• Anonym (kvinna, 28 år)

    Hur slutar jag bry mig om städningen?

    Bakgrundsfakta och mitt problem:

    Vi bor 2 vuxna och 2 små hundar i en minitvåa på 40 kvm. Om ca 7 veckor kommer vårt första barn, vi längtar.
    Vi ska bo kvar i lilla lyan till hösten 2013, det är ett måste p.g.a. ekonomiska skäl, jag studerar och vi behöver spara ett tag till. Boendet är inget problem för någon av oss, däremot så innebär det att marginalen för att låta saker ligga framme och skräpa är minimal om man ska ha någon ordning, så fort vi inte plockar undan efter oss så blir det kaos. 
         Min älskade kille verkar vara helt blind för vad som (jag anser) behöver göras i hemmet. Dammråttor, matrester på bord och bänkar, disk, grus/skräp på golvet och fläckar av diverse kladd är exempel på sådant han inte ser mitt framför näsan på honom. Han ser heller inget problem med att slänga sina smutsiga kläder på golvet varje kväll, utan att plocka undan dessa förrän en vecka senare. Det är alltså en veckas tvätt som ligger på golvet mitt i lyan varje vecka innan han tar bort den och lägger i tvättkorgen. Vi har, för att jag inte ska göra allt, infört ett schema som innebär att han ska städa badrummet en gång/vecka och jag har dammsugning en gång/vecka. Men efter varje gång han städat badrummet så lämnar han badrumsgrejer i hallen och köket efter sig, jag får alltid städa efter att han har städat, han gör aldrig någonting helt färdigt. Detsamma gäller exempelvis om han packar in en matkasse, han packar in kyl- och frysvaror men lämnar övriga varor i påsen liggandes på köksgolvet. 
    Inför bebisens ankomst har det varit mycket att fixa, han har inte hjälp till med något alls, men det har varit på mitt initiativ att fixa allt eftersom jag tycker det är kul och han inte tycker det är så roligt med bebisprylar. Jag har bett honom att ta tag i andra saker i hemmet som ska ordnas innan lillan kommer istället. Exempelvis ska vi renovera ett element i badrummet som är rostigt, enligt överenskommelse oss emellan. Detta har jag tjatat om i 6 månader. Igår tog jag tag i det själv, då blev han sur för han skulle precis göra det. Han får ingenting gjort helt enkelt, om man inte lägger fram allt han behöver för att göra det som ska göras. Och sedan får jag ofta plocka undan efter honom också. 
         Jag är så frustrerad! Så nu går jag  runt och är irriterad, ja det stämmer, jag är grymt irriterad på detta. Han blir ledsen, känner sig otillräcklig, säger att jag ställer för höga krav och värst av allt så sa han igår att han inte känner sig älskad av mig. Det känns så hemskt, jag älskar honom mer än något annat i livet. Jag har upprepade gånger försökt att sluta bry mig om dessa praktiska saker som ju egentligen betyder så lite, men jag har inte lyckats. Jag vill verkligen inte vara irriterad och sur för sådana här saker. Men jag känner ändå som att jag bor med ett barn ibland... 

    Vad vill jag ha hjälp med? Jo jag vill ha tips och råd för hur jag ska göra för att inte bli irriterad över dessa oviktiga saker. Hur släpper jag det?
    Om ni inte förstår hur man kan känna som jag gör så avstå gärna från att göra påhopp, jag vill ha konstruktiva råd/kritik.

    Tack på förhand! 
  • Svar på tråden Hur slutar jag bry mig om städningen?
  • Anonym (kvinna, 28 år)

    Puffar direkt så tråden hamnar i listan :)

  • Strangers with candy

    Ni kanske ska börja med ett städschema? 

    Angående grejer som han inte plockar ihop, skaffa en stor låda och hiva ner allt han lämnar framme i den. Så gör jag med prylar som min man lämnar framme. Dels så behöver han inte gnälla över att han inte hittar grejerna sedan och jag slipper lägga undan hans sladdar, strumpor eller vad det nu kan vara på rätt plats. Nu har han i och för sig fattat att man inte kan ha saker framme. Vi har en 1-åring och om han struntat i att lägga undan något så låter jag 1-åringen tugga på det och leka med det (om det inte är farligt). Synd för honom att hans bok låg och skräpade på ett lågt bord, nu är den blöt av dreggel och saknar en del sidor, mohaha. Dessutom gömmer vår son saker som ligger framme så min kära make har lärt sig att lägga undan nycklar och plånbok :) 

    Inom ett år kommer vissa saker som ligger framme vara potentiella dödsfällor för ert barn så det är bäst att han lär sig.  

