Vill separera, men min sambo vägrar sammarbeta.

*puffar*

Kontakta en jurist. I och med att han inte lyssnar på dig så måste du gå vidare och ta hjälp utifrån. Starkt av dig att du tagit detta steg till en bättre framtid för dig och barnen!

Kontakta tingsrätten och ansök om en bodelningsförrättare som kan hjälpa till med tvångsförsäljning av bostaden.

Ok, ska kolla upp detta. Undrar om det kostar massor och tar lång tid?

Om han blåvägrar till allt kommer det ta lång tid. Däremot har lite brev från din advokat, TR mm en förmåga att få fart på processen.

Vill du komma bort fort så är du mer eller mindre tvungen att skaffa ny egen bostad och flytta. Försök också få en kallelelse från familjrätten till er båda för att börja diskuttera umgänge mm.

Om jag vore du så skulle jag tala om för honom att han inte kan tiga ihjäl det hela och att du verkligen har bestämt dig. Ni ska separera. Sedan ger du honom möjligheten att välja hur han vill ha det: En smidig process där ni samarbetar kring saker eller en utdragen, jobbig process av tvingande karaktär. Det är upp till honom att välja. Det du behöver göra är att visa att du menar allvar. Han tror sannolikt att han kan göra lite som han vill med dig, men det ska han bli varse att han inte kan. Sätt ner foten.

Förutsatt att han inte är våldsam förstås. Då måste scenariot ändras.

Det är så jag funderat kring det hela. Att kontakta jurist utifrån för att få fart på honom. Det är väl enda sättet för att få något att hända. Varför jag tvekat är att jag tror han kommer sätta sig på bakhasorna ännu mer vid varje steg mot separation. Detta kommer att göra processen jobbig och lång. Därför väntade jag och försökte få med honom i sammarbete, men det har ju som sagt inte fungerat.

Dessutom är jag rädd att han verkligen kommer trappa upp och "kriga" om allt. Detta kommer ju ha en motsatt effekt för mig och barnen eftersom jag vill ha lugn och ro.

Ett nytt boende kommer bli mycket svårt att fixa. Dessutom undrar jag hur mina rättigheter då förändras? Barnen är ju skrivna på vår gemensamma adress. Jag skulle bli skriven någon annanstans. Med gemensam vårdnad får han då boendet med barnen? I och för sig skulle bebis då åtminstonde bli skriven på nya adressen. Vi är ju endast sambo och jag har ju tills jag godkänt gemensam vårdnad enskild vårdnad om bebis...

  Är det någon som vet?     

Jättekrångligt det här.   

Att försöka vara snäll och på det sättet försöka få igång ett samarbete är en bra startplan. Men vid något läge, som du bara själv vet, om det inte funkar, så måste du ta till hårdare metoder.

Det kan vara idé att redan nu kontakta en familjejurist för att få lite hjälp och råd med frågor kring vårdnad, bodelning mm. Inte så mycket för att starta en process men mera för att vara förberedd och ha lite koll på vad som kan hända.

Japp, du har helt rätt. Jag kommer sätta ner foten, vet bara inte riktigt hur. (först flytta, sen advokat. Försöka resonera återigen och åter visa allvar såsom du föreslår.) Jag har dock inte hela situationen helt klart för mig. Min sambo har trappat upp sina kränkningar mit mig sista månaderna och jag känner mig inte helt säker på hans reaktion. Jag är ju också höggravid och mer sårbar och utsatt.

Detta gör att jag försöker få klart för mig vilka mina rättigheter/möjligheter är före en en eventuell upptrappad konflikt.  Han har tidigare hotat med att han ska ta barnen. Dvs jag har ex varit rädd för att han ska kräva varannan vecka med nyfödd bebis redan från start. Detta verkar han rent juridiskt inte kunna, men det finns en oro inom mig att han kommer göra allt i hans makt att göra illa mig mesta möjligt oavsett hur det skulle kunna drabba barnen. Jag har alltså en mycket låg tillit att han kommer vilja göra det bästa för alla inblandade. Detta kan ju vara ett hjärnspöke, men han har inte varit snäll mot mig denna graviditet.

