Inlägg från: Plutteli |Visa alla inlägg
  • Plutteli

    Lärare med piercing?

    Jag är tatuerad, har arbetat med barn och ingen har sagt ett skit. Barnen har varit intresserade av tatueringarna till en början sen har det varit överspelat. Ser inget problem i det.
    Skolan ska spegla VERKLIGHETEN, och verkligheten ÄR att folk både tatuerar och piercar sig. Med rådande diskrimineringslagar är det dessutom inte ens tillåtet att inte anställa en man för att han har örhängen eller vägra jobb för en kvinna med tatuering såvida det inte går att på ett vettigt sätt motivera det hela! (Tex att synliga tatueringar på poliser kan utgöra en risk i arbetet)
    Att det lilla som syns av ett normalt hål i örat skulle vara skäl nog att inte anställa en man är bara befängt. Jag vet dessutom om män som arbetar i "strikta" arbeten med kostymkod osv som är både tatuerade och piercade. Tatueringarna döljs av kläder och piercingarna tas ut under arbetsdagen och inte en jävel bryr sig om de små spår som hålen visar.

  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-07 08:37:50 följande:
    Jag vill helst inte se onepiece på någon - *ryser* - men det är jag det... Och åter: fula och töntiga kläder går att ta av. Tatueringar och piercinghål sitter där de sitter. Jag kan faktiskt inte förstå att människor som gör sådant inte tror mera på sin egen mognad och utveckling..? Jag menar: när jag var 18 hade jag vissa intressen, viss musiksmak, vissa idoler o.s.v.. Men jag visste också att jag tio år längre fram i tiden skulle ha andra intressen. Röra mig i en annan sfär. Jag räknade med min egen fortsatta utveckling s.a.s.! Därför skulle jag aldrig ha tatuerat in idolens namn eller porträtt.

    Människor som gör sådana oåterkallelliga saker, måste ju ha gett upp om sin förmåga att utvecklas..? Om de tror att de fortfarande kommer att vilja stå för samma saker när de är 30 , 40, 50... När de kanske skulle vilja ha ett ansvarsfullt jobb. När de kanske blivit intresserade av lokalpolitiken, och skulle vilja engagera sig där. När de är föräldrar och går på möten med barnens lärare och rektor... Nej, det är obegripligt för mig!  
    Jag gjorde min första tatuering när jag var 18, min andra när jag var 20. Sen har jag 5 till planerade. Jag väljer tatueringar som verkligen betyder något för mig.
    Den första jag har betyder tiger, jag är född i tigerns år så knappast nått jag kan ändra på eller "växa" ifrån. Den andra jag har är en drake och symbolen lycka. Har att göra med min tro. Sen vill jag tatuera in symbolen för lejon (mitt stjärntecken) mina barns fotavtryck (mina barn kommer jag heller aldrig växa ifrån), frihet (personlig betydelse) samt min idols namn (haft samma idol i mer än 10 år och den musiken betyder mycket för mig av olika skäl så inget jag heller kommer växa ifrån). Sen får jag se om det blir fler :P
  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-07 09:16:48 följande:
    Nu är du ute och cyklar. Diskrimineringslagarna säger att arbetsgivaren inte får diskriminera någon på grund av ras, religion, kön eller liknande. Det står inget om kläder och kroppsutsmyckning i de lagarna. Det inser du väl själv..? Tror du verkligen att "Ödlemannen" skulle kunna gå till en Domstol och kräva skadestånd för att han inte blev anställd på en gammal ansedd advokatbyrå..? Skrattande

