Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Vad roligt Holly! Ursäkta att jag frågar, men har du kunnat hålla dig från att titta i kuvertet? Eller, såg du möjligen något idag? Spelar ingen roll vad det är, men lite spännande även för oss som följer dig.

Hahaha jag med😉. Kanske är vi på FL som är mest nyfikna😃

Haha! Nä, jag har faktiskt inte kollat än och idag blundade vi när hon kollade de regionerna. Det funkar fint att inte kolla i kuvertet nu, det var värst i början, och nu är planen att hålla mig så länge som möjligt för att minska risken att försäga mig för maken. Jag funderar på att ge mig själv kuvertet i julklapp! Vad gulliga ni är!

Stumpan: Åh vad jag hoppas att du får ett bra besked på VUL! Det är dags att vi blir fler med växande magar nu, helst allihopa förstås. Stor kram!

Hjärte och Holly: Så härligt att höra om era växande mirakel!

Theo som ruvar och Stumpan som väntar på VUL: Jag håller tummarna allt jag kan - vill så gärna ha fler gravida i tråden!

Hemliga damen: Förstår din ångest... det är inte ett lätt beslut att ta. När drar man gränsen? Beslutet måste man ju leva med sen. Hur går man vidare om man nu beslutar sig för det? Usch vad svårt. Jag tror man mår bättre när man väl kommit förbi beslutet, börjat leva efter det beslutet om du förstår vad jag menar. Men hur kommer man dit? Ja, det är inte lätt. Hoppas du hittar svaret i ditt - och din mans - hjärta , vad som känns bäst just för er.

Alltså ibland undrar jag om det bara inte är meningen att jag ska få ett till barn... När jag var hos dr D i Aten och tog blodproverna hade jag faktiskt rätt ont i halsen. Jag har det lite då och då (opererade bort mandlarna efter halsfluss på halsfluss i tonåren, men en liten bit av mandeln missade läkarna och den kan jag känna av) Hur som helst så lade jag inte så stor vikt vid det, var så uppslukad av att äntligen vara där och allt vad det kunde betyda för framtiden, men visst - så här i eftertankens kranka blekhet -  kan det halsonda ha påverkat mina blodprover... Om jag inte tagit proverna just då - hur hade de då sett ut, hade jag kunnat starta en IVF redan nu under hösten och till och med sluppit humiran?
Och nu, när jag äntligen fått kontakt med dr D efter flera försök så funkar inte hans telefon när han skulle ringa mig!! Vad är det här??!! han har beklagat i flera mejl och ska försöka när de väl fungerar men när blir det då? Och han som har så späckat schema när ska han ha tid till det? Och jag kan ju inte sitta här och bara vänta... Han skickar ju på mejl när han kan ringa och tänk om jag inte ser det i tid - har ju annat jag måste göra också...

Möte på spec-MVC SÖS idag, och den läkaren gav ett bättre intryck (inte svårt iofs) än idioten på Karolinska. Självklart ville även denna läkare att jag skulle sluta med Prednisolon, men var lite mer kompromissvillig - hon föreslog att jag skulle äta fram till v 28 och sen trappa ner. (Vilket jag ska ta upp med Dr D, för jag vill ju gärna slippa jag med.)

Men - det nya i ekvationen är att det inte var på grund av läpp/gomspalt (som vi redan uteslutit) eller låg födelsevikt (som är en konstaterad risk), utan kognitiva hjärnfunktioner! Jag ska få träffa en barnläkare som kan berätta mer, men har någon av er hört talas om den biverkningen? Tycker det är så himla märkligt att alla läkare säger olika, även inom Sverige. Jag är inte särskilt orolig, men det är väl alltid bra med info så jag är mest nyfiken om någon annan hört talas om den risken?

Singhatjejen: Fy vad struligt du har det, jag hoppas det löser sig med Dr D så snart som möjligt så att du slipper den stressen i alla fall! 

Håller tummarna för er Stumpan och Theo!

Holly och Hjärte - må så gott! 

Ang min fertläkare så har hans resonemang kring prednisolone och trombyl hela tiden varit att forskningen säger olika och så länge det inte skadar så har han inga problem med att skriva ut " det gör varken från eller till" Ångrar att jag var så feg med intralipiderna, borde varit mer påläst och övertalande när han avfärdade mig med att "det hade han aldrig hört talas om". Fast det hjälper inte att grina över spilld mjölk.

Hjärte: Tänk om läkarna kunde tycka likadant nån gång. Du verkar ha mer flyt med dina i alla fall. Läste något om binjuresuppression när jag googlade, men det handlar väl just om att binjurarna producerar kortisol och det är därför man måste trappa ner långsamt. Jaja, jag får väl be om något slags bevis på det läkarna påstår. Har mailat dr D och frågat om jag kan trappa ner 5 mg redan nu, så kan han ju se vad som händer på FBC sen.