Vill veta om det finns par där ute som haft problem med (ömsesidig!) avsaknad av sexlust, men som har lyckats hitta tillbaka till den och till varandra.
Vill gärna ha alla tips och råd jag kan få!
Tack på förhand.
Vi provade många olika sätt att få igång sexlivet på under flera år. Det som till slut fick fart på det igen var att börja ha sex med andra utanför förhållandet. Detta gjorde att vi hittade tillbaka till varandra, spänningen och erfarenhterna vi känt med nya bekantskaper ville vi delge varandra. Vi hade kört fast och behövde in-put utifrån helt enkelt. Nu har vi inget öppet förhållande längre och sexet är det bästa vi haft med varandra på många, många år.
Vi vill absolut ha lust! Har funderat på det, men vet inte var man ska börja..? Är rädd att hamna hos nån flummig person som tycker att vi ska dansa nakna runt i rummet, eller nåt annat knas...
Binary - tack för ditt inlägg, bra tankar!
Hur var ert sexliv innan barnen kom?
Hur var det för dig under den här tiden; hade du lust?
Fick ni hjälp av någon utomstående, eller fick ni ordning på situationen helt på egen hand? Undrar också om du kan berätta lite mer konkret hur ni gick tillväga?
Stort tack på förhand!
Binary (igen); jag försökte kolla in din sida, men den verkar inte fungera? Är det något fel på den, eller har jag den egna datorn att skylla?
Binary - tack igen! Jag har skickat vidare dina tankar till min man för att han ska kunna ta del av dem också. Vi pratar en hel del om detta, men har svårt att komma framåt...
Vi pratar och säger att vi ska bli mer fysiska, att vi ska gosa utan krav på sex, osv... men vi lyckas inte få så mycket att hända. Bebisen tar mycket tid och ork, och det är så svårt att initiera någon form av närhet när man inte känner behov av det! Ändå vill vi båda vilja, om du förstår hur jag menar?
ModestyB - tack för att du delar med dig. Det är så väldigt skönt att höra att andra har varit i samma situation och fått ordning på det!
Jag tror att även vi skulle tjafsa mindre, slita mindre på varandra och ha större förståelse och tålamod om vi hade mer sex. Eller, som det är nu, om vi hade sex helt enkelt. För som det är nu har det gått så långt att jag beskriver det som att vi "inte har sex längre". 
Det låter som en dröm att ha sex 3 ggr i veckan! Inte för att jag (som du har förstått) är sugen så ofta, men för att jag inser att ni har sex så ofta för att båda vill det. Tänk att ha lust så ofta! Jag vill också!! Och vill att min man ska vilja!
Blev du inte stressad av att ha bestämt dig för att ha mer sex? Eller kändes det ok att ha det utan att egentligen vilja? Lite som att lusten fick komma av sexet istället för tvärtom?
Hur funkar det rent fysiskt (ledsen att jag frågar så privat) - kan du ha sex även om du inte är särskilt tänd, eller får ni ha något hjälpmedel (typ glidmedel)?
RockaTot - tusen tack för en massa kloka ord och bra tips! Jag gillar verkligen tanken med att man måste anstränga sig och låta vissa saker vänta, som faktiskt kan klaras av när bebisen är vaken. Det är så himla lätt att allt det praktiska tar överhand, och så blir livet bara en tråkig sexlös (för oss) geggamojja.
Gillar även det du skriver om att ta initiativ till närhet - inte nödvändigtvis sex. För det är ju trots allt där det börjar, vid just närhet. Som vi har det nu, är vi snälla och goa mot varandra, men till och med kyssar och hångel känns avlägset och främmande. Jättetråkigt och jättesorgligt! Samtidigt tror jag att man bara ska igenom den där känslomässiga barriären som kommer sig av en längre tids "avhållsamhet". Har man väl börjat närma sig varandra igen, så tror jag att man är en bra bit på väg och då finns det stora chanser att allt rullar på...
Ironiskt nog är bara det där allra första steget det svåraste...
Ja, vi vill båda absolut! Och jag blir jätteglad och peppad av det du skriver - att i så fall kommer vi att klara det!
Tack!!
Förresten; nej, inga mediciner.