Veritaslux skrev 2012-01-30 10:16:25 följande:
Ja, det är trist när man är så långt i från varandra i synen på barn och människor. Som om barn inte var människor utan någon annan "sort".
Men för att svara på frågan vad man gör: Jo, om barnet gör någonting riktigt dumt, då blir man som vuxen arg och visar det (ja, det är som sagt enligt alla psykologer helt okej att visa känslor även ilska). Ett normalt barn förstår att det gör fel då. Om man reagerat riktigt starkt kan barnet t.o.m. bli ledset och det är då sen ett gyllene tillfälle att prata om vad som hände och varför det blev som det blev. Gör barnet något uppenbart farligt eller elakt (t.ex. slår ett annat barn, närmar sig trafikerad väg) förflyttar man givetvis barnet från situation och pratar sedan igenom det hela. Sedan handlar det om att föregå med gott exempel. Jag besökte till exempel ett dagis där det var så tyst och lugnt inomhus att jag reagerade och då förklarade chefen att de jobbade väldigt mycket med att det skulle vara en lugn miljö inomhus (spring skrik och stoj hörde hemma ute där de var mycket också). Det svåraste var dock att få personalen att föregå med gott exempel! För vad gör vi vuxna när vi är stressade? Springer, ropar till kollegan över rummet osv...
Ett tips är att läsa Jesper Juuls böcker, en dansk psykolog som jag anser har en väldigt fin syn på barn. Han menar att barn alltid vill göra rätt. Egentligen. Det blir bara så fel i bland, och det finns massa orsaker. Inte minst att vi vuxna ofta ignorerar deras behov.
Väldigt sant detta med ilska. Att bli arg är ju ett ärligt och naturligt sätt att visa att något är fel.
Jesper Juul biter inte på de mest oliktänkande. Jag har alla hans böcker och brukar även ge bort dem i present så fort jag får chans. Men de som tillämpar aga eller straff brukar tycka att han är för okonstruktiv och flummig. Aga och straff ger ju enkla, snabba svar. Som ett recept på väluppfostrade barn. "Gör så här - och det blir så här". Jesper Juul förenklar inte, generaliserar inte, utan ser till individen. Det går inte att läsa hans böcker som en manual, och en manual är väl antagligen vad en förälders som söker enkla åtgärder eller är väldigt, väldigt desperat eftersöker.