Nytt jobb- när känns det som "hemma"?

Men det tar ju tid att lära känna folk. Och man måste ju bjuda till själv. Kanske stanna till vid andras platser under dagen och börja småprata lite med folk en o en. För mig tar det nog ett år eller mer innan jag känner mig "hemma" på ett nytt jobb.

Det ÄR en stor omställning att vara på en ny arbetsplats. När jag läser det du skriver så känner jag precis igen hur det kan vara. Man är ju trots allt på jobbet en stor del av vardagen, så det är ju inte så konstigt att det känns påfrestande så länge den sociala biten inte flyter på. Har inge svar på hur lång tid det tar innan det blir hemma, jag ville mest bara skriva att det är klart att det är okej att tycka att det är jobbigt och sörja det gamla stället. (Du måste ju få ha dina känslor även om det finns folk som är arbetslösa). 

Med all säkerhet blir det bättre, men det kan säkert ta ett litet tag. Ta en dag i taget! 

TACK! Känns skönt att..bara få bekräftat. Det är ok att vara ledsen, det blir bättre. De andra trivs ju så då kommer jag säkert också att trivas.

Tack för pepp, jag ska vara lite mer småpratig imorgon och bjuda till.

Håller med alla ovan - det kommer absolut bli bättre :) Många nya intryck, press att man vill göra bra första intryck, prestera bra i arbetet, inte säga "fel" saker på möten & i fika rummet och etc gör att man får huvudvärk på kvällen - men rätt vad det är så kommer du känna dig precis lika hemma där som du gjorde på ditt gamla jobb.

Det är alltid en lite tufft att vara ny på jobbet, oavsett jobb.

Grattis till det nya jobbet förresten :) 

Jag läste någonstans att det tar två år att verkligen komma in på en ny arbetsplats, men det dröjer ju inte så lång tid innan du känner dig bekväm på jobbet. Kämpa på!

Läste någonstans att det tar upp till nio månader innan man slutar vara "den nya"... Det blir ju givetvis bättre för varje dag, men ha tålamod! :)

2 år innan man är hemma kanske, men jag tycker det är en enorm (nästan ojämförbar) skillnad mellan vecka ett och ex. månad två :)

Förstår di, men se till att gå runt och presentera dig för alla och försök lära dig alla namn. Är det stor ålderskillnad på er som är där, låter lite som att många är yngre än dig? Jag har själv varit på arbetsplatser där alla är mycket äldre men det har gått bra efter ett tag. Vad pratar de andra om, hur är könsfördelningen? Min sambo menar att på hans jobb (naturvetenskap, 80% män) är det i stort sett aldrig någon som pratar om sin partner eller barn, ibland med jämnåriga kan man prata om helgen men annars är det mest jobb eller om aktuella händelser/nyheter. Jag tycker det låter trist, på alla mina kvinnodominerade arbetsplatser har det alltid pratats mycket om familjen och vad man gör på fritiden, på hans jobb håller man hårt på integriteten. Jobbkulturer kan var olika, så det kan också vara därför och alls inget personligt för att du är ny.

Några månader har det oftast tagit för mig innan man kan vara "sig själv" lite mer. Det absolut jobbigaste tycker jag är att man som ny oftast måste ställa frågor till andra hela tiden. Det är sååå skönt när man blir "självgående".

Jag bytte också jobb nyligen och min förra arbetsplats var precis som du beskriver din.
Vi var ett grymt gäng som jobbade ihop, alla hade lika skum humor, vi hade väldigt roligt tillsammans och alla var duktiga och ambitiösa. Min nya arbetsplats är dels inom ett helt annat verksamhetsområde, jag har gått från privat till offentlig sektor exempelvis. Sen är snittåldern högre och det är inte lika "fritt".

Men jag har haft tur och hamnat i en väldigt trevlig och välkomnande grupp och jag har varit här drygt en månad nu. Jag tror att jag har kommit lite längre än du verkar ha gjort och jag tror inte att det kommer att ta två år för mig att "etablera mig" här, det känns som jättelång tid!

Alla jag stöter på här på vårt våningsplan vet inte vem jag är och vad jag jobbar med. Jag vet inte vad alla här heter eller men det hoppas jag att jag lär mig vartefter jag har kontakt med dem i olika ärenden.

Sen är ju alla olika också. Jag vill gärna tro att jag är är ganska bra på att hantera sånt här. Jag har jobbat som konsult tidigare och då blir man duktig på att läsa av grupper, man registrerar stämningar mellan medarbetare och man känner snabbt hur man bör anpassa sig för att närma sig gruppen. Har man tur blir man så småningom en del av den och då kan man börja vara sig själv mer och mer. Det är min erfarenhet i alla fall.

Känner likadant. På förra jobbet var ett gäng som trivdes ihop, umgicks lite privat, after works plus en "bästis" som jag längtade efter när jag var hemma. Arbetsuppgifterna var dock inget för mig och när en efter en slutade fanns det inget att hålla fast vid. På nya jobbet är medelåldern betydligt högre, en annan typ av stad (läs byhåla), alla är jättetrevliga men det slutar där. Jag kommer inte in något på livet och ingen undrar varför jag kommer sent/flexar ut/whatever. Folk går hem och äter lunch (jag pendlar). Jag visste att det skulle bli så här men valde arbetet ändå pga arbetsuppgifterna men det sociala betyder mer än man tror. 

Hoppas att det känns bättre för dig!! En vecka är verkligen ingenting, du får ge det den här jobbiga tiden.

Känner igen, fast på senaste bytet blev det aldrig riktigt "mitt ställe", så jag gick tillbaka till min gamla tjänst.

Att skratta varje kafferast är värt mycket.

När jag började på mitt nuvarande jobb i somras (efter mer än 10 år på det tidigare jobbet) tyckte jag det tog ca 3 månader innan jag kände att det var "mitt" jobb och att jag inte bara var där på besök och störde de andra

Jag jobbade som konsult en period vilket innebar att jag stannade på arbetsplatser allt från en dag upp till 9-10 månader. Som några redan har skrivit så gäller det att bjuda till lite själv. Vad jag brukade göra var att nån av de första dagarna skicka ett mail till alla medarbetare på min avdelning (om uppdraget varade bara nån vecka eller två max så gjorde jag inte så här). I mailet gjorde jag en kort presentation av mig själv och brukade avsluta med att nu är jag nyfiken på och vill gärna lära känna er, jag uppskattar mycket om ni stannar till vid mitt skrivbord/arbetsrum eller pratar med mig i fikarummet och presenterar er. Har funkat väldigt bra och aldrig fått några negativa kommentarer.

Låter som att dina arbetskamrater är lite osjyssta. Man brukar väl vara mån om den som är ny? Fråga om fika osv. Well, du får ta initiativ så länge och så blir det nog bättre med tiden.