Timvikarie och aktivitetsstöd. Var går egentligen gränsen?
Jag har varit timanställd i min kommun i sex år. Och innan ni säger att jag då för länge sedan borde fått en fast tjänst kan jag tillägga att jag under den tiden ("tyvärr") varit mammaledig, studerat (usk, något jag ångrar bittert) samt under tre månader haft ett riktigt vik på annat håll.. så jag har väl antagligen halkat ner för LAS- stegen...
Så med det sagt.. Har gått över från a- kassa till FK:s aktivitetsstöd, och det verkar onekligen bättre och mer rättvist mot arbetslösa, och särskilt "såna som mig", dvs ensamstående föräldrar.
So far so good, men nu sitter jag här och blir osäker på vilka regler som gäller, är det som med a- kassa att jag har rätt att tacka nej till timmar om lönen för dagen understiger 90% av ersättningen för den dagen eller hur fungerar det med aktivitetsstöd.
De ringde nämligen från jobbet tidigare idag och behövde in mig på x ntal timmar imorgon, jag sa nej, eftersom lönen skulle bli lägre än ersättningen. Kort därefter får jag ett samtal direkt från chefen där han ifrågasätter att jag har mage att tacka nej till jobb. Så, jag kände mig naturligtvis tvingad att ta timmarna. Vill verkligen inte hamna i klammer med rättvisan och jag är beroende av min timanställning om vi ska kunna leva vettigt...
Jag börjar känna mer och mer att timmisar har noll rättigheter.. Det är absolut inte det att jag hellre lyfter ersättning än arbetar, men har man inga rättigheter?
På min arbetsplats är det inte ovanligt att de ringer 6:55 på morgonen och behöver in mig till kl 07. Har jag då skyldighet att genast kasta mig iväg för att inte bryta mot nån regel eller lag? Händer även ofta att det fattas folk till eftermiddagspassen och jag får stanna kvar trots att jag skulle slutat t. ex 15:30. Självklart utan nån extra ersättning.
Mina frågor rör alltså var gränsen går för hur och när de behöver ha in mig. Ska man sitta jour hemma veckorna runt för att vara beredd att kasta sig iväg på jobb när som helst? På så vis finns ingen möjlighet att någonsin planera in något i mitt liv.
Säg att jag inte hört något om timmar på torsdagen och på torsdag kväll planerar in t. ex att åka till vänner på fredagen, och att jobbet sedan ringer fredag morgon och behöver mig. Hur göra då? Fylla i på aktivitetsstödet att jag varit förhindrad den dagen? Och därmed förlora inkomst? Låter på ett sätt vettigt, men å andra sidan, då har man ju återigen inte stora möjligheter att planera saker med sitt barn eller sina vänner..
De veckor jag har vår son har jag inte nån möjlighet att jobba kvällar. Hur blir det när jag tackar nej om de ringer då? Med tanke på att personalen går via chefen (nytt från idag, uppenbarligen ) så är jag orolig att det ska straffa sig för mig om jag inte kan jobba så fort de ringer efter mig...
Ja lite rörigt blev detta men jag hoppas ni förstår lite vad jag far efter.. det börjar tära psykiskt och fysiskt att sitta på spänn och veta att de kan ringa vilken minut som helst.