Anonym (kluven mamma)

Äldre 6 Feb 14:30

15 svar

Kluven... Behöver tips o råd...

Jag har stora beslut att ta.. och jag vet inte åt vilket håll jag ska tänka ens. Jag älskar mina barn, över allt annat.. Det är inga tvivel om det..

Jag och min sambo har hittat ett hus, ett hus som jag/vi direkt vi var och såg på det föll för, pladask, det är mitt drömhus, jag har alltid velat bo så, att få ge mina barn en uppväxt på ett så fint ställe vore helt underbart! vi var så lyckliga att äntligen ha hittat DET huset... Nu till problemet, det ligger precis utanför kommungränsen, mina barns fäder bor i andra kommunen (den vi bor i nu) och skolskjuts mellan städerna är tydligen inte möjligt.. Ena pappan säger att om jag flyttar från kommunen kommer han kräva att vårt barn ska bo hos honom på heltid, den andra var väldigt tillmötesgående och var redo att lösa v.v boende.. Vad gör man? Jag vill ju såklart inte träffa mitt ena barn bara på helgerna, separera bröderna och "överge" mitt barn... Men samtidigt så vill jag inte ge upp mina drömmar om att bo DÄR.. Jag är ingen stadsmänniska och mår inte bra av att bo mitt i smeten där jag bor nu, och inte min sambo heller.. Vad är det bästa i en sån här situation? Det tar emot så in i bomben att "ge upp" mitt barn, men vad mår alla bäst av i längden? Shit så svårt det här är!

Nån som har några råd o tips?

OM jag skulle flytta skulle jag såklart göra allt i min makt för att ha sonen som isf har boendet hos pappan på helger/lov/lediga dagar så mkt som möjligt..
Jag har försökt vinkla det här på alla sätt, och å ena sidan känns det ju såklart som jag överger barnet, men å andra sidan känns det som jag kan ge barnet mer kvalitetstid... inget är förstås optimalt för varken barnet eller mig eller pappan, hur fasen ska man veta vad som är det bästa i en icke optimal situation?

(Det är fem mil mellan där pappan bor och huset vi har hittat)

Anonym

Äldre 6 Feb 15:29

#1

Anonym (kluven mamma) skrev 2012-02-06 14:30:21 följande:

Jag har stora beslut att ta.. och jag vet inte åt vilket håll jag ska tänka ens. Jag älskar mina barn, över allt annat.. Det är inga tvivel om det..

Jag och min sambo har hittat ett hus, ett hus som jag/vi direkt vi var och såg på det föll för, pladask, det är mitt drömhus, jag har alltid velat bo så, att få ge mina barn en uppväxt på ett så fint ställe vore helt underbart! vi var så lyckliga att äntligen ha hittat DET huset... Nu till problemet, det ligger precis utanför kommungränsen, mina barns fäder bor i andra kommunen (den vi bor i nu) och skolskjuts mellan städerna är tydligen inte möjligt.. Ena pappan säger att om jag flyttar från kommunen kommer han kräva att vårt barn ska bo hos honom på heltid, den andra var väldigt tillmötesgående och var redo att lösa v.v boende.. Vad gör man? Jag vill ju såklart inte träffa mitt ena barn bara på helgerna, separera bröderna och "överge" mitt barn... Men samtidigt så vill jag inte ge upp mina drömmar om att bo DÄR.. Jag är ingen stadsmänniska och mår inte bra av att bo mitt i smeten där jag bor nu, och inte min sambo heller.. Vad är det bästa i en sån här situation? Det tar emot så in i bomben att "ge upp" mitt barn, men vad mår alla bäst av i längden? Shit så svårt det här är!

Nån som har några råd o tips?

OM jag skulle flytta skulle jag såklart göra allt i min makt för att ha sonen som isf har boendet hos pappan på helger/lov/lediga dagar så mkt som möjligt..
Jag har försökt vinkla det här på alla sätt, och å ena sidan känns det ju såklart som jag överger barnet, men å andra sidan känns det som jag kan ge barnet mer kvalitetstid... inget är förstås optimalt för varken barnet eller mig eller pappan, hur fasen ska man veta vad som är det bästa i en icke optimal situation?

(Det är fem mil mellan där pappan bor och huset vi har hittat)

Fem mil är ingenting!
Mitt barn har fem mil till skolan och åker med sin bonuspappa dessa fem mil på morgonen och på eftermiddagen hem, Barnet har ävenbusskort så h*n kan åka när h*n vill och kan med buss.

Kontakta familjerätten och fråga ang dina funderingar och se om de kan hjälpa dig-er att hitta en bra lösning istället.

Hur gammal är barnet? Vad vill barnet själv?