Tack för att det finns människor därute som vill hjälpa mig att fundera och resonera kring detta!!! Fortsätt med det!  

    

 

Anlita och ta ett snack med en familjerättsjurist som kan reda uit dina frågeställningar. T ex extremt ovanlig med vv för nyfödda, däremot får ofta pappan en regelbundet umgänge. För äldre barn är det vanligare med vv, dock inte säkert att han skulle få det om han begär det. Väligt mycket hänge på er unika situation

Sen - bara för han är usel mot dig betyder det inte att han är en dålig pappa och förlorar all rätt till vårdnad och umgänge.

Ja, jag måste nog kontakta jurist så jag vet vilka juridiska rättigheter/skyldigheter jag har. Verkar så hemskt alla som på familjeliv och andra tällen som har så hemska vårdnadstviter etc med sina ex-partners. Det är ju det jag skulle vilja undvika. Separationer verkar ju ha den effekten på vissa människor att alla deras hemskaste sigor kommer fram. Jag är rädd att detta skulle ske med min partner.

En anledning att vårdnadstvister blir långa och jobbiga är ett en part inte har koll och går med på saker som han eller hon inte vill. Sen känner man sig lurad, på pengar, umgänge, bostad eller något anant och dra igång en massa tvister som hämnd.

Du ska inte så mycket använda juristen för att ta reda på dina rättigheter utan mera för att i ett första steg få kunskap hur en processen kan se ut, vad som gäller för bodelning, vårdnad, umgänge mm. Samt vara beredd om det skulle bli konflikt.

Nej, han är absolut ingen dålig pappa. Han är en bra pappa. Vi är just nu båda dåliga föräldrar eftersom barnen får vara med om en hel del bråk och tråkig stämning. (inte bra att våra barn måste bevittna kränkningar av deras mamma heller förståss) Tyvärr inser inte han att man inte får utsätta sina barn för en så usel relation mellan barnens föräldrar hur länge som helst. Vår äldsta börjar verkligen ta skada av vårat dåliga förhållande. Vår äldsta skulle lätt klara vv efter separation. Vår minsta kanske kortare intervaller. Bebis är ju uteslutet att bo hos pappan, dagligt (om pappan vill) umgänge är ju självklart.

Inser det ledsamma i att jag diskuterar detta med dig snälla okända person på nätet istället för pappan, men han vägrar helt enkelt att prata med mig överhuvudtaget. Känns ändå bra att ha någon att fundera tillsammans med.  Tack för dina svar! 

Glad att kunna hjälpa till. Om barnen far illa bör du nog se till att separationen sker inom snar framtid. Det lär inte bli bättre för barnen om du drar ut på det hela genom att vänta på honom.

Försök t ex att snabbt fixa en tillfällig bostad dit du kan flytta, eventuellt hemma hos släkt eller vänner.

Lycka till!

Du kan även ta kontakt med familjerådgivningen i din kommun för tips och råd om hur du skall gå tillväga, de kan ge dig stöd, ordna med samarbetssamtal hos familjerätten, hjälpa till att skriva avtal mm.
Ofta är ju priset mycket förmånligare där än hos privat jurist!

Oj! Det första jag undrar är om han har någon form av störning, typ Aspergers?

Som någon har skrivit, det kommer att ta tid! Genom att inte göra något alls kan han hålla kvar dig ganska länge faktiskt.

Men du kan bli fri! Genom att ansöka om bodelning hos Tingsrätten och så vidare.  

Har du betett dig respektfullt mot honom? Om du har det borde du få respekt tillbaka, om du inte har det hur kan du förvänta dig respekt?

Hej, jag är i samma läge nu som du var då. Hur gick det för dig? Löste det sig, och i så fall hur?