  • IkeaKastrull

    Låter som min sambo. Han håller på att bli utredd för ADD nu. Kanske har din sambo liknande problematik? Säger inte att han har en diagnos, men han verkar ändå ha stora problem med rutiner och liknande.

    Han verkar vara en sån som inte ser saker. Om det är stökigt i köket och du säger åt honom att städa köket, är det svårt för honom? Ser han vad han ska göra, eller blir det kaosartat för honom?

    I ovanstående situation kan jag se att jag dels måste diska, tömma soporna och torka på bänkar och bord. Min sambo ser inte det, han har till och med svårt att se att det är stökigt. Om jag går in i köket och en kökslucka står öppen, då ser jag det och stänger den. Min sambo ser den inte ens.

    Vår lösning har blivit att vi gjort ett dagligt schema, varav jag påminner honom att gå och kolla på det ofta. Lämnar han någonting framme så ber jag honom att ta bort det, vilket har gjort att han blivit bättre på att plocka undan. Jag gnäller inte på honom som jag gjorde förut, jag tycker inte längre att han är lat. Jag ser att han har problem med detta, och så hjälper jag honom - våra rutiner har blivit mycket bättre!

    När vi ska storstäda, nån gång i veckan, så skriver jag upp på en lista vad han kan göra medan jag t.ex diskar. Listan är väldigt rak och tydlig, det står inte att han ska fixa tvätten utan det står så här:
    Töm torktumlaren
    Leta efter smutsig tvätt i lägenheten
    Sätt på en ny maskin
    Vik ren tvätt
    Osv

    Han säger själv att allt blivit så mycket lättare av dessa tydliga listor, och att jag inte skäller på honom längre.

  • Strangers with candy
    IkeaKastrull skrev 2012-01-30 12:20:20 följande:
    Låter som min sambo. Han håller på att bli utredd för ADD nu. Kanske har din sambo liknande problematik? Säger inte att han har en diagnos, men han verkar ändå ha stora problem med rutiner och liknande.

    Han verkar vara en sån som inte ser saker. Om det är stökigt i köket och du säger åt honom att städa köket, är det svårt för honom? Ser han vad han ska göra, eller blir det kaosartat för honom?

    I ovanstående situation kan jag se att jag dels måste diska, tömma soporna och torka på bänkar och bord. Min sambo ser inte det, han har till och med svårt att se att det är stökigt. Om jag går in i köket och en kökslucka står öppen, då ser jag det och stänger den. Min sambo ser den inte ens.

    Vår lösning har blivit att vi gjort ett dagligt schema, varav jag påminner honom att gå och kolla på det ofta. Lämnar han någonting framme så ber jag honom att ta bort det, vilket har gjort att han blivit bättre på att plocka undan. Jag gnäller inte på honom som jag gjorde förut, jag tycker inte längre att han är lat. Jag ser att han har problem med detta, och så hjälper jag honom - våra rutiner har blivit mycket bättre!

    När vi ska storstäda, nån gång i veckan, så skriver jag upp på en lista vad han kan göra medan jag t.ex diskar. Listan är väldigt rak och tydlig, det står inte att han ska fixa tvätten utan det står så här:
    Töm torktumlaren
    Leta efter smutsig tvätt i lägenheten
    Sätt på en ny maskin
    Vik ren tvätt
    Osv

    Han säger själv att allt blivit så mycket lättare av dessa tydliga listor, och att jag inte skäller på honom längre.
    Listor är jättebra, vi hade det förut men nu har min man lärt sig (han har ingen diagnos). Grejen är att de flesta bara behöver lära sig. Hade det varit deras jobb så hade de lärt sig det illa kvickt. Min man fattade inte vilka ytor man skulle torka (?) Jag försökte förklara att det är "de vertikala" ytorna som är viktiga. Förut skyllde han på att han inte "såg" att det var stökigt. Jag sa att jag inte heller alltid "ser" men jag kan liksom räkna ut att det är dags att dammsuga om jag inte gjort det på 2 veckor... Det borde han också kunna räkna ut. 
  • Anonym (kvinna, 28 år)

    Tack för era bra svar!

    Jag skriver fr mobilen så kan inte citera, men det går nog bra ändå.

