Jag lever i min förnekelse. (efter min sambos otrohet från dag ett.)
Hur gammal är du? Och han?
Varför skulle han inte fortsätta att vara otrogen menar du?
Hur gammal är du? Och han?
Varför skulle han inte fortsätta att vara otrogen menar du?
Låter som mitt ex. Borderline + narcissist. Kan charma byxorna av vem som helst och håller kontakten med alla som släppt till. Han är helt oförmögen att bry sig mer om en annan människa än att han blir ledsen om någon annan är ledsen, eftersom det inte är kul och han inte får en trevlig stund. Tro mig, inget man vill ha barn med.
Han har varit otrogen mot exet med dig, mot den andra tjejen med dig och mot dig med den andra tjejen. Dvs han har inte varit trogen i något förhållande. Det låter som att ni går en fantastisk framtid till mötes. Om jag var du skulle jag nog vänta några år och sen skaffa barn tillsammans med honom tills ni är mer stabila, har varit ihop längre och kärleken har hunnit mogna. Då får du se om han håller sig trogen.
Varför gör du såhär mot dig själv? Du skadar bara dig själv i långa loppet. Han kommer vara otrogen igen. Det finns inte en tvekan i det. Du beskriver ju perfekt hur han fungerar och sådan är han.
Om jag var du skulle jag springa fortare än kvickt och aldrig se mig om igen.
Ja vad kan man säga , du verkar ju själv inse att du lever i förnekelse... lycka till , det kommer du behöva , för jag antar att du innerst inne vet hur det kommer gå , att ni sedan går omkring försöker skaffa barn på sådana lösa grunder är bara så....... iq fiskmås ?
Jag hoppas att du är väl medveten vad det innebär att vara en singelförälder , det är inte alls så lätt som många tror , visst funkar det , men det är ingen dans på rosor , både tidsmässigt och ekonomiskt.
Det var bland det mest tragiska jag läs på länge, stackars dig som tror att kärlek är på det viset.
Han valde inte dig han blev bortvald av henne, och han kommer med största sannolikhet vara otrogen igen. Snälla kom ur din lilla naiva bubbla och inse att du förnedrar dig själv otroligt mycket.
Anledningen till att jag startade denna tråd var för att uppmuntra andra kvinnor som levt som ''den andra kvinnan'' vid sidan av ett förhållande. Jag ville berätta min historia som är allt ifrån enkell och tala om att det kan bli bra. På sätt och vis lever jag i min egen förnekelsebubbla eftersom inga av mina vänner inte ens mina närmsta vänner vet om att min sambo/fästman varit otrogen emot mig från dag ett. Jag vet hur mina vänner ställer sig emot otrohet och de skulle aldrig respektera min fästman om de visste om vad som hänt. De skulle inte vela ha med honom på saker och ting så därför kan jag inte berätta det. Istället låtsas jag som att ingenting av detta har hänt.
Jag vet att min fästman inte kommer bedra mig igen, han har försäkrat mig om att det inte kommer ske igen. Han hade känslor för oss båda samtidigt, men nu vet han att det är mig han vill ha sin framtid tillsammans med. Han säger att han skulle valt mig även om den andra tjejen inte valt bort honom. Jag litar på honom, älskar och respekterar honom. Han älskar mig och respekterar mig för annars hade han aldrig valt att köpa hus tillsammans med mig, eller vela ha ett barn tillsammans. Då hade han lämnat mig. Han hade istället kämpat för den förra tjejen och velat dela sin framtid med henne. Sedan kan jag inte låta bli att vara säker på att det är äkta mellan oss eftersom han alltid kommit tillbaks till mig även när han haft andra tjejer,
Varför förnedrar du dig själv sådär? Varför skaffar du dig inte en bra karl? Är du rädd att vara ensam eller är det någon annan anledning?
Du skrev det själv i rubriken, du lever i förnekelse. Gravidplaner, nytt hus.. osv. Men hur mår du? Hur känns allt svek? Hur mår ditt hjärta?
För någon stund trodde jag nästan det var mitt exs tjej som skrev, för mitt ex betedde sig likadant och hoppa mellan två tjejer och jag tror inte hon vet om att han försökte vinna tillbaka mig i slutet. När jag strunta i honom så blev han tillsammans med den andra tjejen veckan efter.
Bara helt sjukt, såna människor är sjuka som hoppar fram och tillbaka men mest sjukt är väl att man står kvar själv och låter sig behandlas som luft.
Anledningen till att jag startade denna tråd var för att uppmuntra andra kvinnor som levt som ''den andra kvinnan'' vid sidan av ett förhållande. Jag ville berätta min historia som är allt ifrån enkell och tala om att det kan bli bra. På sätt och vis lever jag i min egen förnekelsebubbla eftersom inga av mina vänner inte ens mina närmsta vänner vet om att min sambo/fästman varit otrogen emot mig från dag ett. Jag vet hur mina vänner ställer sig emot otrohet och de skulle aldrig respektera min fästman om de visste om vad som hänt. De skulle inte vela ha med honom på saker och ting så därför kan jag inte berätta det. Istället låtsas jag som att ingenting av detta har hänt.
Jag vet att min fästman inte kommer bedra mig igen, han har försäkrat mig om att det inte kommer ske igen. Han hade känslor för oss båda samtidigt, men nu vet han att det är mig han vill ha sin framtid tillsammans med. Han säger att han skulle valt mig även om den andra tjejen inte valt bort honom. Jag litar på honom, älskar och respekterar honom. Han älskar mig och respekterar mig för annars hade han aldrig valt att köpa hus tillsammans med mig, eller vela ha ett barn tillsammans. Då hade han lämnat mig. Han hade istället kämpat för den förra tjejen och velat dela sin framtid med henne. Sedan kan jag inte låta bli att vara säker på att det är äkta mellan oss eftersom han alltid kommit tillbaks till mig även när han haft andra tjejer,
Men va? Andra i samma situation och att det kan bli bra? Du har det ju verkligen inte bra, och du ser det inte själv att han behandlar dig som en dörrmatta. Du uppmuntrar andra kvinnor i samma sits att möjligen rannsaka sitt eget förhållande och göra det klokaste - lämna!
Jag väljer att inte tro på den här tråden.. jag tappar hoppet om det skulle vara sant.. så dumt så dumt...