Är känslorna borta? Kan man hitta tillbaka?

Jag tycker att du ska avvakta lite! Pirrigt är det normalt sett bara i början!!

Ja, fast jag hade pirret kvar tills för ett halvår sedan, då 5,5 år tillsammans.. Jag har avvaktat nu i 4 månader och det känns fortfarande som då, eventuellt känns det lite bättre nu, men fortfarande inte bra..

Då, för 4 månader sedan mådde jag så dåligt att jag grät så fort jag blev ensam, så jag var tvungen att berätta vad jag kände för min sambo. Han blev ledsen, men sa att det inte är så mycket att göra nåt åt. Jag menade att om det skulle kännas rätt att göra slut så skulle jag inte vara så ledsen. Efter det kändes det mycket bättre och jag har bara gråtit någon gång efter det.

Sen sexuellt känns det heller inte riktigt bra, vi har sex för att vi är kåta, innan hade åtminstone jag sex för att jag ville det med honom, nu känns det som jag skulle kunna ligga med vem som helst bara mitt behov blir tillfredsställt.

Trots allt detta saknar jag honom och tänker på honom ofta, på jobbet osv.. är så förvirrad!

Har ni bott ihop länge med? Det är normalt med svackor i en relation, det kan bero på massor av saker t.ex. om man har det stressigt på jobbet eller om man är deppig av någon annan orsak som man inte tänkt på innan. Men sen är det ju så att man stör sig på vissa saker, man behöver få vara ensam ibland, det är jobbigt att leva ihop med någon annan oavsett vem det är.
Tyvärr kan det vara så att du inte är kär i honom längre, sånt händer, men du bör nog avvakta lite till och se om dina känslor för honom kommer tillbaka, utan någon press. Och ha inte sex alls på några veckor så kanske det börjar pirra igen. Vanan och tristessen kan förstöra mången pirr.

Vanligt med svackor i förhållanden. Pirret i magen är inte gratis och man måste jobba på det. Gräset är inte grönare på andra sidan utan man får liknande problem igen. Maken och jag har varit tillsammans i snart 9 år och vi har haft våra motgångar. Men idag har vi märkt att kärleken är mycket djupare än pirret. Vi har vuxit ihop, blivit ett.

Jag bodde hemma hos mina föräldrar när vi träffades och han hade egen lägenhet så jag bodde i princip hos honom från start, dock flyttade vi ihop "på riktigt" efter ett halvår..

Tack för dina synpunkter, blir glad när du säger att det finns svackor i ett förhållande. Känns så konstigt, jag drömmer om barn och att gifta mig med honom, men i nästa stund funderar jag på att göra slut..

Härligt att höra. För oss känns det som att det är tvärtom, vi var ett under 5 år, men nu har det hänt nåt.. Men samtidigt är det som du beskriver, vi har nåt ändå, som håller oss samman..

det är normalt...

Men om du känner att det finns ngt som håller ihop tycker jag absolut att det är värt att kämpa. Ni kan ju kanske ta en helg eller vecka ifrån varandra. Lite saknad kan göra under. Sen så är det så att efter motgångar blir förhållandet starkare. Det stämmer det gamla ordspråket: efter regn kommer solsken :)

Detta är helt sjukt. Här ligger jag och skakar och gråter hemma hos mina föräldrar, då min älskade sambo sagt att han inte har några känslor kvar för mig. Jag googlar i min förtvivlan och hittar min egen tråd! Den är 3,5 år gammal och då var det en helt omvänd situation.

Jag VET att känslor kan komma tillbaka. Det hände för mig. Ca 3 månader efter denna tråd kom de tillbaka och ingen lyckligare än jag. Nu sitter jag här med ett 9,5 år gammalt förhållande som är påväg att ta slut av samma orsak som då. Helt sjukt. Vill bara att min sambo ger det ett försök! Känslorna kan komma tillbaka. Någon som har några råd? ????

Vad hände då när dina känslor kom tillbaka? Gjorde du/ni nåt speciellt? Tänkte du annorlunda eller kom de bara av sig själv? Är i samma sits nämligen.. Sen vad gäller tips.. Ge honom tid och låt honom vara, inte hör av dig..man vet inte vad man har förrän det är borta! Han kommer snart krypande..

Hur har det gått?

 

oj, denna tråd lever, känslosamt att läsa.. Några veckor efter jag skrev det där inlägget om att det helt plötsligt var han som inte har känslor kvar så flyttade han ut. jag hade några år som var otroligt jobbiga. Men Vi har ändå slutit oss ihop mot att få det så bra som möjligt för vår son. Han var bara 1 år och 3 månader när vi separerade och är idag en glad och pigg sportkille på 8 år. Vi har en superbra relation utan bråk och tjafs. Men denna gången lyckades vi inte hitta känslorna igen, eller han gjorde inte det. Jag har inte varit en en relation sedan dess, men har nu träffat en ny man som jag är kär i. 

Vad bra att ni har landat i något stabilt trots alla turer. Kärleken är ju inte så pirrig över lång tid utan det går ner och upp. Man får hänga i när det är lågvattenmärke för det vänder oftast och blir bra igen.

Hade han träffat någon ny när han valde att lämna? Låter som att det gick otroligt fort när han väl bestämt sig? Låter osannolikt att man inte väljer att kämpar för det om man har barn ihop - om det inte är så att det finns en tredje part...

Jag är i samma situation. Med barn i ungefär samma ålder som ert var.
Och där har mamman blivit blixtförälskad i en ny och tagit valet att separera. Också ett nästan tioårigt förhållande i kras på bara ett par veckor. (min situations fullständiga berättelse finns i tråd här )

Var tanken att du skulle posta en länk till tråden? För den kom inte med i så fall.

nej det var inte min tanke att få med en länk, men här är tråden:

https://www.familjeliv.se/forum/thread/82066420-sambo-traffat-ny-dilemma

 

Tack.

 

han hade inte träffat någon ny, däremot hade hans känslor svalnat o han fick uppmärksamhet från en yngre tjej på jobbet och de hade kontakt flera månader oxh skrev ej rumsrena saker till varandra. Vet inte om det hände nåt mellan dom, han nekar till det. så han var klar.