Skönhet
Jag är också 37 år, ingen som helst åldersnoja. Kanske för att jag har byggt upp min personlighet inifrån och ut, snarare än tvärtom. Skrev ganska friskt om detta i en liknande tråd. *ska se om jag hittar*
Jag är också 37 år, ingen som helst åldersnoja. Kanske för att jag har byggt upp min personlighet inifrån och ut, snarare än tvärtom. Skrev ganska friskt om detta i en liknande tråd. *ska se om jag hittar*
Okej, det här skrev jag fär nån dag sedan:
Jag har velat angripa silikonbröst inte så mycket från ett feministiskt håll som från ett anti-nyliberalt/konsumtionshåll, då jag ser silikonbröst som del av en alldeles politiskt korrekt idé som myntats av antagligen ganska intelligenta personer, men som trots sin intelligens inte har en särskilt mogen känsla av etik eller ansvar. Idén går i stort ut på att vi idag har valfrihet att skapa oss själva utefter plånbok. Vi - som ras räknat - kan köpa allt. Vi kan köpa saker som vi inte brukat ha kunna köpa, och det är som om människan inte landat i denna valfrihet. Det blir som små barn som fått veckopeng för första gången.
Åh! Jag vill också se ut som Barbie! Åh jag vill också...man kan! man kan! Jag vill! Jag vill!
Jag menar att det är oansvarigt att ständigt propagera för saker bara för att det är möjligt, utan att förstå konskevenserna. Man kan operera in datachip i nacken. Men är det etiskt?
Man kan skapa illusionen av att alla kvinnor har uppåtpekande gigantiska bröst oavsett ålder, oavsett ammade barn i bagaget, men varför? Vad är grundtanken? Att vi inte orkar med tanken på döden? Att vi låtsas vara yngre, och att yngre alltid är bättre? Varför är alltid yngre bättre? Har det varit så historiskt sett? Har man tidigare haft större vördnad inför åldrandet om vi jämför med hur det är nu, och i sånt fall, är det bara an bra utveckling att alla är paniskt rädda för det naturliga åldrandet? etc etc.
Vad är det som är skitkonstigt med att säga att alla åldras, och att vara medveten om den djupa sorg det för med sig kan innebära att lösningen inte är att fåfängt ändra varenda tecken på dess vara, utan snarare acceptera livets gång och glädjas åt att vara frisk och stark? Sen tycker jag i och för sig att vid 37 kan man fortfarande inte helt uttala sig om åldrandets effekter. Man kan bara förutse dem, förebygga dem i sitt inre. Men utsidan har liksom inte ändrats så pass mycket att det är så mycket att kommentera än. Det "skitkonstiga" här är väl snarare att man förutses vara skabbig, skunkig, ful och se gammal ut som icke-fixad 37-åring?
"I Sverige är det förbjudet att diskutera problemen med islam.
Det är ganska långt mellan de två åsikterna. Ändå hör man dem ofta framföras – och ändå går det att ha förståelse för dem båda./.../
Torbjörn Tännsjö gav ett exempel från filosofins värld: Om man slänger en cigarrett i ett skogsbryn så att glöden orsakar en skogsbrand är man uppenbart moraliskt skyldig till branden. Men om man slänger cigarretten på ett sätt så att den skulle ha slocknat av sig själv, men någon annan häller bensin på den och orsakar branden – hur mycket skuld äger man då?
Det är om detta som debatten efter skotten på Utøya handlat. Anders Behring Breivik höll i bensindunken. Men glöden, varifrån kom den? Hur skyldiga är alla de som uttryckt sig mer eller mindre kritiskt om olika aspekter på islam? Finns det någon poäng i att, som flera vänsterdebattörer gjort, peka på ett helt samhällsklimat som skyldigt och där omfatta allt från Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund och hans tal om verklighetens folk?
Problemet med det argumentet är att det i så fall måste gälla universellt. Om man är för rätten att bära slöja eller förespråkar milda inskränkningar i aborträtten, har man då slängt den cigarrett som orsakar terrordåd i islams namn eller mord på abortläkare i USA? Risken finns att vi hamnar i ett samhälle där ingen törs säga någonting, och det samhället är mycket långt från pluralistiskt och öppet.
Det här är ämnen som hetsar upp folk till den milda grad. Debatten hamnar ofta i ytterkant i stället för i den mittfåra där jordmånen annars vanligtvis är bäst för att lösa svåra politiska frågor.
/Slut citat./
Så då måste jag fråga er som anser att det är inkonsekvent med att vilja färga håret med vara emot silikon, om ni har samma tankemönster gällande andra saker? Alltså - ni gör en sak till en symbol. En slöja - inte burka - MÅSTE stå för Jihad, eller rentav terrorism? Allt annat är inkonsekvent?
Så då måste jag fråga er som anser att det är inkonsekvent med att vilja färga håret men samtidigt vara emot silikon, om ni har samma tankemönster gällande andra saker? skulle det stå
Man kan, på så vis att debatten liksom vill bena upp sig i antingen står man för abcd. Eller så för 123. Abcd skulle då av meningsmotståndarna höra ihop, och 123 skulle höra ihop å andra sidan. I själva verket kanske de inte hör ihop. Och om man prövar en kombination av säg a+1, blir man inkonsekvent. I själva verket ligger man i mittenfåran, varken extrem å ena eller andra hållet.
I klarspråk: Man kan alltså sminka sig, men ta avstånd från kirurgiska skönhetsingrepp, precis som att det finns muslimer som ser sig som praktiserande, utan att förespråka burka eller sharialagar. Man anser att ja, det finns en glidande skala mellan fåfänglighet (religiositet) i moderat form och fåfänglighet (religiositet) i extrem form.
Man kan alltså mycket väl försvara det ena, men inte det andra. Man kan mycket väl se skillnader.
Alla argument som går ut på att "om du gör så, kan du lika gärna..." brukar vara retoriska skamgrepp.
Ska vi diskutera verkligheten så ser väl alla att det finns en stor skillnad mellan
att klä sig i en jutevävssäck
att klä sig bara efter väderlek, aldrig efter estetiska val
att vara modeintresserad
att spendera 10 000 på mode i månaden
att ta blancolån i panik för att man känner att man måste köpa kläder man egentligen inte har råd med alternativt att klä ut sin 4-åring i vuxenmodekläder, sminka denne, anmäla henne till minimodellskola "för att mode är det viktigaste i hela världen"
men vi ser också att nr 3 och 4 verkar ligga närmare varandra än nr 1 och nr 4.