Snart lycklig skrev 2014-12-10 21:45:29 följande:
Några har frågat hur jag mår och om jag kravlat mig upp lite ovanför ytan.........
Någon gång efter sommarens icke lyckade resultat med mina sista ägg gick jag mentalt i ide. Jag arbetade med mig själv för att må så bra jag kunde. Jag flydde in in i jobbet och tyckte då att det var riktigt roligt att arbeta. Jag högpresterade!
Vi förberedde ju för ÄD när vi var hos D vid vårt sista egna FET i somras, även om jag inte mentalt var riktigt redo.
Efter vårt icke lyckade sista FET, behövde jag nog sörja, men det konstiga var, att det liksom inte fanns så många tårar kvar. Jag har inte alls gråtit mkt. Mera varit tom inombords.
Vår tilltänkta donator ville inte börja i september och inte heller i oktober. Jag tyckte det var skitjobbigt att vänta och fick inte heller då mkt besked på vägen från D. Skulle rapportera mens och ÄL till honom löpande.
Till slut fick jag börja nedreglera som en chansning att donatorn ville börja och att allt såg bra ut för start för henne. Det blev start för henne! 
D hävdade bestämt att vi skulle göra FET, då det visat sig i studier sedan flera år, att frysta är bättre för mig som mycket svår immunpatient.
Jag åkte ner till Aten den 22/11 och fanns på plats den 24/11, men inget ET gjordes, utan våra blastocyster frystes. Dagen efter tinades embryon upp och de klarade sig galant. FET gjordes alltså den 25/11.
Den 1/12, Rd 6, 11 dgr efter "ÄL", v 3+4 testade jag POSITIVT gm blodprover. GRAVID! HCG redan 133.
Två dagar senare HCG 325 och ytterligare två dagar senare (i fredags), låg det på 811. Igår tisdag var det uppe i 5540 på dag 19 efter "ÄL". Det är höga värden och bra dubbleringar.
Jag är alltså idag i vecka 5 (4+6), mkt tidigt, så allt kan ju hända. D tycker dock att allt ser jättebra ut hittills.
Och till det allra viktigaste........ Det känns helt ok med att det är ÄD. Det känns ändå som min/mina. Kommer säkert dyka upp funderingar, sorg, och annat under tidens gång, men nu får jag en fantastisk chans.
Kände att jag ville berätta, och nu får ni som kämpat jämsides med mig, om ni vill, hjälpa mig att hoppas att allt går bra, då det är i ett mkt tidigt skede.
Jag följer er alla och läser kontinuerligt. Jag gläds med er som lyckas och sörjer med er som måste kämpa lite till.
Många kramar från mig som är lycklig, orolig, ödmjuk, nervös, hoppfull och mkt mera.......
Grattis!! Nu inger hopp, ett hopp som jag nästan förlorat. Ibland känns det som det aldrig kommer att fungera. Efter att ha fått sammanlagt 6 unga donerade ägg insatta i en tillsynes perfekt livmoder och tjock slemhinna men ändå inte sett tillstymmelsen till plus så tappar man ju till slut hoppet.
Senaste behandlingen fick jag kortison men inte IL-dropp men det ska läggas till vid nästa behandling.
Vet du varför Dr Dimitri tycker det är bättre med FET när man har immunproblematik? Jag har aldrig gjort FET vare sig med egna eller donerade ägg.
