Är du lika som jag trött på genusdebatten?

självklart. det är väl det genus handlar om? 
Med vissa restriktioner givetvis. Min dotter vill leka med knivar och vapen. Inte ok.
Själv ville jag ha högklackat i tvåan, men tackålov sa mamma nej.  

Just nu är mina barn 4 och 1.5. De har ingen könsidentitet. Jag tror givetvis det har mycket att göra med att jag inte lagt den på dem som många föräldrar gör när de konstant tjatar om just könet men också för att deras identitet växer fram utanför könet. Och det tycker jag är bra. Min dotter är Ninja. Ingen "flicka". (och inget troll och ingen skrutt heller har hon meddelat) 

Det betyder inte att jag förnekar nåt, men lika lite som jag diskuterar Ninjas hudfärg eller ursprung med henne nu, lika lite ser jag ett skäl till att snacka kön. Jag tror nämligen att det blir viktigt om man gör det och just nu vill jag att mina barn ska få vara fria den biten.  

Just det har vi fokuserat på när det gäller genus för våra barn. De ska ha bredd och tillgång till allt (som inte är skadligt), både när det gäller kläder, leksaker, sysslor och intressen. Att _tillföra_ saker, istället för att begränsa.

Jag är inte helt hundra på om det kompensatoriska alltid är så bra, jag inbillar mig att det många gånger kan gå emot det barnet själv vill. Och det blir i mina ögon lika fel som att förvägra en tjej att spela fotboll med hänvisning till hennes kön, eller en kille att bära klänning på samma grunder.

Att kompensera innebär inte förbud. Det innebär att man kompenserar helt enkelt. Att man kanske uppmuntrar egenskaper som omgivningen glömmer bort eller att man köper till lite mer av det som kanske är mindre intressant. 

Tänk så här; Du har två ungar. Kalle och Pelle. Kalle är sådär jättekompetent på det sociala; vet hur man beter sig i sällskap och grupp, har lätt för att få vänner och hamnar sällan i bråk. Medans Pelle har det lite jobbigare; han känner sig ofta missförstått och har svårt att förmedla sina känslor och tankar vilket ofta resulterar i att han tar till våld när han blir frustrerad. 

Uppmuntrar du båda lika mycket och på samma sätt när det kommer till just den sociala biten? Eller lägger du mer krut på att lära Pelle hur man umgås medans du kanske hjälper Kalle med nåt annat som just han tycker är lite svårare? 

Eller så här kanske så blir det tydligare; Pelle är inte speciellt omtyckt och får ofta höra och framförallt känna det från sina klasskamrater medans Kalle tvärtom är populär. Hur påverkar det dem och vad kan du som förälder göra för att få Pelle att känna sig värdefull? Och Kalle? Hur bemöter man hans populäritet och på vilket sätt kan den påverka honom negativt? 

Olika barn behöver lära sig olika saker. Olika barn behöver hjälp inom olika områden och här har det bevisats att barn påverkas otroligt mycket av omgivningens förväntningar. Olika barn behöver få träna på olika talanger och olika egenskaper och de får de inte om man inte samtidigt är medveten om att alla barn har olika förutsättningar och olika utgångslägen som påverkats av miljö, bemötande och normer.

Att kompensera är inte bara nåt vi genusmedvetna föräldrar bör göra för att väga upp könsförväntningarutan något som alla föräldrar bör tänka på i olika situationer. Att bemöta individen i barnet och dennes specifika behov om det så handlar om att uppmuntra ett tyst och blygt barn att våga höras eller lära ett stökigt barn hur man umgås är jätteviktigt och där krävs det att man inte bara är lyhörd för barnet utan även inför omgivningen och kraven utifrån. 

Och vi har tyvärr olika krav och förväntningar beroende på könet barnet tillhör (och bemöter därför barn olika utifrån det.) men också olika krav beroende på social status, klass, etnicitet, sexualitet, tro och ursprung. 

Och med den kunskapen i bakfickan så kan jag fundera lite på hur jag vill att mitt barn ska bli bemött. Och hur jag kan påverka detta.

När det handlar om det kompensatoriska fältet anser jag att man är ute på djupt vatten och måste tänka sig för extra noga. Det får ju inte bli så att man helt plötsligt förbjuder allt som är traditionellt "kvinnligt" för en flicka. På samma sätt som jag tycker det är vansinnigt när sonens förskola skulle ha en "genusdag" när alla pojkar skulle hoppa hopprep. Då har man inte förstått...
Däremot kan det vara vettigt att tex som förälder kompensera på så vis att om flickan bara får prinsessklänningar av alla släktingar i present så kan man själv ge henne ett par snickarbyxor. Kompensera för att ge fler möjligheter.

går du aldrig emot dina barns vilja? Får de alltid som de vill? 