Anonym (kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 6 Feb 15:35

#2

Anonym skrev 2012-02-06 15:29:10 följande:

Fem mil är ingenting!
Mitt barn har fem mil till skolan och åker med sin bonuspappa dessa fem mil på morgonen och på eftermiddagen hem, Barnet har ävenbusskort så h*n kan åka när h*n vill och kan med buss.

Kontakta familjerätten och fråga ang dina funderingar och se om de kan hjälpa dig-er att hitta en bra lösning istället.

Hur gammal är barnet? Vad vill barnet själv?

Barnet är bara 4 år... Han vill såklart vara lika mycket med mamma som med pappa... Det hade varit hur enkelt som helst att ordna om antingen jag eller sambon hade haft jobb i närheten av där pappan bor som stämde överens med skoltider den dag han börjar skolan, då hade vi självklart skjutsat och hämtat, det är dessvärre ingen garanti att det kommer kunna lösa sig på det viset... Just nu jobbar jag natt och min sambo jobbar borta varannan vecka... det är ju 1½ år till barnet börjar skola, men inom våra yrken kommer vi förmodligen inte ha tider då heller som stämmer överens med skoltider...

Anonym

Äldre 6 Feb 15:38

#3

Anonym (kluven mamma) skrev 2012-02-06 15:35:17 följande:

Barnet är bara 4 år... Han vill såklart vara lika mycket med mamma som med pappa... Det hade varit hur enkelt som helst att ordna om antingen jag eller sambon hade haft jobb i närheten av där pappan bor som stämde överens med skoltider den dag han börjar skolan, då hade vi självklart skjutsat och hämtat, det är dessvärre ingen garanti att det kommer kunna lösa sig på det viset... Just nu jobbar jag natt och min sambo jobbar borta varannan vecka... det är ju 1½ år till barnet börjar skola, men inom våra yrken kommer vi förmodligen inte ha tider då heller som stämmer överens med skoltider...

Då har du väl svaret där. Är huset värt att bara träffa ena barnet varannan helg?

Anonym (kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 6 Feb 15:43

#4

Anonym skrev 2012-02-06 15:38:01 följande:

Då har du väl svaret där. Är huset värt att bara träffa ena barnet varannan helg?

Varannan helg skulle inte vara aktuellt, 3/4 helger och även veckodagar då det är möjligt att föra barnet till skola, på lov... man skulle ju få pussla ihop det så gott det går...

Anonym

Äldre 6 Feb 15:47

#5

Min mans dotter bor var 14e dag hos sin mamma som bor 4 mil ifrån oss, dottern går i skolan nära mamma men vi har inget problem med att skjutsa dottern till och från skolan.
Nackdelen är väl egentligen att dottern inte alltid kan vara med sina kompisar men vi försöker skjutsa henne så ofta det går och är okey för kompisarnas föräldrar.
Förr bodde dottern varannan vecka men upplevde att det var så stressigt, nu är det bättre säger hon själv 9år!

Anonym

Äldre 6 Feb 16:09

#6

Anonym (kluven mamma) skrev 2012-02-06 15:43:07 följande:

Varannan helg skulle inte vara aktuellt, 3/4 helger och även veckodagar då det är möjligt att föra barnet till skola, på lov... man skulle ju få pussla ihop det så gott det går...

Varför skulle pappan gå med på att du skulle få ha barnet 3 av 4 helger? Och varför skulle han gå med på att pussla boendet efter ditt arbetsschema? Det låter komplicerat...

Anonym (kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 6 Feb 16:12

#7

Anonym skrev 2012-02-06 16:09:38 följande:

Varför skulle pappan gå med på att du skulle få ha barnet 3 av 4 helger? Och varför skulle han gå med på att pussla boendet efter ditt arbetsschema? Det låter komplicerat...

Det var väl snarare så att jag tänkte att pussla arbetsschemat efter vad som är bäst för barnet.... och varför skulle inte pappan gå med på att ha 1/4 helger, det viktigaste är väl att barnet får tillgång till båda sina föräldrar om det är möjligt?!

Anonym (kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 6 Feb 16:18

#8

Anonym skrev 2012-02-06 15:47:43 följande:

Min mans dotter bor var 14e dag hos sin mamma som bor 4 mil ifrån oss, dottern går i skolan nära mamma men vi har inget problem med att skjutsa dottern till och från skolan.
Nackdelen är väl egentligen att dottern inte alltid kan vara med sina kompisar men vi försöker skjutsa henne så ofta det går och är okey för kompisarnas föräldrar.
Förr bodde dottern varannan vecka men upplevde att det var så stressigt, nu är det bättre säger hon själv 9år!

