50/50- ett sätt att undvika betala underhåll?

Det tror jag inte, några kanske har det som argument. Min sambo fick däremot inte ha 50/50 pga exet ansåg sig inte har råd med detta, då hon skulle bli av med underhållet. De flesta jag känner som har 50/50 har det för att de vill vara en del av barnens vardag Så jag tror att i de flesta fall så fungerar det bra och de har det för att de vill det (så dina undantag är norm bland de jag träffar). De få gångerna det har dragits in ekonomi, då är det den som inte får behålla underhållet som protesterar.

Nej, jag menar ju inte att detta är ett öppet argument om pengar, utan att det faktiskt spökar i bakgrunden och är en faktor trots att det inte diskuteras.

Men alla fall är olika och givetvis kan det vara så som du beskriver att en förälder hävdar att den inte klarar sig UTAN underhållet. De jag tänker mer på är de där hon tagit hand om barnen han jobbat. Han tjänar 3 ggr så mycket som mamman och har ett halvtaskigt förhållande till sina barn pga allt jobb. Vid separation blir det ändå allt vanligare att man iallafall testar 50/50-boende och DÄR hävdar jag att mannens vilja att slippa betala är en avgörande faktor. Speciellt i de familjer där det är mamman som lämnar.

Jag är inte van vid detta bland mina vänner, men å andra sidan så är det inga hemmafruar heller, utan kvinnorna kan stå på egna ben

Tror det handlar mer om att se till barnets bästa att få ha kontakt med båda sina föräldrar

De familjer jag menar är de där skillnaden i inkomst är stor, åt ena eller andra hållet. Avsikten är säkert inte alltid heller elak, det tror jag inte, men jag tror att det finns familjer där detta styr, och jag tror det är MÅNGA.

kontakt med båda sina föräldrar måste inte vara via 50/50-boende. Tror vi verkligen att barnen mår BÄST av att bo på två ställen lika mycket? Personligen skulle jag aldrig vilja utsättas för denna modell, tycker det gränsar till misshandel, speciellt om man inte har samma känsla av att vara "hemma" på båda ställena. Det innebär ju att man är "borta" rätt mycket.....

Tja, det kanske är en del, men jag tror inte de är i majoritet. Men visst, läser man här så kan man få det intrycket, men tack och lov så speglar inte FL hur det är i IRL, dvs man ser nog mer problem här än ute i verkligheten. Däremot kan det nog komma som en chock (det gjorde det för sambons ex) när vissa kvinnor inser att de skall faktiskt försörja sig själva. Sambons ex trodde på allvar att hon kunde bli försörjd efter skilsmässan, att hon inte behövde arbeta heltid, som alla andra, yngsta var äldre än 8 år.

Kan du själv tänka dig att bara träffa dina barn varannan helg? D kan nog inte de flesta människor o därför väljer man 50/50.

Ts jag skulle inte heller fixa att flytta vv men jag skulle inte heller fixa att bara få träffa ena förälder vh. Så vad gör man då enl dig?

Föräldrarnas bästa kan man ju diskutera men det är ju barnens bästa det SKA handla om.Min åsikt är att barnen ska vara där de är mest trygga och jag tror inte de är det hos båda sina föräldrar, men visst, är det så det ligger till kanske 50/50 är bästa lösningen, men det var egentligen inte detta tråden handlade om.

Det jag undrade var ifall ekonomin spelar in i beslutet? När barnen bor lika mycket hos båda föräldrarna byter inga pengar ägare. Är detta en ANLEDNING till att fler och fler väljer 50/50-boende för sina barn? Det är ju så att denna boendeform fortfarande bara väljs i typ 28-29%. Det vanligaste är, fortfarande, att barnen bor mer hos den ena föräldern. 50/50-boendet ökar kraftigt i Sverige. På 80-talet var det under 10%. (Lite reservation för siffrorna... )