Och jag är övertygad om att det inte är viktigt alls. Kön är precis som klass eller etnicitet, helt oviktigt. Ursprung har en roll då det handlar om arv och gemenskap. 

Hur menar du? jag har både en son och en dotter. De viktiga är att de får vara barn, inte kön. 

Du liksom verkar medvetet vilja misstolka så du kan spy ur dig fördomar. Jag beskriver hur kompensatoriskt funkar och du tolkar in en massa som inte står där. Tips för framtida diskussioner är att du bemöter det som sägs inte det du tror att man kanske eventuellt tycker. 

Du liksom verkar medvetet vilja misstolka så du kan spy ur dig fördomar. Jag beskriver hur kompensatoriskt funkar och du tolkar in en massa som inte står där. Tips för framtida diskussioner är att du bemöter det som sägs inte det du tror att man kanske eventuellt tycker. 

Instämmer. Att ha en klar könsidentitet är inte att definiera sig utifrån sitt kön.

Nej, det är inte viktigt. Vad baserar du det på? Ett inlägg där jag förklarar att mina barns identitet inte sitter i könet. (och missar poängen totalt) 

Ehhhh.... ja, läser man min blogg som fan läser bibeln så kan man kanske koka ihop diverse tolkningar. (utifrån sina förvätningar) 

Du har givetvis helt fel uppfattning. Jag hatar inte män och jag vill inte att min dotter ska bli en pojke. (asg) Fråga om något är oklart istället för att anta en massa.  

du sa: "det du menar är att barn ska vara pojkar. om dom inte är pojkar för da ska dom helst straffas för det ". 

Det där är ett TVÅ ÅR GAMMALT inlägg. Där jag medvetet valde en provokativ rubrik. (men förklarar sen hur jag tänker i själva inlägget och bara människor med låg tankekapacitet kan misstolka.) 

Vet du vad, ska vi gräva fram mina gamla dagböcker och se vad göttigt jag skrivit i dem? Eller ska vi kanske hålla oss till sakfrågan och NUET?  

Förklara gärna hur du menar då. För om det inte har med MINA barn att göra, hur menar du? Varför tror du att jag tycker att alla barn (utom mina egna) ska vara pojkar? 

Jag står för det jag sagt. Att du sen tolkar det som fan läser bibeln kan jag inte göra mycket åt. 
Dock är det ett ganska billigt knep att ta till i diskussioner; att dra upp nåt gammalt som sagts och byta från sakfrågan till person.  

Nej, det är inte korrekt.

Först och främst så tror jag inte att folk ser ner på min dotter när hon har klänning. Däremot så blir hon bemött annorlunda än om hon har byxor.

När min dotter klär sig i klänning så får hon väldigt mycket uppmärksamhet för sitt utseende. Det är inte bra för henne och nåt vi vill undvika, så vi har inte så många klänningar. Det är viktigt att hon blir bemött som en person och inte som en söt liten flicka. Hon har två stycken tunikor i längre modell. De kan hon ha vid inomhuslek eller hemma för utomhus är det praktiskt som gäller. 

Min son har ärvt dotterns gamla tunikor. Dem har han när han tultar omkring naken. Skönt och hindrar honom från att klättra upp på bord och stolar.

När de blir äldre så kommer jag uppmuntra dem att bryta normer och våga gå egna vägar. Detta är olika beroende på vilket kön de har. För dottern är det att kanske våga vara osminkad och orakad när hon blir äldre eller som barn helt enkelt leka med leksaker som de andra tjejerna tycker är för killiga.

För min son innebär det kanske att våga ha rosa eller klänning även när de andra pojkarna säger att det är för tjejer.  

osv.  

Pojkar och flickor bemöts olika. Så en pojke i flickiga kläder får ett annat bemötande än en pojke i tuffa kläder. Pojkar i söta och färgglada kläder eller längre hår får t.ex fler leenden från omgivningen och uppfattas som snällare.  Flickor i klänningar får mer komplimanger medan flickor i neutralare kläder blir bemötta mer som pojkar; dvs som ett subjekt istället för objekt. (= bra) 

Mina barn har varandras kläder. De delar garderob. Tamlin får det som Ninja växer ur. Färgglatt och slitstarkt är ledorden. 

 

den här tråden handlar om genus. Inte om mitt eventuella manshat eller ett inlägg jag skrev för två år sen.