Är jag egocentrisk?

Anonym

Äldre 16 Jan 09:00
8 svar

Visa endast Anmäl

Är jag egocentrisk?

Jag och min sambo har prövat få barn i 1,5 års tid, vilket har resulterat i noll. Så nu toh jag upp ämnet med honom att jag är rädd att det kan vara fel på mig och jag gärna vill göra en utredning. Han sa åt mig att boka tid så vi fick kolla upp det. Så jag ringde och fick remisser hemskickade. 2 blodprov som jag ska göra och 2 spermieprov som han ska göra. Två dagar senare får jag en utskällning av honom att jag är ego och att det är helt felt tillfälle att ta upp detta på då han inte har fått träffa sin son (han har en son på 6 år sedan tidigare med en annan) pga mamman till hans son inte släpper iväg sonen till honom. Pga hon är dum i huvudet och bara tänker på sig själv. Han har inte gjort något som ger henne en anledning till att inte släppa iväg sonen..

Iallafall var han jätteledsen över det vilket är förståeligt, men jag känner mig väldigt förvirrad och en aning besviken då jag hade ställt in mig på en utredning och redan varit iväg och tagit mitt ena blodprov..nu vill jag inte ens ta upp ämnet mer och jag vet att han inte iheller kommer ta upp ämnet...jag menar jag vill absolut inte tvinga honom till att gå och lämna spermaprov..men blir jätteledsen över detta då jag ändå tycker att han inte bara kan ge upp allt..

Är jag egocentrisk?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är jag egocentrisk?
Emmi27

Äldre 16 Jan 09:05
#1

Visa endast Anmäl

Öh.. nej.
Anonym Trådstartaren

Äldre 16 Jan 09:16
#2

Visa endast Anmäl

Emmi27 skrev 2012-01-16 09:05:17 följande:
Öh.. nej.
Varför känner jag mig då som största boven i detta..vi vill ju ha barn men det känns som att när verkligheten kommer fram skyller han på annat...? Förstår det måste vara jobbigt att inte få träffa sitt barn, men ska man sluta upp med att leva för det?
Emmi27

Äldre 16 Jan 09:23
#3

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-01-16 09:16:01 följande:
Varför känner jag mig då som största boven i detta..vi vill ju ha barn men det känns som att när verkligheten kommer fram skyller han på annat...? Förstår det måste vara jobbigt att inte få träffa sitt barn, men ska man sluta upp med att leva för det?

Nej, även om det är förståeligt att det är jobbigt för honom så kretsar inte allt runt honom. Det är ju han som är ego i sånna fall. När hade han tänkt att ni skulle kolla upp dessa saker? Han vet ju inte hur länge det dröjer innan han får träffa sitt barn, vill han vänta tills dess eller vad tänker han med?
Anonym Trådstartaren

Äldre 16 Jan 09:28
#4

Visa endast Anmäl

Emmi27 skrev 2012-01-16 09:23:29 följande:
Nej, även om det är förståeligt att det är jobbigt för honom så kretsar inte allt runt honom. Det är ju han som är ego i sånna fall. När hade han tänkt att ni skulle kolla upp dessa saker? Han vet ju inte hur länge det dröjer innan han får träffa sitt barn, vill han vänta tills dess eller vad tänker han med?
Han tyckte att det var helt fel läge att ta upp detta med barn just nu. Men när jag tog upp det visste jag inte att det var sånt problem med hans son och mamman för det har blivit värre nu de senaste dagarna bara..jag vet ju själv att det kan ta hur lång tid som helst med utredningar och där är långa väntetider..och jag vill ju ha barn..har ju velat det i 1,5 års tid så detta gör mig så frusterad och ledsen, varför kan han inte tänka på oss och vår blivande "familj" för han har problem med sitt barn sedan tidigare. Man kan väl inte bara skita i saker och ting för den sakens skull...och då tycker han jag är egocentrisk...
LexxieLee

Äldre 16 Jan 10:12
#5

Visa endast Anmäl

Du kan inte prata med honom då? Säga hur du känner utan att trampa han på tårna? :)
Anonym (workinggirl)

Äldre 16 Jan 10:19
#6

Visa endast Anmäl

Han kanske fått en stressreaktion på det som händer mellan honom och mamman till hans barn? Jag menar, det måste ju vara fruktansvärt att inte få träffa sin son. Det sämsta ni kan göra - enligt mig - är att inte prata om det här. Att sopa under mattan brukar ju bara öka problemen. Det kan vara så att ni kan prata om det och så kan ni förstå varann bättre. Han kanske är med ledsen och deppad än han sagt till dig? Han kanske fått kalla fötter? Osv...
Anonym Trådstartaren

Äldre 16 Jan 10:24
#7

Visa endast Anmäl

Anonym (workinggirl) skrev 2012-01-16 10:19:32 följande:
Han kanske fått en stressreaktion på det som händer mellan honom och mamman till hans barn? Jag menar, det måste ju vara fruktansvärt att inte få träffa sin son. Det sämsta ni kan göra - enligt mig - är att inte prata om det här. Att sopa under mattan brukar ju bara öka problemen. Det kan vara så att ni kan prata om det och så kan ni förstå varann bättre. Han kanske är med ledsen och deppad än han sagt till dig? Han kanske fått kalla fötter? Osv...
Ja jag vet han är jättedeppig och därav jag inte velat ta upp det igen, problemet är ju att jag inte "vågar" ta upp det med honom då jag inte vill han ska känna sig "påtvingad" eller som att jag pressar honom till något...men han tar ju inte upp något och det är ju då jag blir ledsen och samtidigt frustrerad. Han hade ju kunnat säga "Jag vill ha barn med dig, men just nu vill jag vänta lite pga omständigheterna" men det gör han ju inte..han säger ingenting :/
Anonym (workinggirl)

Äldre 16 Jan 10:42
#8

Visa endast Anmäl

Förstår läget. Men känns det som ett alternativ att gå och vänta på att han eventuellt tar upp någonting? Han kunde absolut ha sagt någonting. Men nu har han inte gjort det. Du känner ju som du känner, tänker som du tänker. Jag tror på att lägga allt på bordet och prata och sedan utgå från det. Du får inleda snacket med att säga att du är rädd att han ska känna sig påtvingad något, att det inte är din mening osv. Att ni försökt få barn i 1,5 år är ju en starkt bidragande orsak till att du tror han vill ha barn med dig, inte sant? Då är det inte konstigt att du nu känner dig förvirrad.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är jag egocentrisk?

Är jag egocentrisk?

INNEHÅLL