"vanlig pluggångest" blev ohanterbar, vad ska jag göra?

jag är inte lat... faktiskt. har suttit vid skrivbordet och stirrat på uppgifterna i 6-10 timmar per dag hela veckan, men blir stressad och kan inte koncentrera mig. men tack för att försöker få mig att känna mig ännu mera kass. har känt mig lat och dålig hela tiden, men nu är det liksom värre än "vanlig" prestationsångest, jag blir helt låst. däremot kanske det skulle gå bättre att läsa på skola så jag får hjälp med strukturen och har nån att prata med när det känns för svårt.

Jag känner igen mig, det är så jobbigt att känna att man verkligen vill men inte orkar. Finns det någon studenthälsa på orten där du bor? Eller är det kanske dags att gå till öppna psyk eller vårdcentralen? 

Det som funkat bäst för mig är att visualisera mina framtidsdrömmar, vad är det egentligen jag vill uppnå med studierna? Vissa gör en mind-map andra målar tavlor själv kan jag sitta o dagdrömma... Men det handlar om att se varför det är viktigt att du gör det du ska just nu. Som ex: jag VILL klara den här tentan, då behöver jag läsa 10 sidor om dagen i 50 dagar. jag VILL läsa de här 10 sidorna för att jag VILL jobba med [fyll i ditt blivande yrke] för att jag gillar människor, jag vill ha en lön som går att överleva på, jag gillar att lösa probelm (fyll i själv vad det nu är som gäller för dig)... Min väg tillbaka började på en folkhögskola där tempot var lågt och klasserna små, sammanhållningen stark. Jag hade problem att ta mig dit och en dag kom en lärare och sa att om jag inte hade 100% närvaro resten av terminen skulle jag bli underkänd. Dagen efter tog jag ett beslut - att jag VILLe gå klart och jag VILLE göra vad som krävdes...

Det är en svår väg att gå och man måste själv hitta det som funkar för just DIG. Det finns hjälp att få men tyvärr tar det nog längre tid att få en tid hos psyk än vad skolan kan vänta på dig...

Försök göra EN uppgift och inte stirra dig blind på berget framför dig. Gör en pluggplan som känns rimlig - där du ger dig själv gott om tid för att vila och slappna av emellan. Det är inte viktigt att få bästa betyg bara att klara godkänt... 

Hoppas min post har gett dig några idéer. Stort lycka till!

ps. jag tror inte att du är lat, jag gick o kände mig lat i 2 år innan jag fick diagnosen deppression...  

Glömde en kram *kram*

Hej!

Jag känner igen mig i det du skriver att du blir helt "Låst". Det går inte att göra någonting, det enda som hjälper är att lägga sig och ligga stilla och vila en eller flera dagar tills värsta ångesten och magontet försvunnit. Vet inte riktigt vad det är som gör det men jag tror att det är kombinationen av för många saker samtidigt och oro över framtiden, stress är en jätteorsak. Det är väldigt jobbigt att kroppen lägger av.

Det är definitivt prestationsångest kanske blandat med någon form av utmattning. Det enda som hjälper mig är att tänka bort att jag ska prestera alls. Göra så lite jag bara kan för att få godkänt, eftersom kapaciteten att göra något är så låg när det kommer sådana låsnings-attacker. Har också funderat på vad jag ska göra, men har hittat ett sätt just nu och det är att sänka kraven på mig själv till att jag duger även om jag inte presterar någonting. Det är sjukt hur prestationsinriktat samhället är. Allt ska gå så satans fort också. Det passar inte min personlighet som är mer konstnärligt lagd. Men det är svårt att dra ner på tempot om man inte vill dra ut studierna ännu längre än vanligt, kanske 4,5 år som de flesta utbildningar är. SÅ jag förstår dig att det inte är så lätt att bara lägga ner skolan om du verkligen vill plugga. Ta hand om dig själv och din kropp. Du kanske kan gå på färre lektioner, ta en dag hemma emellanåt och bara stänga ute stressen? Gör så lite du kan, överprestera inte, börja slarva. Jag fick lära mig att slarva och det var inte roligt, men det enda alternativet för skolan var så krävande med många bollar i luften och en enormt högpresterande miljö.

Till Tow2Mater har jag bara en sak att skriva: Vet du vad utbrändhet och panikångest är för något? Därför att av dina svar och kommentarer att döma, så känns det inte som om du vet vad det är för något. Om du visste det, skulle det vara väldigt elakt och cyniskt sagt. Men du kanske är en elak och cynisk person och i så fall avråder jag dig att hädanefter ge råd åt andra då du är direkt olämplig för det.

hej tack för alla tips det hjälper faktiskt. jag behövde liksom en puff för att komma ur den negativa spiralen. nu har jag hittat lite energi. till dig ovan: alltså jag är inte så dum att jag inte fattar att man behöver en paus. det handlar liksom om mer än så. personen tyckte först att jag var lat och sen att det var idioti att försöka plugga när det går dåligt. grejen är ju att sålänge jag försöker så finns det en chans att få nåt gjort, men gör jag nåt annat är det ju uteslutet. ibland funkar det att komma igång efter ett tag. min kurs är rätt intensiv och jag måste ha disciplinen att sitta ner och plugga hela dagar, annars går det aldrig. sen fattar jag också att det är vansinne att bara sitta och stressa upp sig, men att bara "göra nåt annat" hela resten av dan går inte för då hinner jag inte. problemet är att jag stressat upp mig mer och mer och mer tills jag känner mig helt värdelöst och ingenting fastnar i skallen. och att jag haft problem med panikångest och depressioner förut och att det kanske är det som spelar in och gör att jag har dåligt med energi.

Nu har jag inte lusläst tråden, så jag ursäktar om jag upprepar något.

Det är väldigt ensamt att plugga på distans, finns det inga i din klass som du kan ha kontakt via MSN med? Det hjälper mycket att ha någon bolla sina tankar med.

Ett annat sätt är att du planerar dina studier, skriver ett schema för hur du ska tackla allt. Var noga med att anteckna från föreläsningar och böcker, renskriv det på datorn, då blir det lätt att söka i dokumentet efter relevant information.  
Se till att du får det mesta gjort innan lunch, för det är ännu svårare att komma igång på eftermiddagen och kvällen, i varje fall för mig