Att skjutsa hit o dit får man ju vara beredd på om barnet har avstånd mellan föräldrarna/kompisarna, och det är vi.. Det är det där med skoltiderna som blir knepigt...(om 1½år) om vi inte ska till stan skolan ligger i så blir det ju minst 20 mil för att lämna o hämta på en dag... och det är ju om det skulle bli så man måste ha en backup plan, det håller inte i längden att köra 20 mil varje dag för att hämta/lämna, det förstår ju tillome jag :P

larsson81

Äldre 6 Feb 19:12

#9

Dålig är väll ett starkt ord, men du är inte konsekvent när det kommer till för barnets "bästa".

Ena stunden skall pappan anpassa sig så att barnet får vara med dig 3/4 av helgerna i månaden, samtidigt flyttar du iväg så att barnet kommer ha svårt att ha en gemensam umgängeskrets när han/hon blir större och börjar leka med kompisar efter skolan.

Lätt att använda för barnets "bästa" när det gynnar en själv.

Vardagar och helger är olika, och själv hade jag inte tyckt om att dela helgerna på ett sådant sätt. Kombinationen av helg/vardag är ju en viktig del i uppfostran.

Tycker du skall fundera en gång till och vill du verkligen flytta utan att pappan och du kommer överens kanske du skall fundera på ett annat jobb, för barnets "bästa". Kan ju också vara ett alternativ, du har ju 1,5 år på dig att hitta något nytt.

För det blir inga problem med dagis, eller ni kanske är hemma mycket på dagarna?

FuckGoggleAskMe

Äldre 6 Feb 23:42

#10

Vad tror du sjalv att barnet tycker och foredrar?

Ha mamma och pappa nara, och kunna bo hos mamma pa veckodagar, pa helger och lite hur som helst, utan att det ska vara sa krangligt?

Eller ha mamma langt borta, bara traffa henne pa en del helger och lov, och langa restider och krangel, inte typ sticka over for att hamta en kvarglomd favoritleksak utan problem? Ingen flexibilitet, antingen vara i pappas varld, eller i mammas varld?

Veta att mamma bodde nara, och det var lattare att umgas ofta, och att mamma sen tyckte ett hus var viktigare an en nara samvaro? Eller veta att mamma inte hade sitt dromboende men att hon gav upp tanken pa det for att hon prioriterade att kunna traffa sitt barn oftare?

"Kvalitetstid" ar ett ord som foraldrar med daligt samvete har hittat pa.

Anonym (aldrig)

Äldre 7 Feb 08:23

#11

Anonym (kluven mamma) skrev 2012-02-06 14:30:21 följande:

Jag har stora beslut att ta.. och jag vet inte åt vilket håll jag ska tänka ens. Jag älskar mina barn, över allt annat.. Det är inga tvivel om det..

Jag och min sambo har hittat ett hus, ett hus som jag/vi direkt vi var och såg på det föll för, pladask, det är mitt drömhus, jag har alltid velat bo så, att få ge mina barn en uppväxt på ett så fint ställe vore helt underbart! vi var så lyckliga att äntligen ha hittat DET huset... Nu till problemet, det ligger precis utanför kommungränsen, mina barns fäder bor i andra kommunen (den vi bor i nu) och skolskjuts mellan städerna är tydligen inte möjligt.. Ena pappan säger att om jag flyttar från kommunen kommer han kräva att vårt barn ska bo hos honom på heltid, den andra var väldigt tillmötesgående och var redo att lösa v.v boende.. Vad gör man? Jag vill ju såklart inte träffa mitt ena barn bara på helgerna, separera bröderna och "överge" mitt barn... Men samtidigt så vill jag inte ge upp mina drömmar om att bo DÄR.. Jag är ingen stadsmänniska och mår inte bra av att bo mitt i smeten där jag bor nu, och inte min sambo heller.. Vad är det bästa i en sån här situation? Det tar emot så in i bomben att "ge upp" mitt barn, men vad mår alla bäst av i längden? Shit så svårt det här är!

Nån som har några råd o tips?

OM jag skulle flytta skulle jag såklart göra allt i min makt för att ha sonen som isf har boendet hos pappan på helger/lov/lediga dagar så mkt som möjligt..
Jag har försökt vinkla det här på alla sätt, och å ena sidan känns det ju såklart som jag överger barnet, men å andra sidan känns det som jag kan ge barnet mer kvalitetstid... inget är förstås optimalt för varken barnet eller mig eller pappan, hur fasen ska man veta vad som är det bästa i en icke optimal situation?

(Det är fem mil mellan där pappan bor och huset vi har hittat)

Skulle aldrig välja ett hus före mitt barn.

Min sons pappa har gjort det och barnet sörjer konstant över att han lämnat honom.

Skulle aldrig välja mitt eget väbefinnande före mina barn.

