Våga tala! Retorik:(

Usch ja. Fick ett jobb där jag ibland blev tvungen att tala inför politiker m fl. Ångest minst sagt. Har sedan skoltiden haft stora bekymmer att prata inför grupp. Mig hjälpte det att ta en betablockerare en timme före. Rösten darrade inte, pulsen gick ner och händerna skakade inte. Sen var det bara att fortsätta träna. Till slut behövdes inte betablockerarna längre. 

Att gå en "våga tala" kurs kan hjälpa lite. Nu hinner du ju inte det innan det är dags men det kanske vore nåt ändå? Brukar väll erbjudas på universitet och högskolor för de som vill? har själv svår ångest för att tala inför publik och gick en sådan kurs men missade sista, viktigaste tillfället :-/ Det hjälper för stunden men jag tror att det krävs övning, övning, övning. kanske kbt? Sedan finns det ju betablockerare, medecin, men har hört att vissa inte tycker om känslan av att bli "trög" istället och att framträdandet blir sämre då.

Jag förstår dig verkligen. Jag gled genom grundskola och gymnasium utan att behöva säga mycket. Vid grupparbeten var jag den som pekade och visade. Flera år senare var det dags för en förändring i livet. Jag avskydde att jag inte klarade av att prata inför folk och jag sökte en heltidsutbildning i retorik på en termin. De var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Vi fick skriva våra tal och blev filmade då vi höll talen inför klassen. Vi fick ge varandra feedback efter våra tal och även analysera våra egna filmsnuttar. Vidrigt men nyttigt!! Inför det första talet var jag så nervös att jag inte kunde sova. Jag stod vid talarstolen och skakade så jag trodde den skulle flisas sönder. Jag vågade inte ens titta upp från pappret... Det gick bättre för varje gång och nu skrämmer det mig inte längre. Jag tycker fortfarande inte om det men jag klarar av det.

Vad är det värsta som kan hända? Egentligen, om du tänker efter. Du ska stå framför folk du känner och prata om saker du kan. Var förberedd och träna hemma. Strunta absolut inte i det. Tänk framåt. Senare i arbetslivet kommer du ha nytta av det. Retorik ger dig verktyg att använda då du ska tala inför folk.
Man blir även lite skadad och ser vad andra har för ticks och det kan vara ganska underhållande :) Nu roar det mig att titta på debatter på TV där mer eller mindre skickliga retoriker vrider och vänder på orden.

Det enda som hjälper är faktiskt att göra det, med jämna mellanrum. Om det går för lång tid mellan gångerna blir det bara värre tycker jag.

Jag har inte haft ångest som kräver medicinering för att stå inför folk men jag har ofta varit mycket nervös. Svettas floder, rodnar  och någon gång var det så att knäna nästan vek sig (stor amfiteaterlik aula med 400 pers som satt högt över mitt huvud). Det brukar inte märkas på själva framförandet  tycker de som ser mig men jag får som en blackout och ser inte personerna jag talar till medan jag håller på, så det är lite läskigt.

Jag har gått en retorikkurs på kvällstid bland annat, det är både lärorikt och man vänjer sig vid att tala, så jag kan rekommendera det varmt.

Andra sätt är att delta i sociala lekar, charader, att sjunga den där sången för nån på deras bröllop inför alla eller andra sådana tillfällen. Börja gör det tillsammans med någon annan, då känns det tryggare. Häng på de som har den sociala säkerheten.

Jag tror att alla fobier kan vänjas bort, men man måste utmana sig själv ständigt, och helst innan det verkligen blir en stark fobi.

(Jag är en sån som måste åka pariserhjulet och "fritt fall" på alla nöjesfält också, för att hålla höjdrädslan på plats.)

Jag vet hur det är! Jag avskyr att prata inför större grupper och fick under universitetsstudier prata inför ungefär 70 personer jag med. Men det går oftast bra, hur brukar du hantera det?

Jag brukar tänka att jag inte är ensam, det är svårt att prata inför grupp och många tycker det. En annan tanke jag brukar ha är att "Om jag är nervös så betyder det att jag bryr mig om det jag ska göra. Hade jag struntat i hur det går hade jag inte varit nervös." Och med dessa ord tänker jag att det är positivt att vara nervös, sen är det superjobbigt när det syns (jag blir flammig i hela ansiktet och på halsen, har alltid en scarf och tröja utan stor urringning för att dölja rodnaden) Rösten darrar, och efteråt kommer jag inte ihåg vad jag sagt, allt sker som i ett parallellt universum eller vakuum.

Men dem gånger som jag sagt fel eller börjat prata innan det är min tur vid gruppframträdanden så skrattar jag bort det. Det har i alla fall jag lärt mig efter 4½ års studier vid universitet att det är inte så allvarligt som man tror att det är! Och efter så lång tid vet många att jag är nervös vilket för mig känns skönt, då supportar medstudenterna mig och skrattar gott MED mig inte åt mig när felsägningarna regnar =)

Synd att jag inte hört om betablockerarna förrän nu för jag gjorde mitt sista besök på universitet i onsdags =)

Men du, TS, det löser sig. Det är ingen svaghet att vara nervös, snarare än styrka att våga erkänna det. Läs på det du ska prata om för då känner du dig säkrare. Lycka till, det kommer gå bra!

Musiker får ju betablockerare för att inte darra på händerna, så jag tror nog att du kan förklara situationen för en läkare.
Du hinner ju knappast gå en vågatalakurs inom en vecka. Annars, fast det får man väl absolut inte säga (viskar) hör med någon äldre person. Många har ju tabletter mot högt blodtryck. Vi får väl kalla det "egenvård".