Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Gällande att lyssna på svenska läkare så är det ofta bättre att ibland sätta på sig de "osynliga hörselskydden" och kliva in i sin egen lilla bubbla...speciellt när man passerat 40 år och det handlar om att försöka bli gravid, då är nästan allt de har att säga "Jaa...du är ju inte så ung längre och kvalitén på äggen försämras ju redan när man passerat 35". Va?????!!!! Nähä, den informationen var HELT ny för mig! Struntar man i deras ord, lär sig mycket här inne i tråden och läser "bibeln" av mr Beer (Is your body baby friendly)....ja då klarar man sig långt. Har råkat ut för ett par läkare som roat flinat lite överlägset när jag sagt att jag varje gång jag blivit gravid fått influensa och feber/bakfyllekänsla fram till missfallen varit ett faktum "Jadu, tänk vad ödet kan ställa till med, att du får en förkylning just när du blir gravid, fast det är ju sådant som händer. Du ska inte lyssna på allt som alla säger och vad som står på nätet - bara du tar folsyra så fixar det sig" Det där svaret har jag fått i kombination med ett flin som får en att känna sig riktigt, riktigt dum. Tror att alla här inne i tråden som kämpar och kämpar för att få sin efterlängtade bebbe är grymt starka personer/personligheter! Krävs mycket för att nå sitt mål när immunförsvaret och annat ställer till det och om man gör det genom att få hjälp av immunläkare utomlands eller gör det på egen hand, ja det spelar nog mindre roll....det viktigaste är ATT man gör något iaf. Tack för grattiset snartgravid!

Blingbling: jag håller helt med om att inte lyssna på de svenska läkarna i första hand. Problemet med progesteronet är att Dr D inte har sagt någonting om det och eftersom jag också är google-beroende har jag kollat hur mycket som helst, men alltid fått infon att det är tom v 12 som gäller som längst. Det här är första gången jag hör något om v 16. Naturligtvis händer det några dagar efter att jag har slutat. Så typiskt! Att febertoppen kom i samband med detta gör ju inte att jag sover bättre om nätterna. Jag är panikslagen just nu. Jag som äntligen började tro att det hade gått vägen i och med att jag har passerat den magiska v 12 och faktiskt varit på UL senast i lördags.

Problemet nu när jag faktiskt är gravid är att jag kan inte göra som jag vill längre. Eftersom jag inte kommer att få barnet i Aten så har läkarna här ansvar för mig och jag bor på en liten ort så jag har inte så mycket val om de vägrar hjälpa mig. Som tur är har jag fått en läkare som är ödmjuk men kanske inte så kunnig så hon ska prata med honom.  

Skogsbruden: Förstår att du hamnat i en väldigt jobbig sitution (vet ju exakt hur de där "feberttackerna" känns!) och jag har ju ingen läkarlegitimation - bara sunt (?) förnuft - men hade jag varit i din sitution och haft progesteron hemma, ja då hade jag börjat med det igen om inte jag fått svar av dr D. Men det är alltså vad jag gjort eftersom jag i mitt hjärta känt att det varit det rätta för mig... Vad heter det progesteronet du har?

Ser nu att du faktiskt har askar kvar...så jag hade startat igen för att få ro i kroppen. Bara ett råd på hur jag hade handlat.

Blingbling: jag är inne på samma spår. Jag försöker boka ett IL-dropp till början på nästa vecka också och så tog jag progesteron i morse. Det är apotekets egna som bara heter progesteron MIC. De är på 400 mg och innan tog jag 3/dag. Frågan är vad kroppen säger om man har slutat och börjar igen!? Jag tänkte att en per dag tills jag vet är i alla fall en medelväg. Men snälla den som vet ge gärna svar, för jag hatar att hålla på och mixtra med så här allvarliga saker.

Någon som vet vilka som jobbar på det dyra stället för IL-dropp i Stockholm nu? Kommer inte ihåg hur deras semestrar såg ut. Får inte tag på någon och är lite desperat. Vore jättesnällt om någon kunde inboxa mig.

Ser att ni diskuterat progesteron...Jag tog vaggisar på eget bevåg v.16 ut (och fasade ut v.17-18) just för att jag fått en gång i tiden en artikel av Zinfandel som säger att immunpatienter ofta har lågt progesteron längre in i graviditeten. De svenska läkarna är så rädda för all medicin, även för vaggisarna och påstår att de kan ge fosterskador och allt är säkert möjligt men jag tror att risken är väldigt väldigt liten.
Skogsbruden; om du har proggisar kvar så skulle jag köra ett antal veckor till om jag vore du...De hämmar faktiskt antal vita blodkroppar och kan vara en anledning till att dina nu höjts. Men mina leukocyter har också varit över gränsen flera gånger och Dr D brukar svara om man behöver akut IL. (annars kan du skicka ett påminnelse mail till honom). Lycka till och stor kram!
  

Cathy: Ja jag börjar nog ta igen. Jag blir bara så ledsen att jag börjar få den här infon nu så nära efter att jag har slutat om det skulle ha orsakat något. 

Jag gick in på din presentation och såg att dina bröst hade läckt och att det hade med prolaktin att göra. Jag bara insåg då att i samband med febern så läckte mina bröst och det har de varken gjort före eller efter. Tänkte inte så mycket på det då utan tänkte att det bara hade med graviditeten att göra och att det skulle fortsätta. Men det är konstigt att det slutar igen. Ja, ja min kropp verkar inte vara i superbalans i vilket fall.

Mäter de progesteronvärdena på er andra? I USA verkar de hålla en väldig koll på det. Mig har de inte kollat en enda gång.

Hej Leah, CFF, Zin och ni andra som fått konsultation av Dr G. Först och främst: Leah, jag hoppas det gick jättebra? Berätta gärna! Jag har själv bokat en telefonkonsultation med honom nu och har då fått ett formulär att fylla i med en del olika saker, bl a antal tillfällen man varit gravid. Jag måste fråga er; jag har tyvärr vid ett tidigare tillfälle i livet när jag inte mådde bra gjort en abort, vilket är en stor sorg för mig att tänka tillbaka på. Det slog mig att jag inte vet om jag vågar ta upp detta i formuläret. Dels kanske en fertilitetsläkare kan bli provocerad av detta (jag hade då inte samma problem som jag har idag med endometrios och ev höjda NKC-värden o dyl som kan kopplas till detta), dels kanske man av religiösa skäl ser ner på mig som patient och inte vill hjälpa mig på samma sätt. Vad skulle ni göra, skriva som det är eller utelämna detta för att inte riskera att provocera? Min fråga nu gäller Dr G, men det är inte omöjligt att jag i framtiden kanske vänder mig till Dr D eller Peny och då kan ju detta bli aktuellt på nytt.

Jag skulle inkludera all information. Det är ju viktigt för dem att veta att du kan bli gravid. De har nog varit med om det mesta och det är ju inte ovanligt att ha gjort en abort. De förstår såklart att det är en sorg för dig och de har ingen anledning att strö salt i såren.

Själv har jag ibland funderat på om en del läkare kan vara negativa till att jag vill bli förälder eftersom jag är singel, men har bestämt mig för att de, även de som eventuellt har en annan syn på den etiska/moraliska biten av ett sådant beslut, inte dömer mig för det och förstår min vilja att bli gravid.