Hej
Vi har en liten på 18 månader som har börjat trottsa. ska göra allt själv och skall tästa gränser hela tiden.
Finns det ngn som har tips på någon bra bok om trotts. Där man kan tex kan få tips på hur man bemöter trottsen och vilka olika trots perioder det finns och vilka åldrar det brukar komma vid/ hur länge det brukar hålla i sig osv..... ja ni förstår vad jag är ute efter.....
ngn??
"Trotsboken" är en klassiker. Står om varför varje trotsålder uppkommer och också vad som är normalt (mycket skönt att läsa att det uppkommer en konflikt var tredje-fjärde minut i tvåårsåldern). Några korta tips om hur man ska bemöta det också, men inte så ingående. Annars skriver Lars Gustavsson och Jesper Juul bra böcker om bemötande av barn generellt.
Ingegerd Gavelins bok är väldigt bra med. Se barnet, se dig själv, tror jag den heter.
Trotsboken avråder jag ifrån, visst den må vara en "klassiker" men den är ju helt värdelös och med en extremt förlegad syn på barn! Bara det att man ser separationsfasen hos spädbarn som trots säger väl det mesta?! Nej fy för denna bok, hoppas fler och fler inser hur illa den faktiskt beskriver barnets utveckling.
Ingegerds bok som fågelungarna nämnde är däremot kanonbra! Och jag vill också tipsa om Jesper Juuls böcker, kanske framförallt "konsten att säga nej med gott samvete" för den har man mycket bra användning av just i den här åldern. Men även "ditt kompetenta barn" ger otroligt mycket.
Slutligen vill jag säga att ett barn på 1½ år trotsar inte. De har utvecklat en vilja, absolut! Och de vill absolut göra saker själva, vare sig de kan eller inte! Och denna vilja är ofta mycket, mycket stark. De kan bli riktigt förbannade och ofta präglas åldern av en enormt stark frustration, just för att de vill så mycket, men inte kan. Men det beror på en klassisk utvecklingsfas och är absolut inte att jämställas med vad man traditionellt kallar för trots, den åldern kommer inte förrän drygt ett år senare, runt 2½-3½ år. De testar alltså inte några gränser!! De vill saker och när de får som de vill så blir de nöjda, det blir inte ett barn i trotsåldern, de nöjer sig inte utan "testar" gränserna hur långt de kan gå och fortsätter kräva saker in i absurdum om man inte sätter stopp. De vill dominera, inte bara testa hur långt de själva kan gå, utan också testa hur långt de kan styra sin omgivning.
Det du måste göra däremot är att fundera på vad som är ett viktigt "nej", försök gå barnet till mötes så långt som möjligt för att undvika alltför påfrestande frustration. Välj dina konflikter helt enkelt. Och det "nej" som verkligen, verkligen är viktigt, det står du också benhårt fast vid. Men allt småtjafs och alla småsaker, undvik de konflikterna och låt barnet få som hen vill om möjligt. Hen kommer ändå inte kunna "lära sig" något av att du försöker sätta gränser nu. Det är barnet för liten för ännu!
Tack för alla tipsen..
Vittra: låter som du är påläst och som att du har mycket kött på benen. MEN, jag tycker du underskattar barnet om du säger att de inte kan lära sig om gränser när de är 18 mån. Våran tjej vet ju tex att hon inte skall ta på kaminen eller att spiden är varm. hon sätter handflatan ett par dm från och säger "aj" Hon vet att hon inte får klättra upp på soffbordet och sätta upp fötterna på bordet när vi äter... osv Man ser det på hennes blick när hon tänker göra/ gör dessa saker. och jag tycker det är viktigt att säga schhh när hon skriker även fast jag märker att hon kanske inte fattar ända fram. För hur vet jag när hissen går ända upp och hon förstår fullt ut. och jag det är väl inte trots att hon skriker. och jag bemöter det bara med ett extra schhhh om hon inte lugnar sig. Är hon 3 år kommer hon att åka in på sitt rum!! ( det kanske är mer den sårtens av gränser du menar?)
tack för tipsen i alla fall!!
Det stod inte att de inte kan lära sig gränser, det stod att de inte kan testa gränser. En viss skillnad. Visst kan barn lära sig hur saker och ting går till och att de inte får göra vissa saker, men de har däremot inte förmågan att följa sådant varje gång. De har ingen impulskontroll utan är fortfarande drivna av mer instinktiva och biologiska drifter och impulser. Tex utforskandet och upptäckarlusten. Det handlar inte om ett medvetet testande, utan ett högst omedvetet beteende eftersom de helt enkelt saknar den kognitiva förmågan att "lyda" och drifterna är fortfarande alldeles för starka för att de ska kunna hindra sig själva.
Varför skulle hon åka in på sitt rum när hon är 3 år? Det låter som ett straff, och straff är inte särskilt bra att använda i uppfostran.
Ja, varför åka in på rummet? Är hon inte en del av familjen precis som resten av er? När min treåring skriker och har sig går jag någon annan stans om jag inte orkar lyssna. Tycker hon har lika stor rätt som jag att vara i hela vårt hem.
Har en 19-månaders som också lyfter upp foten på bordet för det är så himla roligt att hon äntligen också kan göra lite konster. Och tänk nu kan hon också ta en stol och klättra upp och dricka vatten på diskbänken (och spilla ut det kan hon också=). Och rösten den kan hon höja och sänka i olika tonlägen. Tycker att det är helt fantastiskt att hon kan delta mer och mer i samspelet i familjen och är inte ett dugg orolig för att hon inte lär sig att man inte ska skrika bara för att jag inte säger schhh...
Som några tidigare skrivit så trotsar inte en 18-månaders.
Mitt tips att bemöta ett barn som kommer på nya saker att göra är konsekvens och att välja sina strider. Vad är viktigt och vilka saker kan man släppa lite på.
Vår äldsta tjej är 2 år och 8 månader och hon trotsar det kan jag lova dig. Jag skulle inte få för mig att sätta henne på hennes rum för att hon skriker eller något annat. Om hon skriker för att hon t ex inte får något som hon vill ha och hon inte slutar skrika när jag sagt att hon inte får det nu så får hon skrika. Hon tröttnar ganska snart när hon inte får någon respons.