Förstorad njure - ont ont ont!
Hejsan alla fina!
Nu ska jag göra mitt första inlägg som blivande mamma här på FL.
Jag ska berätta om min helg som innehöll mycket smärta. Under några dagar den senaste veckan har jag börjat känna av ryggont. Jag tänkte inte så mycket på det, men ja köpte iallafall ett par bättre skor, eftersom magen växer och man inte blir mindre, så kan det vara bra om fötterna mår bra. Dagen efter det hade jag ännu mer ont i ryggen, och ringde och bokade in mig på ryggmassage. Kändes som om musklerna var stela och spända, eller som att nån nerv låg i kläm. Det var fredagkväll och vi satt hemma och myste. Men ja fick ondare och ondare under kvällen, så tillslut fick vi åka in till apoteket. Ville köpa nåt som var muskelavslappnande eller smärtlindrande, men inget fanns. Det enda är Alvedon och så köpte ja några värmande plåster, som skulle hjälpa musklerna att slappna av.
På lördag morgonen när ja vaknade hade ja fortfarande otroligt ont! Härdade ut några timmar, vankade runt av och an, gick på toa femtio gånger. Började till och med må illa av smärtan. Ringde då till vårdguiden, och fick prata med en trevlig tjej, som fick mig att ta beslutet att åka in akut.
Jag fick komma till förlossningen, eftersom jag är i vecka 29, trots att det inte gällde att föda. De vill ju ha koll på bebisen, och att den mår bra där inne. Efter många prover och lång väntan, så får vi göra ett ultraljud och det visar en förstorad njure på höger sida, som var helt fylld med urin.
Ja fick antibiotika och smärtlindring, och fick veta att jag ska komma tillbaka för ett noggrannare ultraljud nästa dag. Så vi åker hem och smärtan blir då ännu värre! Jag har aldrig i mitt liv haft ondare än vad jag hade då! Jag låg på sängen och bara grinade av smärtan. Tillslut lyckades jag ta mig till duschen och satt där en lång stund med varmt vatten rinnande över ryggen. Det kändes sedan lite bättre. Nästa dag åkte vi in igen till förlossningen, och fick göra om allt som vi gjort dagen innan ännu en gång. Efter några timmars väntan så fick vi iallafall veta att de ville operera in en slang i njuren för att leda ut urinen till en kateter, en påse som man fäster på benet. Operationen skall ske nästa dag, på måndagen. Ja fick åka hem och sova hemma, men skulle fasta från kl 24,00.
Så vi åker hem. Efter ca 2 timmar ringer doktorn från sjukhuset, och vill att ja ska komma in direkt och bli inlagd med dropp. Sänkan hade plötsligt ökat från 3 till 56 och det tyder på infektion. Så det vara bara för mig att packa ihop mina saker och åka in.
Allt detta hade hittills varit en känslomässig bergochdalbana. Jag grät och var rädd och blev glad och sen ledsen igen. Besluten ändrades ju hela tiden så ja blev otroligt stressad och orolig. Men när ja väl kom in och blev inlagd, och fick min säng och ett eget rum, så lugnade allt ned sig. Jag la mig där och lät sen läkarna ta hand om allt. Plötsligt kunde man släppa allt, och det var så skönt. Men rädd och orolig var jag, eftersom imorn skulle jag opereras.
På måndagen drog de iväg mig till röntgen, där ingreppet skulle ske. De tittade genom ultraljud igen, och konstaterade att jag ev har en sk Östlings njure. Att det blivit såhär, med en njure som inte ville fungera kunde delvis bero på det, men även på att livmodern trycker på och stoppar flödet från njuren. Det Gick jätte bra, och läkarna var toppen! Jag skakade i hela kroppen av rädsla men de gav mig morfin och lokalbedövning och sen körde de igång. In med en slang genom sidan av ryggen, in till njuren och sen kopplade de på en påse på den som urinen leds till. Det kändes inte så mycket i början av ingreppet, men i slutet smärtade det otroligt mycket!
Fick sedan ligga inlagd till tisdagen. Hade ont och mådde dåligt. Men sen fick jag åka hem. Känns nu som att jag bara måste vänja mig vid att ha en påse på benet, eftersom den ska sitta tills förlossningen i april. Har fortfarande ont, men det skall bli bättre, och tillslut gå över. Bebisen busar runt som sjutton inne i magen och verkar må jätte fint. Hjärtljuden har under resans gång varit jättefina.