Ingen TV - varför provoceras folk av det?

har vart med om samma sak, (är dock bara 17 och bor fortfarande hemma där vi har tv)

men när man till exempel snackar om hur skönt det ska bli att flytta hemifrån och det kommer
på tal hur man vill bo m.m så har jag sagt ett par gånger att "jag ska inte ha någon tv bla-bla-bla.."
och då kommer det alltid ett "va? men vad ska du göra då?"
haha det verkar som om att mångas liv kretsar kring sådant, de kan liksom inte umgås utan att det finns en tv eller liknande i närheten,

nu kanske jag kom lite "off-topic", men jag är lite trött haha

Tycker du ska vara stolt över det till och med!

Ni hänger ju med i samhällsfrågorna/nyheterna...
Ni diskuterar...

Med andra ord är jag övertygad om att ni har ett mer kvalitativt liv än de flesta, som spenderar timmar framför meningslösa program.
Nu umgås!

Hade definitivt velat testa det om jag inte haft hela familjen emot mig! =) 

Äh jag har inte heller någon tv.
Om vänner måste hänga upp sig på vilka elektronikprylar man har kan de nog förpassas till avdelningen för före detta vänner...

Har levt utan tv i flera år nu och visst blir många lite konfunderade. De har aldrig på allvar tänkt tanken att göra sig av med burken. Och på jobb så kanske de känner sig oartiga att prata om senaste dokusåpan vid fikabordet om de tror att du känner dig utesluten. Inte för att jag känner det så - det är väl inte konstigare än att man berättar om en bok eller artikel man läst.

Min man har aldrig tittat mycket på tv. För min egen del fann jag att det var en sådan tidstjuv som jag lätt bara försvann in i istället för att ta del av livet. Jag mår mycket bättre utan tv. Barnen har ju aldrig upplevt tvn till vardags, men de blir helt förtrollade när de ser en tv hos andra. De är än så länge så pass små även om äldsta flickan på sex år nu har börjat prata om vad klasskompisarna har sett. Vi har börjat diskutera om det kanske är dags att skaffa tv igen, men jag är tveksam - det är ju inte direkt så att de missar något av högre kvalitet i form av barnprogram och något annat är det väl ändå inte frågan om under de närmsta åren?  

Vi har ingen tv för vi tittar inte heller på TV. Dock har vi monitorer till datorn som står där en TV borde stått så vi slipper kommentarer när folk kommer hit men så fort det kommer på tal om något tv program eller liknande så är jag och mannen helt borta. Vi tittar båda en hel del på serier, framför allt dokumentärer men där betalar vi online för att se sånt vi vill se när vi vill se det utan reklam. Vi har helt enkelt inte vad som krävs för att sitta framför en TV, det är alldeles för tråkigt. Och det absolut värsta vi båda vet är att besöka våra familjer och verkligen se hur TVn tar över, den är på vid middagen och sen efter middagen när man sitter och fikar. Man pratar inte ens med varandra! Usch vad det är tråkigt!

Anonym utan tv: Jag känner lättnad när jag läser att du har barn och är utan tv. Jag ser så många vänner som har sina småbarn framför tv:n att jag är rädd att våra framtida barn ska missa något - men så är det nog inte. Själva tv:n i sig är ju inte särskilt pedagogisk i sig.

Om din dotter pratar mer och mer om barnprogram kan man kanske sätta in en tv i hennes rum - ni behöver ju inte ha en tv  i vardagsrummet för det. :) Men nej, hon missar säkert inte så mycket - mer än att hon kanske har svårt att hänga med i vissa diskussioner - men inte är det väl så ofta som ett barn (eller vuxna för den delen) har långa djupa diskussioner kring ett tv-program? Även om man har tv så kan man ju inte se allt som visas och därför missa något som någon annan har sett.

Det kan känner mest jobbigt just nu är hur jag ska kunna argumentera inför vänner kring varför vi inte ha tv. Folk stör sig uppenbarligen väldigt mycket på det.

LillaBabyK: Det där känner jag igen. Jag blir helt galen när vi är hos mina föräldrar eller svärföräldrar och tv:n tar över totalt och folk slutar prata för att det kommer någonting mer intressant på tv:n.