Anonym (kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 7 Feb 16:32

#12

Tilläggas bör kanske att min andra son bor med sin pappa i närheten av vart vi har hittat hus....
Flexibilitet finns tyvärr inte som det är nu heller, den realtionen består av samarbetssvårigheter, kommunikationsproblem, motarbetande, egoism och byte på en viss dag, från dagen vi byter till dagen barnet kommer hem igen finns det noll kontakt med barnet.. Och detta har jag försökt under flera år att få en förbättring på, men det är som att köra huvudet i en betongvägg... Ju mer jag försöker, engagerar mig, räcker ut handen desto mindre funkar våran föräldrarelation... har försökt med samarbetssamtal, att vi ska kunna befinna oss på samma ställe som barnet barnets skull, men inget är intressant...

Pappan som bor i närheten av huset vi kikat på har vi jättebra samarbete med, vi hjälper varandra under "den andres" vecka, har en bra och öppen kommunikation och fokuserar på barnet, inget annat..

Anonym

Äldre 7 Feb 16:47

#13

Anonym (kluven mamma) skrev 2012-02-07 16:32:26 följande:

Tilläggas bör kanske att min andra son bor med sin pappa i närheten av vart vi har hittat hus....
Flexibilitet finns tyvärr inte som det är nu heller, den realtionen består av samarbetssvårigheter, kommunikationsproblem, motarbetande, egoism och byte på en viss dag, från dagen vi byter till dagen barnet kommer hem igen finns det noll kontakt med barnet.. Och detta har jag försökt under flera år att få en förbättring på, men det är som att köra huvudet i en betongvägg... Ju mer jag försöker, engagerar mig, räcker ut handen desto mindre funkar våran föräldrarelation... har försökt med samarbetssamtal, att vi ska kunna befinna oss på samma ställe som barnet barnets skull, men inget är intressant...

Pappan som bor i närheten av huset vi kikat på har vi jättebra samarbete med, vi hjälper varandra under "den andres" vecka, har en bra och öppen kommunikation och fokuserar på barnet, inget annat..

Det är bra att du har ett bra samarbete med den andra pappan men vad har det med det yngsta barnet att göra? Du kan inte ta barnet och flytta så långt från hans pappa med barnet utan att pappan godkänner det. Gör han inte det får du acceptera att barnet blir boende hos pappan och du har umgänge.

Anonym (kluven mamma) Trådstartaren

Äldre 7 Feb 20:16

#14

Anonym skrev 2012-02-07 16:47:03 följande:

Det är bra att du har ett bra samarbete med den andra pappan men vad har det med det yngsta barnet att göra? Du kan inte ta barnet och flytta så långt från hans pappa med barnet utan att pappan godkänner det. Gör han inte det får du acceptera att barnet blir boende hos pappan och du har umgänge.

Och det är ju det jag har skrivit om hela tiden....

OM det går att lösa med v.v boende och hämtningar/lämningar så är jag helt klart villig att köra dessa sträckor, kan jag påverka så att jag har ett 8-17 jobb i stan den dag han börjar skolan, alternativt att det skulle kunna gå att ordna med skolskjuts eller liknanade så vore ingen lyckligare än mig... hade vi hittat ett hus en halvmil närmare så hade det legat i samma kommun och då hade vi fått skolskjuts... = inga problem... vi söker såklart hus inom kommunen, men det här är första huset vi har känt oss helt förälskade i, och så ligger det precis på fel sida om kommungränsen... det känns såklart väldigt frustrerande...

Eftersom vi inte trivs inne i stan så kommer det hus vi köper att ligga utanför stan, men kanske att vi hittar ett innanför kommungränsen om vi har is i magen, kanske ett som känns lika perfekt som det här... kanske ett som är en halvmil närmare...och då är diskussionen lika med noll...

och vad närheten till mitt andra barn har med det hela att göra?! Ja då har ju han möjligheten att "hämta en kvarglömd leksak" som du skrev... Den möjligheten har inte min yngsta ens nu, hans pappa har bestämt att allt är uppdelat i "mamma&pappa" kläder, grejer, dagar osv osv...... Det är inte pojkens grejer, utan mammas och pappas... nåt jag inte alls förespråkar och när han frågar mig om det är mammas eller pappas svarar jag att det är inte våra, det är hans! Som jag har försökt få oss att fungera som föräldrar, men när det inte går, vad gör man?!

Anonym

Äldre 7 Feb 20:22

#15

Jag trodde det var lika i alla kommuner..? Eftersom nu BÅDA föräldrar ska räknas som likvärdiga även om den ena har barnet skrivet hos sig så får vi här iaf skolskjuts om den andra bor utanför kommunen.

Hur som helst, hus kan byggas om, läget däremot, det kan man aldrig göra något åt. Tror mig, barnet skiter nog rätt mycket i hur det bor, bara det får bo med mamma och pappa på bästa vis. Leta hus som ligger mitt emellan papporna istället.

Kluven... Behöver tips o råd...

INNEHÅLL