Det luktar död i mitt sovrum

"Hej polisen! Jag vet att ni har massor att stå i en fredagkväll som denna, men det luktar död i mitt sovrum. Bäst ni skyndar er hit, personen kanske kan räddas om ni är snabba nog" typ? ;)

Jag valde just att uttrycka mig som "rätt gammal" just för att han inte är så jättegammal direkt. Alltså "rätt gammal" som "relativt gammal" var min avsikt. Han är ju relativt gammal om han är säg 70 år, och lägg därtill om han sjuk eller åtminstone rörelsehindrad och kroppsligt svag. Han går med kryckor och är väldigt långsam när man ser honom gå ut ur sin lägenhet. Han verkar ha rätt stora problem med att ta sig runt, men han gör det själv. Jag har sett honom hanka sig upp för trapporna för egen maskin, men det tar sin lilla tid förstås. ;)
Han har inte hjälp varje dag. En kvinna brukar dyka upp med jämna intervaller med en kasse mat åt honom, men inte varje dag. Någon gång i veckan sådär. :-/

Hmm, det skulle väl vara ett alternativ. Men om han lever och ligger och sover och så ringer jag, så stackarn måste hanka sig upp ur sängen med stora besvär för att svara... ja, man skulle känna sig rätt rutten (no pun intended). ;)

Det får vänta tills imorgon i så fall.Härligt! Som att sova med nästäppa, och vi vet väl alla hur trevligt det är... ;)

Ja, usch. :D

Han var död dessvärre. :-/ Tack för engagemang allihopa, kändes bra att få vädra lite tankar och känslor om det hela igår kväll, fast man känner sig rätt usel som skämtade om det igår.

Jag ringde på igår på förmiddagen, och ingen öppnade. Jag vågade ändå inte riktigt ringa polisen, det kändes som jag bara jagade upp mig själv och var tramsig och att de skulle tycka att jag bara besvärade dem, men jag ringde vaktmästaren och berättade om lukten i mitt sovrum och att mannen inte öppnar. Han sade att han skulle kolla upp det. Senare när vi kom hem efter att ha varit och handlat mat så stod det en ambulans utanför porten som sedan åkte strax därpå och jag träffade på vaktmästaren i trappen som sade att jag hade haft rätt. Jag frågade inte mer, det känns opassande att börja fråga hur länge han hade varit död eller så. Det har varit en del spring i trappen efter det...

Hej, förlåt min frånvaro. Vet inte vad som hände, jag ville inte fråga heller, kändes liksom ofint och nyfiket. Känns tråkigt dock, konstigt att han är borta. Jag kände honom inte, jag visste bara att han pratade med finsk brytning. Han frågade hur gammalt mitt barn var en gång när han var bebis och jag stötte in i farbrorn i trappen, men mer än så har jag inte pratat med honom. Tror han var rätt ensam. Nåja, alla ska vi den vägen vandra antar jag.