    Vi hade ett väldigt jobbigt gräl om detta igår och ikväll ska vi prata igenom det. Igår bara slöt han sig som en mussla efter en stund och sa inte ett pip på resten av kvällen, han är väldigt konflikträdd. Ett utförligt schema kan vara en god idé för oss, jag ska ta upp det. För det är inte så att han inte vill hjälpa till, han erbjuder sig ständigt att "hjälpa till" med städningen (missförstå inte - han anser inte att det är min uppgift att städa utan han vill göra lika mycket som jag). Men problemet är då att han ser inte vad som behöver göras. Nej skulle jag be honom fixa köket så skulle han inte göra annat än att diska. Inte torka spisen eller bänken, han skulle heller inte plocka in den rena disken först eller liknande. När jag bytte filter i fläkten för något år sedan då jag flyttade in så hade det aldrig bytts ut. På ca 8 år... Det ramlade ner filterbitar på spisen när jag upptäckte det. Ugnen hade han aldrig använt eftersom hyresgästen innan lämnat den så smutsig att det började ryka när man slog på värmen. Under alla år så gjorde han inte rent den. Jag gjorde det. Men han har fått hjälpa till med allt. Detsamma gäller hela lägenheten, fönstrena var aldrig tvättade, badrummet kan ni tänka er (där torkade han åtminstone av toalettstol och handfat)... Listan kan göras lång.

    Det där med en låda som jag kan ösa ner allt i är också något jag nog ska ta efter! För jag förstår ju att han aldrig kommer bli helt självgående, dags att hitta andra lösningar för att sluta bli irriterad.

    Gällande ADD så uppfyller han flera kriterier. En av mina bästa vänner fick diagnosen för ett år sedan så jag har blivit insatt i den. Min kille har svåra koncentrationssvårigheter, det mesta man säger till honom fastnar inte i hans minne. Eftersom jag vet detta så ber jag honom upprepa det jag sagt när det är något viktigt som han inte får glömma. Det funkar inte alltid tyvärr. Detta är också ett irritationsmoment, att få kämpa varje gång man behöver hans uppmärksamhet, det är inte bara att börja prata utan vidare, då hör han inte och det kan ta flera minuter innan han upptäcker att man pratar med honom. Han kan inte sålla bland infon, står TVn på så fastnar han direkt, även om det bara är reklam. Helt omöjligt att kommunicera då.

    Tack för att du tog upp detta, jag kan lättare acceptera dessa egenskaper om jag tänker att det kan ligga något bakom det, som ADD.

    Det värsta med det här är att jag får honom att känna sig så dålig som person. Jag blev så fruktansvärt ledsen när han sa det till mig, det är det sista jag vill. Hans goda egenskaper väger så mycket tyngre än detta! Han säger att han inte kan hjälpa det, att detta är en del i hans personlighet. Jag vill och ska acceptera det. Om jag tänker att det kan finnas en diagnos bakom det så kan jag lättare göra det, då är det faktiskt inget han kan rå för.

    Fler tips o tankar välkomnas!

  • Anonym

    Glöm bara inte (som alla andra gör) att ta med de saker han gör på listan så du får göra hälften av dom också.

  • Anonym (omvänt)

    Angående att slänga kläder på golvet så kanske ni kan göra upp om ett hörn där det är OK att han slänger sina kläder ex bredvid sängen, i en stol eller någon annanstans där de inte syns så tydligt för dig. Så gör vi hemma fast här är det jag som har svårt att lägga undan mina kläder. :) Jag kommer aldrig att bli någon ordningsam dam som viker ihop kläderna och lägger in i garderoben hur mycket jag än anstränger mig. Däremot kan jag försöka att inte lägga de på så många ställen... Jag försöker också att städa, plocka ur diskmaskinen och sådant utan att min sambo hinner före. Angående städningen så är det nog bra att ni sätter upp något schema med vad som ska göras och när som andra sagt tidigare. Detta för att alla har olika trösklar för när det ser "för djävligt" ut. Sen kan du ju också försöka tänka ut vilka saker som är mest irriterande och försöka få in en rutin som funkar för dem, men vissa saker måste du försöka att släppa. Det brukar jag säga till min sambo också att jag kommer inte att kunna göra allt på precis det sätt som han vill utan vissa saker kommer att vara för svåra att ändra och om det inte betyder jättemycket för honom så kanske det är enklare att han slutar "se" det om du förstår vad jag menar. Själv försöker jag tänka när jag stör mig på min sambo att de saker som han har som är irriterande är inte irriterande utan det är bara en sak som gör att jag har en till godo. :) Så slipper jag ha dåligt samvete över att inte jag är perfekt.

    Nu kanske det låter som om min sambo gör allt här hemma och så är verkligen inte fallet. Jag tror att det är väldigt mycket lättare när tjejen är den som är lite stökigare än killen pga de traditionella könsrollerna så anstränger sig tjejer mer för att försöka leva upp till den husmoderliga rollen. :) Dessutom är jag den som handlar, lagar mat, städar badrummet och planerar de sociala aktiviteterna mest. 

