pipperoni skrev 2019-12-06 11:56:39 följande:
Jag känner också igen mig i det ni båda beskriver och jag tänker att det är fullt naturligt att känna så. Min kurator pratar om att jag genom alla år av misslyckanden och bakslag byggt upp en stark kämparpersonlighet som hela tiden är inställd på det värsta, och den försvinner inte bara sådär i ett nafs. Jag försöker släppa förväntningarna på hur jag ?ska? eller ?borde? känna och acceptera att det är så här det är. Försöker att ta en dag i taget. Jag är i vecka 17 nu och räknar ner dagarna till RUL. Drömmer fortfarande minst en gång i veckan att jag börjar blöda, så rädslan för att något ska gå fel finns där än, även om jag inte går och oroar mig hela tiden.
Beklagar om din hund... Vet känslan att förlora vovve, det är så hemskt.
Men mitt råd är....Försök att njuta av din tvillingar som är i magen som växer, du är deras värld och kommer alltid att vara. Njut av gravid bilder baby shower gör allt. För att det är vad jag saknar jag aldrig kunde njuta av,, pga av min rädsla av missfall...Tills mitt barn var i min famn då började jag sakna magen tiden bilder mm. Idag försöker jag visa dom få bilder på magen jag har till mitt barn.. Men hade jag varit mer säker trott på detta kommer att gå så hade det varit mer minnen för framtiden. Så efter alla åren du kämpat på... Njut ta bilder, för att magen kommer du sakna när dom väl är ute och tar all din tid
. Tänk det finns dom som aldrig kommer dit..styrke kramar