Är det en generationsfråga eller ligger skillnaden i tänk i något annat? Jag tänker då på hur man ser på att gå till Soc. För mig är Soc verkligen sista utvägen, när jag har provat och tömt alla andra möjligheter. För en del verkar Soc och bidrag vara det första man tänker på. Hur kommer det dig?
Intressant att se hur de olika tankegångarna florerar. Också intressant med kommentarerna om det "sociala arvet" och synen på Soc. Jag tänkte att det kunde vara så men har egentligen inte sett något av det själv.
Lika intressant tycker jag synen på en familj är hos vissa - man vill inte försörja sin sambo för "min ekonomi har inte med henne/honom att göra", men jag kan nästan svära på att får man någon form av ekonomisk rabatt om man är sambos så är samma person snabb med att kräva den rabatten. Jag får det inte att gå ihop.
Herregud vad många som skyller på andra hela tiden? Har folk helt slutat ta eget ansvar? Skrämmande!
Välfärdssystemet finns som sista utväg för att hjälpa behövande annars fungerar det inte. Statskassan har inte obegränsat med pengar. Är det verkligen så svårt att förstå?
Det är upp till var och en absolut. Det lät bara på inlägget ovan att 80% inte har A-kassa för att de står utanför ofrivilligt och så är det ju inte. Jag är absolut för fria val bar aman inser att man måste ta ansvar om det visar sig att man har gjort fel val. Det är knappast någon annans fel.