Och varför tror folk att de är odödliga och med det vägrar diskutera hur de vill ha sin begravning? Titta på en död nära anhörig blir en så stor sak att folk behöver gå i terapi efteråt. Hur kunde vi hamna så långt från det som borde vara en naturlig del av livet? Och varför får inte barn var med på vissa begravningar? 
Det är nog väldigt olika från person till person, jag vet precis hur min pappa vill ha det när han dör trots att han inte ens är 50, min man och jag vet precis hur vi vill ha våra begravningar och har pratat om det, likadant hur svärmor vill ha sin. Jag ser döda människor i mitt yrke och när min makes morfar gick bort så behövde han inte gå i terapi efter att ha sett honom i kistan. Så näe, jag håller inte med dig.
Gäller nog bara vissa människor. Vi har då pratat om donation och sånt.. Varför vissa inte vill ha med barn på begravningen vet jag inte. Kanske för jobbigt för dem att berätta just då?
Hmmm.... min generella uppfattning är folk tycker det är mycket otäckt och mår dåligt över det.
Det är skönt för er att det verkar fungera så bra, MattiasFru .
Vet inte, jag tror även kultur och religion spelar stor roll, tex romer är ju tydligen väldigt "rädda" för döden. När föräldrarna inte klarar av att prata om det med sina barn får förmodligen barnen en lite felaktig syn av döden och blir rädda.
Min femåring funderar och pratar mycket om döden. Vi har några böcker som behandlar ämnet, men det vore ju onekligen lättare om inte jag började flodgråta varje gång jag läser "Adjö, herr Muffin".
