Ilsa skrev 2012-01-30 09:37:29 följande:
Problemet med det argumentet är ju bara vuxna sällan lägger sig ner på marken och skriker när de blir arga/ledsna eller dänger till sin lillebror som hämnd eller häller ut all mat på bordet bara därför att det är kul etc. Barn är barn och ska därför behandlas som barn är det argument som jag brukar få åt mig när jag säger att jag aldrig skulle drömma om att stänga in min man på rummet bara för att vi inte håller med varandra. De som tillämpar metoder som aga och utfrysning etc lever i en sån vitt skild begreppsvärld att argument som ovan blir svåra att ta till sig. Sådan är min erfarenhet iaf som har många vänner och familj med en annan syn på barn än jag själv har.
Ja, det är trist när man är så långt i från varandra i synen på barn och människor. Som om barn inte var människor utan någon annan "sort".
Men för att svara på frågan vad man gör: Jo, om barnet gör någonting riktigt dumt, då blir man som vuxen arg och visar det (ja, det är som sagt enligt alla psykologer helt okej att visa känslor även ilska). Ett normalt barn förstår att det gör fel då. Om man reagerat riktigt starkt kan barnet t.o.m. bli ledset och det är då sen ett gyllene tillfälle att prata om vad som hände och varför det blev som det blev. Gör barnet något uppenbart farligt eller elakt (t.ex. slår ett annat barn, närmar sig trafikerad väg) förflyttar man givetvis barnet från situation och pratar sedan igenom det hela. Sedan handlar det om att föregå med gott exempel. Jag besökte till exempel ett dagis där det var så tyst och lugnt inomhus att jag reagerade och då förklarade chefen att de jobbade väldigt mycket med att det skulle vara en lugn miljö inomhus (spring skrik och stoj hörde hemma ute där de var mycket också). Det svåraste var dock att få personalen att föregå med gott exempel! För vad gör vi vuxna när vi är stressade? Springer, ropar till kollegan över rummet osv...
Ett tips är att läsa Jesper Juuls böcker, en dansk psykolog som jag anser har en väldigt fin syn på barn. Han menar att barn alltid vill göra rätt. Egentligen. Det blir bara så fel i bland, och det finns massa orsaker. Inte minst att vi vuxna ofta ignorerar deras behov.
