3-åring på begravning. Synpunkter?

Generellt sett så ser jag inget problem med att ta med ett barn på en begravning, det är en naturlig del av livet, döden, begravningen... Min dotter var med på min mormors begravning när hon var 4 år. Vi hade även öppet kistlock precis innan begravningen för dom som ville ta ett sista avsked så, då satt hon bredvid kistan och strök mormor över kinden och frågade en massa frågor. Det var oerhört befriande för oss vuxna och avväpnande så att säga. Barn ser på döden med så mycket klarare ögon och öppet sinne så det var en hjälp för oss faktiskt.
Sen ska man såklart utgå från sig själv. Har du aldrig varit på en begravning så vet du ju inte hur du kommer reagera eller vad som "händer". En annan sak som kan vara bra är att ta med en bra kompis som känner barnet och som barnet känner väl med som kan ha lite mer ansvar och tex gå ut om det blir föör många myror i benen etc. Eller kan finnas som stöd om du blir ledsen och inte kan ta barnet just då etc...

Lycka till hur du än gör, inget är fel!

Vår grabb var kring 9-10 månader nær han var med på sin førsta begravning. Jag tror det ær viktigt att man låter barnen vara med. Det blir lite lættare att førstå.
Jag fick inte vara med på min farmors begravning, hon dog nær jag var 5. Och det kænns som att jag aldrig fick chansen att ta avsked från henne, vilket jag fortfarande kan bli ledsen øver.

Oftast så tar barn en begravning och döden på ett mer naturligt sätt än de vuxna. Jag hade rått er till att ta med er dottern

skusan -> jag tror inte det kommer bli öppet lock där, inte heller i någon gravsättning pga att han ska kremeras så det kommer ju inte finnas. däremot funderar jag om hon tycker det kanske blir jobbigt att sitta länge i kyrkan, se alla - som alltid annars är så glada ledsna o så...

vi försöker prata om det med henne, som t.ex när vi hälsar på inne på kyrkogården på anhöriga, då säger vi att när de dör åker de upp till himlen o sitter på månen o kan se oss. man kan prata med dem fast de inte längre finns på jorden o så... dottern lade små stenar åt sin gammelfarfar på gravstenen när vi var där sist o vinkade åt honom när vi skulle fara...

jag hade nästat uteslutit att ta med henne, men nu börjar jag vela lite... måste höra med andra också...

Jag skulle tagit med barnet, eftersom barn också ska få säga adjö, även om de ä r små, och att döden faktiskt är något naturligt som även barn kan få se.

Jag tycker att det är viktigt för barn att få lov att bearbeta sin sorg, man kan inte undanhålla att någon har dött. Då förstår mer än vad vi tror om döden och därför tycker jag också att det är viktigt för dom.
Man måste kunna tala om för barnet att någon inte finns länge och att den personen aldrig mer kommer tillbaka. Och jag tror att en begravning inte är så fruktansvärld för dom som vi tror. Det är mest vi vuxna som tror det.

ja, det kanske är så att de vuxna tror att barnen tar de hårdare än vad de gör... vi har förklarat åt de att de inte finns mer här på jorden, att man inte kan träffa de mer, men att de ändå finns omkring en, låter kanske ut snurrigt för ett barn. men så är det ju.

Jag hade tvekat för min egen skull.
Barn är ju oftast helt oberäkneliga, och att ha en unge som hoppa upp och ner och sjunger julsånger på en begravning skulle få mig att svettas ganska rejält.

Och så skulle jag funderat lite innan på hur jag skulle bemöta frågor om döden och sådär, hur man bäst förklarar för en treåring.

Svårt att säga vad det blir för typ av begravning. Att se vuxna människor, inklusive sina föräldrar gråta hejdlöst kan verka skrämmande för en treåring. Dessutom är det väl inte så märkvärdigt att ni är borta hela dagen från henne. Det kommer finas sådana behov igen vad det lider. Inte far hon illa av det. Om det däremot blir en lugn begravning utan höga gråt så är det bara vackert att er dotter förgyller kyrkan med sin närvaro. Hon speglar livet i just en sådan situation på nåt sätt. Svårt val, om Ni vet med er att ni inte blir hysteriskt ledsna så ta henne med.