  • Anonym

    Tycker d är bra att ni tänker på detta innan bebisen kommer! BVC gör ju hembesök, en skitig liten lägenhet med djur, smuts och bråte är inget bra intryck! Med rätta, man lär kunna hålla rent om man ska ha hand om en bebis. Ok för två vuxna KANSKE men faktiskt tom skadligt för ett barn. Jag är inte pedant, men blivit bättre när vi fick barn.

    Prata om hur rent ni tycker man ska ha och hur ni ska uppnå det, schema kanske är nödvändigt för din sambo?

  • Anonym (petig)

    Tack för tråden jag känner igen mig väldigt mycket. Vårt sexliv har blivit väldigt lidande för jag kan inte slappna av när det ser ut som skit i lägenheten och jag orkar inte hålla efter det själv. När jag ber om hjälp så drar han upp att jag under de 3 månader som jag kräkte upp allt jag åt under början av min graviditet inte gjorde nåt heller... och "måste vi ha det kliniskt rent eller?". Jag kan inte ta upp ämnet städning för han sätter sig på tvären direkt så jag försöker trycka ner mina behov men som sagt, vi har inget sexliv längre... annars har vi det sjukt bra så jag går bara o väntar på att jag ska komma på en riktigt bra lösning på vårt problem. har försökt med städschema och listor etc men han totalvägrar och hans förslag på hur han vill ha det är att han vill städa när han känner för det - vilket är 1 gång om året kanske. så om jag har en veckas semester så får jag storstäda hemma för att jag ska överleva till nästa semester typ. ska fortsätta läsa här o se om jag kan hitta något jag kan använda mig av. varför gifte jag mig med en man som inte vill kompromissa ??? (retorisk fråga, jag vet ju varför, <3)

    Lycka till TS, jag väntar spänt på upplösningen! :) 

  • Anonym (kvinna, 28 år)

    Finns sorgligt nog inget han gör som inte jag också gör. Jag är den praktiska, tar hand om bilen, elektriska prylar hemma, köper och lagar möbler med mera.. Han gör inget på egen hand. Men det är inte problemet oavsett.

    Haha nu har vi inte någon sanitär olägenhet här hemma som kommer skada bebisen, så BVC lär inte ha något att anmärka på, men det är just det här flytet i att båda tar ansvar och initiativ samt slutför det man åtagit sig som jag saknar. Lär väl bli ännu mer viktigt att det funkar när lillan gör sitt intåg i våra liv.

    Det var intressant att få kommentar ifrån dig med omvänd situation. Ja att släppa min irritation över detta är målet med tråden så I'm working on it! :) Men det är nog inte lättare för mig att göra det än vad det är för en mer slarvig person att sluta slarva helt plötsligt så att säga, finns ingen OFF-knapp tyvärr.

    Nu har vi iaf pratat med varann, men hann inte riktigt färdigt eftersom han skulle på träning o han hade lagets utrustning så kunde inte skippa. Under min graviditet har jag inte mått prima och har inte velat ha någon fysisk kontakt alls nästan. Så ifrån att jag varit väldigt fysiskt initiativtagande och kramig så har jag inte velat ha någon kontakt alls, det i samband med att mitt tålamod med dessa praktiska saker minskat så har han läst in att jag inte älskar honom så mycket mer. Det är alltså min slutsats eftersom att jag ju är tokkär i honom. Kändes hemskt att höra honom säga det, jag borde ha varit tydlig med hur jag har mått och mår nu under graviditeten så att han hade kunnat förstå varför jag dragit mig undan. Nu när vi rett ut det missförståndet så kan vi jobba på de mer praktiska problemen. Jag tänker jobba på att sluta att bli irriterad o gnälla på honom, acceptera att han trivs med att ha det på ett annat sätt hemma än vad jag föredrar. Jag vill inte att han ska trippa på tå här hemma av rädsla att göra mig irriterad.

    Vi har dock kvar att prata om hur vi ska lösa hushållsarbetet, men det får nog bli någon lösning där vi möts på mitten, inte så städat som jag önskar kanske, men mer strukturerat för att upprätthålla den ordning vi kommit överens om.

    Känns som att vi kommer lösa detta med lite medvetet jobb ifrån oss båda.

    Hoppas du "Petig" kan få din man att vilja mötas halvvägs! Han låter otroligt envis och kompromisslös utifrån det du skrev!?

Svar på tråden Hur slutar jag bry mig om städningen?