Den jäveln runkade!

Så du tar upp onani som ett samtalsämne, tidigt, men berättar inte din syn på onani? 
Intressant... 
Fast det är också ett bra sätt att sortera bort folk. Hade en kille börjat fråga mig frågor om onani tidigt i relationen skulle jag nog säga tack, men nej tack. Lite för intimt lite för tidigt

Det är naturligt, men det är också privat. 
Onani är ingenting som någon annan har rätt att lägga sig i, det berör ENDAST den egna personen och ingen annan.Att tro sig ha rätten att säga eller ens tänka "gör inte du som jag vill, kommer det aldrig blir någonting mellan oss" kan inte verka normalt, ens för dig. 
Men det är bra att du ser detta som någonting fullständigt normalt, för dig, och lyckas hitta män som går med på det. 

Vi ser olika på det där. 
I och med att du inte är ärlig med din syn på onani från dag ett, då det är ett mycket udda synsätt du har, så låter du männen komma nära och skapa sig känslor för dig innan du berättar.
När man redan har känslor blir det svårt att ta det du säger och att du, direkt eller indirekt, säger att antingen är det noll onani som gäller eller så blir det ingenting mellan er.
Vissa män kanske tror sig kunna hantera ett liv utan onani. Blir denne sedan påkommen med att smygrunka så dumpas han, för att du finner beteendet som äckligt.

 

Om vi säger så här. Mannen ljuger inte och smyger inte bakom din rygg. Han inser efter några år tillsammans att han behöver få ha sin rätt att onanera när han vill onanera och tar upp detta med dig. 
Vad säger du?  

Som sagt, vi har helt olika syn på det du gör. VI kommer aldrig tycka lika om det här.

Jag kan tänka mig att personer bryter relationer för att sexet inte fungerar, absolut.
Men det är inte det samma som att tycka att onani, som är fullständigt naturligt och helt personligt, är äckligt och skulle dumpa någon pga detta. Du går in i relationen med åsikten att onani inte är OK.
 

Tar denna igen:

Om vi säger så här. Mannen ljuger inte och smyger inte bakom din rygg. Han inser efter några år tillsammans att han behöver få ha sin rätt att onanera när han vill onanera och tar upp detta med dig. 
Vad säger du?   

Och det anser du inte vara en form av tvång?
Seriöst?
Han är, i detta exempel, ärlig mot dig och berättar vad han vill och bemöts på det sättet.

Tänk dig en tjej som är tillsammans med en mycket svartsjuk man. 
Hon tycker om att gå ut på krogen med sina vänner och dansa. När hon klär upp sig och sminkar sig får hon höra från mannen hur han äcklas av henne, hur han mår illa av att se henne och av att röra vid henne när hon klär sig så där och går ut och dansar där andra män kan se henne.
Hon slutar gå ut på krogen och dansa.
Frivilligt? Nej
Under tvång, psykiskt tvång? Ja.

 

Mannen som inte vill att hans tjej ska dansa där andra män kan se henne, eller prata med henne, är också ärlig. 
Det är trots det inte normalt, inte ok. Det är psykisk tvång.
Du kan inte för en sekund inse att det inte är fullt normal att se onani som äckligt, så pass äckligt att kärleken du känner för en man skulle kunna försvinna enbart för att han vill ha sin mänskliga rättighet, att onanera? 

Det behöver inte handla om svartsjuka i mannens fall heller, det kan handla om kontroll. Se hur långt han kan styra henne. 
Ditt beteende är lika illa.