• modestyclara

    3-åring på restaurang -ouppfostrad?

    Vi hade bröllopsdag igår och tog med oss barnen ut på restaurang (medelprisställe). Det var en meny med många smårätter så middagen tog omkring tre timmar. 6-åringen satt som ett ljus och konverserade. 5-åringen satt still och åt så länge det fanns mat på bordet men 'ballade ur' ibland och busade med lillasyster på 3 år emellan rätterna. 3-åringen åt också bra men hade lite svårt att sitta still och ville gärna busa med storebror. De var inte högljudda men varvade mellan att sitta upp i soffan, ligga ner och klättra upp och ner ur soffan (till under bordet). Vi satt i en hörnsoffa och de var aldrig utanför vårt sittområde så de inkräktade inte på andra gästers sittutrymme... Maken och jag tillrättavisade då och då samt berömde barnen när de satt ordentligt...

    Vi uppfattade detta som relativt normalt beteende från en 3- och 5-åring och såg det som social träning för barnen att få gå på restaurang.

    Nu på morgonen diskuterade jag middagen med några manliga kollegor i 45-års åldern och de hävdade att mina barn var ouppfostrade och att deras barn (som var små för tio år sedan) ALDRIG hade uppfört sig så på restaurang utan ALLTID suttit som tända ljus. Deras barn hade heller ALDRIG haft ett sammanbrott i en mataffär...

    Nu till frågan: Hur är/var era 3- respektive 5-åringar? Är mina barn ouppfostrade?Skäms

  • Svar på tråden 3-åring på restaurang -ouppfostrad?
  • sextiotalist
    karet skrev 2012-02-08 07:34:54 följande:
    Jag har så länge inte träffat en enda över 45 (med vuxna barn) som minns att deras barn trotsat, skrikit, varit svåra att lägga, hållit dem vakna på natten, varit svåra att få i mat/på med kläder etc. Det verkar helt enkelt som folk glömmer.

    Jodå, minnet är selektivt. Men vissa saker minns jag med bestämdhet, att mitt barn ytterst sällan, då menar jag det, bråkade eller trotsade ute, men jag minns med bestämdhet att h*n gjorde det när vi kom hem.
  • mamari00

    Jag äter lunch ute på restaurang med våra två små, 5 och snart 3 år gamla, en gång i veckan.
    Dels för att träna dom i hur man beter sig ute bland folk men också för att det är skönt att slippa laga mat en gång i vecka :)
    Oftast sitter dom hyfsat stilla och äter det jag ställer framför dem.
    Och om dom får myror i brallan betalar jag och vi går därifrån, oavsett vi hunnit bli klara eller inte.
    Man springer inte och man skriker inte. Basta.
    Och som sagt, oftast fungerar det riktigt bra och barnen får glass av restaurangägaren.

    Men, om sambon är med...då är det myror i brallan och högljutt och sambon blir sur och säger aldrig mer och barnen blir oregerliga och...jag blir bara så ledsen när jag trots allt vet hur det fungerar när det är bara vi tre runt bordet...

    Jag anses som sträng av både barnen och sambon.

  • Joyce

    tycker dina barn verkar väldigt väluppfostrade . Sitta vid bordet i 3 h skulle inte mina barn klarat av (3 & 4 år). 45 min-1 h är gränsen här. Vi kollar alltid menyn på nätet innan så vi vet vad vi ska beställa och beställer sen snabbt och tar alltid notan och betalar när maten kommer så att vi är redo att dra om/när det ballar ur...

  • Joyce
    mamari00 skrev 2012-02-08 08:40:09 följande:
    Jag äter lunch ute på restaurang med våra två små, 5 och snart 3 år gamla, en gång i veckan.
    Dels för att träna dom i hur man beter sig ute bland folk men också för att det är skönt att slippa laga mat en gång i vecka :)
    Oftast sitter dom hyfsat stilla och äter det jag ställer framför dem.
    Och om dom får myror i brallan betalar jag och vi går därifrån, oavsett vi hunnit bli klara eller inte.
    Man springer inte och man skriker inte. Basta.
    Och som sagt, oftast fungerar det riktigt bra och barnen får glass av restaurangägaren.

    Men, om sambon är med...då är det myror i brallan och högljutt och sambon blir sur och säger aldrig mer och barnen blir oregerliga och...jag blir bara så ledsen när jag trots allt vet hur det fungerar när det är bara vi tre runt bordet...

    Jag anses som sträng av både barnen och sambon.

    Här går det också oftast bättre om någon av föräldrarna är själva med barnen. Jag tror att det beror på att när man är själv med barnen så lägger man allt fokus på dem och för att få det att flyta bra. När man är två vuxna så försöker man få tid att prata med varandra osv = släpper fokus från barnen och då vill de ha uppmärksamhet och blir högljudda osv. Så är det ofta här. Så när vi släpper fantasin om vuxenkonversation brukar det går bättre
  • Indianica

    Nä, jag tycker snarare det lät helt fantastiskt att ni kunde vara där i hela tre timmar utan att kaos utbröt ;-.)

  • modestyclara

    Åh tack för allas input. Jag tänkte nog också att mina kollegor kanske inte mindes riktigt samt att de nog inte var så närvarande när deras barn var små...men de hävdade så bestämt att det handlade om uppfostran och underförstått att vi inte gjort ett tillräckligt bra jobb med våra...Min make tröstade mig och sa att 6-åringen (som satt som ett ljus igår) också var som 3-åringen när hon var liten *pustar ut*

  • Duckan

    Mitt barn fixar inte en stillasittande middag på tre timmar. Så hon får helt enkelt inte följa med på sånt.

  • Denaerys
    Joyce skrev 2012-02-08 09:13:40 följande:
    tycker dina barn verkar väldigt väluppfostrade . Sitta vid bordet i 3 h skulle inte mina barn klarat av (3 & 4 år). 45 min-1 h är gränsen här. Vi kollar alltid menyn på nätet innan så vi vet vad vi ska beställa och beställer sen snabbt och tar alltid notan och betalar när maten kommer så att vi är redo att dra om/när det ballar ur...
    Samma här
  • upponerw

    Minns många gånger när jag jobbade som servitris och ungar sprang Runt och röjde som tusan man var ju livrädd att kricka med dem och råka hälla varm mat över dem!

    Så dina barn verkar mycket väluppfostrade!!!

  • Tangent

    Dina barn verkar väldigt väluppfostrade. Min pojke hade aldrig klarat av att vara med så långe när han var 3 år, knappt nu heller när han är 8 år.

Svar på tråden 3-åring på restaurang -ouppfostrad?