Varför får inte styvförälder vara delaktig i tex. samarbetssamtal?

Det är så att relationen mellan dig och barnet bara finns så länge du har en relation med pappan: Om ni skulle separera i morgon skulle du knappast ha vilja eller engagemang att ha umgänge med barnet, hjälpa till med läxor eller skjutsa till tandläkaren, eller hur? Er relation är beroende av den relation du har med barnets förälder. Om ni separerar har varken du eller barnet någon rätt att kräva att få fortsätta träffas, t.ex varannan helg.

Du har inget mer relationen mellan barnets föräldrar att göra. Det är inte du som ska samarbeta med mamman utan mamman och pappan ska samarbeta. Pappan ska i sin tur informera dig om vad de har bestämt och ev delegera uppgifter till dig, allt beroende på din och pappans överenskommelse. Du har helt enkelt inte på t.ex samarbetssamtal att göra då du inte är en förälder, med föräldraansvar och därmed saknar du också mandat att besluta om barnets bästa.

Du är inte våårdnadshavare så vad ska du ditn för

Juridiskt sett har du noll att saga till om betraffande barnets omsorg, boende etc.
Dessa samtal ar till for att besluta dessa saker om barnet, om fler (som dessutom inte har nagot att saga till om, juridiskt sett) skulle vara inblandade, skulle det vara annu svarare att komma overens.

Omtanke om styvforaldnrar handlar det inte om, bara omtanke om barnet och beslut rorande barnets liv. Dar har du lika lite att tillfora diskussionen som grannfrun, for ingen av er har rattighet att ta nagra beslut. Det ar ingen gruppterapi dar barnets kompisar, morfar, larare osv far sitta och prata relationer. .

TS, om du redan nu ser att ditt och mannens förhållande är på väg att krascha så måste du ta ditt ansvar för att försöka laga det. Det är inte hans ex fel att ni har en dålig relation. Det är inte personalen på familjerätten (socionomer, inte terapeuter) som är skyldiga till att ni inte kan hålla enad front. Det är definitivt inte barnets fel. Ta eget ansvar och kräv desamma av mannen så kanske ni kan få en bra relation igen. Men lägg bort tankarna på att det är exets fel att du och sambon har en dålig relation!

Fast det är rätt självklart att utomstående inte ska ha något juridiskt med barnen att göra. För rent krasst om man börjar ta hänsyn till emotionella bindningar kan man lika gärna ta in grannen, kassörskan osv.

Om ditt äktenskap är på väg att krascha så måste du ta ansvar för det och inte lasta samarbetssvårigheterna för det. Det är en alltför enkel förklaringsmodell som sätter tummen på grundproblemet - det är alltid någon annans fel att det går åt helvete...

Du får vara med om vårdnadshavaren vill.
Är det två vårdnadshavare ska bägge samtycka.
Ibland har man anhörigsamtal och då får alla som anses viktiga för barnet delta.

Jag har kallats flera ggr men då har bion backat på olika sätt. Oftast utan att meddela.
Vid anhörigträffar har bion också backat och ställt in i sista stund.
Men det går i teorin iallafall!

Jag känner igen problematiken. Jag är värsta galningen och barnet far illa för att det inte känner mig; jag är sträng och dum etc etc fastän barnet trivs och mår bra. Oftast jag som är mest med barnet då jag varit föräldraledig och jobbat hemma mycket. Jag tycker det är superroligt med ett fint barn till i familjen och alla andra barn älskar sin lillebror!

Bion byter sambo rätt ofta och de ska genast fungera tillsammans och är "såsom en bio" för barnet enligt bion.

Att vara med på samarbetssamtal kanske inte är så lyckat. Risken är ju stor att den förälder som är ensam där känner sig underlägsen pga att ni är två.

Men kan tycka att familjerätten kanske skulle kunna ha enskilda samtal med styvföräldern för att bilda sig en uppfattning om hur familjelivet fungerar etc.  

Det jag ville med tråden var att väcka frågan till diskussion:
Varför får eller blir inte styvföräldern delaktig på samarbetssamtal?

Vi är ju en viktig för barnet även om vi har blodsband!

Om mitt äktenskap kraschar så beror det på att jag inte längre orkar med dessa strider, kränkningar, bråk och tjafset, och jag orkar inte se hur illa både min man och hans barn lider av biomammans beteende och alla dessa förbjudelser och lögnerna.

Jag är en styvförälder och jag vill att familjerätten, soc, mm kollar upp hur det ser ut i familjerna, i hemmen, för det är inte rätt att vi ska utnyttjas, kränkas, behandlas illa,

Jag har själv barn som bor med sin biopappa och styvmamma och då vill jag kunna ha en dialog med dom båda,styvmor deras hjälper dom med läxor, hämtat och lämnat på skola, hjälpt dom vid sjukdom, köper kläder till dom mm. då när det gäller juridiskt så ska man vara delaktig lika där då det handlar om att få en bra boende mm för barnet och vilka bor då med barnet ? Jo mamma, styvpappa och barn, eller pappa, styvmamma och barn.....

Jag säger inte att man ska sitta vid första gånger med alla närvarande men man bör bli åtminstone bli involverad och få någon chans att bli delaktig i både samarbetet och barnets vardagsliv då vi nyttjas både vardag som helg, dag, kväll, natt.
Jag vet mycket väl varför man inte blir involverad, eftersom denna biomamma hatar mig, hon vill inte att jag är delaktig, om hon kunde så skulle hon sett till att jag aldrig kom in i mannens liv. även om hon aldrig känt mig!
Jag förstår inte hur man kan hata en annan människa så mycket som hon gör, när hon själv inte ens velat lära känna mig. Skit samma, nu vill jag få svar på min fråga ?

Betyder vi inte någonting inom det juridiska, rättsliga, vardagliga familjelivet ? Inte konstigt att samhället har massor med problem som orsakats just pga skilsmässor både bioföräldrar och vi övriga...
Det finns ju behov av hjälp, stöd, av alla föräldrar....jag kan inte vara ensam med denna tanke !

Underlägsen ja kanske men det är just detta man ska få hjälp med att få bort MAKT missbruket och att vissa känner sig överkörda...

Samarbetssamtal är ju för att man ska lära sig att samarbeta och för barnets skull....

Och ja, familjerätten borde ha enskilda samtal både enskilt och tillsammans med familjerna för att se att allt ser okey ut från alla parter och att alla ska känna sig delaktiga i barnets liv, vad faaan vi bor ju tillsammans varannan vecka, var 14 e dag, mm, mm, mm. Kolla bara på vilka utredningar det görs på fosterfamiljer, adoptivfamiljer mm!!

Jag är både styv och bio-mamma och är nog en väldigt anpassningsbar människa.

Vill inte min mans x ha med mig på möten så hade jag hjälpt mannen att föra VÅR talan själv. Hade hon accepterat att jag var med så hade vi pratat ihop INNAN om hur vi vill att det ska vara.

Skyll aldrig ett dåligt äktenskap på X fruar eller män för inga andra än ni själva ska och borde påverka ert äktenskap.

Det är ju inte din mans fel om hans x inte vill ha med dig.

Sen tackar jag även vårt samhälle som är så att det är vårdnadshavarna som har det juridiska ansvaret om barnen.