sin frustration.

  • Svar på tråden Hjälp!! Psykolog till 1-åring??
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym skrev 2012-01-15 20:18:11 följande:
    Psykologen är mer till för er än för barnet.

    Ja det är lite så jag känner också, och vi tänker ta all hjälp vi kan få. Men det känns så dramatiskt att ta in psykolog bara. Nu ska vi som sagt träffa den och se var det leder..
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym skrev 2012-01-15 20:21:29 följande:
    Provat med en barnläkare för att se vad felet kan bero på?

    Vi går hos barnläkare med astman och allergin, så dem har full koll på honom. Men man undrar ju om det kan vara något mer..
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (lillen då!?) skrev 2012-01-15 20:22:15 följande:
    Synd om er och om storebror, men om lillen då? Något är uppenbarligen inte bra, och du pratar om att adoptera bort honom så att NI slipper ha det så?

    Ja det är fruktansvärt, på alla sätt. att se sitt barn så.. Man får inte med alla känslor i en TS heller.. Jag skriver här bara för att få råd och jälp av andra föräldrr som kanske varit i samma sits med nåt av sina barn.
  • Anonym (Uppgiven)
    Omega83 skrev 2012-01-15 20:28:54 följande:
    Astma kan vara fruktansvärt jobbigt, speciellt om han även har ansträningsastma, detta vet jag då jag har haft det själv hela livet. Ju mer aktiv han är ju svårare blir det med andningen. Blev det värre i samband med att han lärde sig gå? Astma blir också värre för många om det är kallt ute.

    Ja när jag tänker på det så har det blivit värre sen han började krypa pch gå lite smått.. Känns som om han inte alls orkar med. Och han trivs sällan med att vara ute. Blåser det blir han oregerlig i vagnen.
  • Anonym (Uppgiven)
    Mariaaa skrev 2012-01-15 20:35:14 följande:
    Har ni kollat allergi mot ägg? För vet många barn runt 1 år som vart omöjliga, slängt sig bakåt, slagit, bitit, skrikit m.m och sen visat sig att barnet är allergisk.
    Gör en ordentlig utredning på alla möjliga allergier först.
    Ja jag får ringa hans läkare och be att dem tar fler prover, kanske det är nåt sånt. Vi tänkte npg mer att allergier gav magknip/utslag såna saker, men han kanske bara mår allmänt dåligt av det.
  • Anonym (Uppgiven)
    Omega83 skrev 2012-01-15 20:40:29 följande:
    trodde nästan det. Var det längesen ni var hos astmaläkaren? Kan vara dags att se över hans mediciner lite. utbrotten kan ju helt enkelt bero på att han har svårt att andas, blir då givetvis tröttare och kan inte säga något = frustration :)

    Tro mig, det är apjobbigt att inte kunna andas normalt.

    Ja det var ju ett tag sen, vi har ju inhalator. Men det borde kanske sjusteras. jag nämnde sist för hans läkare att han var så ledsen, men han sa inget om det. Man tycker att man borde få komma in med såna barn om föräldern känner att allt inte är helt bra...

     Men det är verkligen nåt jag ska ringa om imorgon.   
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (T) skrev 2012-01-15 20:32:58 följande:
    Har ni funderat på o ta kontakt med en specialpedagog? brukar finnas inom de flesta kommuner. H*n kanske kan se saker ni inte ser? tex små tecken som lillebror visar innan allt bryter loss. Dom brukar ha jätte mycke bra förslag på hur man ska gå till väga.
    Har själv kontakt med två specialpedagoger angående sonen. Dom hjälper både personal o mej att se saker som sonen visar men som vi inte alltid uppfattar.
    hoppas ni hittar en bra väg =) 

    Nej jag visste nog inte ens att det fanns! Bra att du tipsar om det för då kn jag ju höra med BVC om det. Känns som om det enda vi gör är att springa hos läkare och bvc, men ändå så blir det ingen bukt med honom.
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym skrev 2012-01-15 20:38:02 följande:
    Att barn blir skrikiga och gråtiga vid 9 månaders ålder är fullt normalt. Det är den sk. separationsfasen. Hur hanterade ni det när denna fas inträffade? Lät ni honom sova med er, gav extra närhet och trygghet? Annars kanske det är den fasen som aldrig riktigt gått över eftersom han inte fått det han behövde i det skedet?

    Ja vår son har sovit själv från ca.3 månaders ålder, han har sovit oroligt i närheten av oss. Han har alltid varit jätteenkel att lägga. Han trivs lixom i egen säng.

     När det gäller närhet så är jag verkligen en som älskar närhet och jag är väldigt nära mina barn, kramar dem mycket och vill ha dem i famnen om dem nu vill förstås. Glad Största pojken kan sitta och bara mysa i famnen. men minstingen är det som om det kryper i häcken på jämt. han är som en ål, vem som än tar honom så ålar han sig ur och vill ner. Enda gången han vill sitta i min famn är om kvällen när vi läser godnattsaga. Så han är egentligen inte alls en famnunge. 
  • Anonym (Uppgiven)
    Scream4 skrev 2012-01-15 20:46:32 följande:
    Barnet är ett år och har haft en turbulent start i livet! Är det så konstigt att han får utbrott mm?!
    Ja i det här fallet är det konstigt, för eftersom han får medicinering mot sina åkommor och allt enligt läkares ordinationer så är det inte helt rätt om han inte mår bra.
     Utbrotten är snarare gråtattacker och han blir riktigt ledsen och är man förälder så vet man att man känner sitt barn så bra att man vet om nåt är på tok. 

     Därför skriver jag härinne, för att få tips och råd av andra föräldrar, kanske får upp ögonen för nåt jag inte gjort.    
Svar på tråden Hjälp!! Psykolog till 1-åring??