Förutom att jag tycker vardagsrummet är en mycket bättre plats än sovrummet för filmvisning så håller jag med dig. Dock har vi en dator med tv-kort kopplat till projektorn. Den används främst som dvd-spelare. Vi ser ett tv-program i veckan, På spåret. När det inte går ser vi inget...

Hela min uppväxt hade vi ingen TV. Det var inget konstigt för oss, det var ett aktivt val av våra föräldrar. Visst kände man sig lite utanför när kompisar pratade om olika barnprogram, men vi kunde titta på tv i bland när vi var över hos kompisar eller hälsade på mormor. 

En stor fördel med att växa upp utan tv var att vi alla syskon läste jätte mycket böcker, min mamma hade högläsning varje kväll för oss även när vi blev stora, detta var en jätte mysig stund då vi alla samlades. Jag upplevde att vi lärde oss att aktivera oss på ett helt annat sätt, vi blev som barn mycket kreativa i leken. Vet att våra kusiner i efter hand talat om hur roligt de tycke det var att komma hem till oss för att vi verkligen lekte och hade sådan fantasi.

Så jag tycker absolut man kan växa upp som barn utan TV finns en hel del att vinna på det.  

Känna lite patetiskt att era vänner blir så provoserade av att ni inte har tv. Måsta alla vara så likriktade. 

Jag har iofs två tv men har inte haft några kanaler sen december och jag måste säga att det har varit så jävla skönt :)

Vi har inte heller någon TV per say, men vi har en dator på "tv:ns plats" där vi tittar jättemycket på film, vi gillar film och kan gärna diskutera bra och dåliga filmer med vänner. Några utvalda serier följer vi också, men det finns ju som sagt på play-kanalerna via datorn, så man kan välja med omsorg.

Har inte märkt att någon vi känner blir så pass provocerade som TS vänner, men visst höjs det på ögonbrynen och man blir stämplad som något märklig. Skulle någon bli jättehypad över att det inte finns tv, så brukar jag fråga vilket program de tycker att jag missat, så kan jag spana in det på Play sen. Oftast har de inget direkt svar. Eller svarar typ Idol.

Och angående barnen (när det blir tid för det) så har vi ju som sagt datorer. De kan titta på dvdfilmer, och tecknat från Play, eller spela spel, lyssna på saga, eller ljudbok, serietidningar.

Jag förstår inte varför folk tycker att det är så underligt med tanke på dagens möjligheter till programtittande på Internet. Vi har en tjock tv som pryder vårt vardagsrum (...) där vi tittar främst tittar på film och serier på dvd samt spelar Playstation.

När vi tvingades att börja använda oss av en boxer för några år sedan fick vi välja ett visst antal kanaler. Folk tyckte vi var underliga som valde bort 3:an och 5:an till förmån av National Geographic samt Travel Channel. Den sistnämnda samt Kunskapskanalen är praktiskt taget det enda jag ser på det vanliga utbudet.

TS, jag tycker inte att det är nödvändigt att köpa en tv för barnet skull. Det finns ju ett utbud av barnprogram på internet, på svt.play bland annat. Att sätta en tv på barnets rum har inte varit ett alternativ här hemma, jag vill ha koll på hur mycket grabben tittar.

Vi har flera tv's, jag älskar film och jag älskar tv överlag.
tv:n i vardagsrummet är kopplad till datorn så där ser vi bara film, men jag somnar även till tv så på kvällarna ser jag på program.

Jag har träffat några som inte är intresserade av tv, vi har inte klickat. Inte bara gällande tv givetvis men de har varit så tråkiga, de som har tv har jag klickat mycket bättre med.

Givetvis kan man inte generalisera men jag har bara märkt att dem som inte har tv - ser på tv inte passar mig med sina personligheter.

Dessutom tycker jag tv är en snygg inredningspryl och blir förvånad när jag kommer hem till folk med antingen tjocktv eller ingen tv alls.

Alla är vi olika, jag dömer dock ingen bara för att de inte har tv =)