spydiga kommentarer från min egen mamma

Hon kände sig plötsligt lastgammal som ska bli mormor... Skulle jag tro på, ni har ju ordnad ekonomi och stabil relation om jag har förstått de rätt, så tuta och kör på! Grattis till bebben!

Hon kanske inte kan acceptera att hennes barn blivit så stort. Min mamma var likadan under graviditeten. Hon frågade flera gånger om jag inte hade ångrat mig och att det inte var försent för abort. Hon tyckte alla namn vi gillade var fula, osv. Ju längre graviditeten gick desto bättre blev hon och sen vår son kom så är hon en jättebra mormor.

Hon kunde nog inte acceptera att jag gjorde precis som hon gjort och rest och pluggat massor innan jag fick barn. Nu planerar vi barn två och jag har en känsla av att hon kommer klaga den dagen jag blir gravid igen. Men det är ju vårt liv och vi som bestämmer. Din mamma kommer säkert vänja sig :)

Sådär var det för oss med. Båda har jobb, vi är 23 och 27 år och har varit tillsammans lite mer än ett år.. min mammas kommentar var: 
- MEN äter inte du ppiller??? Hur har det här gått till??

Och hans mammas kommentar var:
- Men herregud, hur ska det här gå??

Visst om vi var 14 år och inte hade nånting, men nu är vi två vuxna människor.. det verkar inte alla föräldrar kunna förstå. 

Hm, mina föräldrar och min sambos pappa har varit positiva, jag fyller 23 och han 22 i år, vi har varit tillsammans i över två år, bråkar aldrig och har drömförhållandet. Jag har jobbat heltid med kundservice nu och han jobbar på min styvfars framgångsrika företag (han har trygg plats på jobbet alltså) och vi har egen bostadsrätt.

Men hans mamma tycker att det var för tidigt och var väldigt kritisk och när vi var där ganska tidigt i graviditeten så gjorde jag ett extra test för att se så att hcg:t ökat och visade honom det "åh älskling det är starkare" och då hörde hans mamma och kläckte ur sig "åh nej, det ska ju gå åt andra hållet"! Alltså typ ÖNSKADE missfall. VEM FAN SÄGER SÅ?!?!?!?!?!

Nu kan tilläggas att hon festar så fort hon får chansen (50+) och lever som en tonåring och tycker att min sambo borde "leva" mer osv. Kan då tillägga att min sambo inte gillar att festa osv utan gillar att snacka med sina kompisar, spela xbox eller datorspel osv, vi båda föredrar myskväll hemma framför TV:n istället för att hänga på nattklubb. Dessutom har vi båda synen av att man inte ska skaffa barn när man inte har råd med dom, likaså som att vi vill uppleva saker MED barnen, resa MED barnen, inte göra allt och sedan ge upp livet och sitta hemma. Vi anser inte att livet tar slut när man får barn utan att en ny resa börjar. Något hans mamma tyvärr inte verkar förstå.

Jag tycker du ska försöka ignorera din mamma ett tag. Till slut lär hon inse att ni vill ha barnet och kommer nog vänja sig vid tanken och förhoppningsvis stötta när det gäller.