    Dessutom är det nog få arbetsgivare som säger rakt ut, att det var för det där extra hålet i örat du inte fick jobbet. Om du envisas med att få veta varför, så får du kanske något svävande svar som "det var mera den generella lämligheten som inte stämde..." 
    Jodå, lagarna skyddar även mot sådant OM det inte finns en vettig förklaring till varför. Tex var det en firma som åkte dit då de sparkade en kille som putsade fönster pga att han hade färgat håret rosa. Då menade arbetsdomstolen (har för mig det var dem som utredde iaf) att hårfärgen på killen inte spelade in i hans kompetens eller företagets rykte eftersom han putsade fönster lika bra som någon annan.
  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-07 09:07:17 följande:
    Fast precis detta sa vissa redan för 25 år sedan. Och jag kan upplysa dig om, att de jag kände som tatuerade sig då INTE har några ansvarsfulla arbeten idag. I de flesta fallen har de inget arbete alls, och i ett par fall lever de inte längre...(missbruk, självmord...).
    Min man är tatuerad, han arbetar som förskolepedagog. Vad kan vara mer ansvarsfullt än att ha hans om andras barn? Jag är tatuerad, jag arbetar inom industri (design), min kirurg när jag hade brutit armen (han som opererade mig dvs) hade blonderat hår, rosa foppatofflor med blommor och ring i örat och han var nog runt 40 bast iaf... Kirurger brukar ju ses som rätt ansvarsfulla eller? Jag tror inte hans lön är något att skämmas för heller ;)

    Bara för att ta tre väldigt snabba exempel.
  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-07 09:19:20 följande:
    Om tio år är det mycket troligt att du slutat läsa horoskop! Och även om du inte växer ifrån dina barn, så kan du komma att tycka att det där med fotavtrycken var en synnerligen fånig idé...
    Jag läser inga horoskop, det gjorde jag inte när jag tatuerade mig heller, ser inte vad det har med saken att göra?
    Å nä, jag kan faktiskt inte komma på varför det skulle vara fånigt att ha deras fotavtryck på min kropp? De har ju lämnat ett oåterkallerligt avtryck på mig hur som. Dock får jag se hur det blir, har inte kunnat hitta papperen där jag tog deras  fotavtryck när de var helt nyfödda så ev. blir det bara deras namn.
  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-07 12:01:13 följande:
    Om de SPARKADE honom är det en annan sak. Jag talade om i de fall då man ser ut så redan på anställningsintervjun. Stor skillnad!

    ...fast jag undrar vad de skulle göra på UD, om någon av deras ambassadörer fick ett tatueringsdille plötsligt..!  
    Beror väll på? Varför skulle UD göra något alls om inte tatueringarna syns tex? F.ö finns det ju internationella personer som UD ska ha kontakt med som är tatuerade, tatueringar är ju tex väldigt vanligt i många afrikanska länder och är symboler för makt.

    Sen är det ju så att det faktiskt är i princip omöjligt att hävda att man inte blir anställd pga diskriminering. Är du invandrare, kvinna, gravid, piercad, skelögd eller what ever spelar ju ingen roll, den som anställer kan ju iaf bara ge vaga bortförklaringar eller helt kort säga att någon mer kvalificerad fick jobbet. Hur ska man bevisa att det inte är sant? Diskrimineringslagarna funkar ju bara just när folk får sparken av icke godkända skäl!
  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-07 13:19:12 följande:
    Jag är alls ingen expert på det här, men jag har för mig att i offentliga jobb (stat, kommun, landsting) så ska den bäst meriterade få jobbet. Alla ansökningar samt uppgiften om vem som fick jobbet är också offentliga handlingar - fanns det finns många som inte vet det! Man kan alltså begära ut dens-som-fick-jobbet ansökningshandlingar och jämföra sina meriter, och hade man bättre meriter så kan man gå till domstol. 

    Detta funkar dock inte i privata företag.  
    Även i statlig finans så läggs vikt vid social kompetens så nä, det är inte nödvändigtvis så att den som på papperet har  bästa kompetens gällande studier/tidigare erfarenhet får jobbet om det bedöms att en annan person passar bättre med arbetslaget.
  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-08 10:47:51 följande:
    Fast även i detta årtionde är det inte accepterat i alla kretsar. Erkänn det, du!

    I min erfarenhet så är det en viss grupp av människor som går från det ena extrema modet till det andra. Medan de mer etablerade i samhället ALDRIG går på något sådant. De ser ungefär likadana ut från decennium till decennium..!   Kanske ändras någon liten detalj som knapparna på skjortkragen/kostymtygets stripor eller inte stripor/knytrosett på blusen eller ej/kjolens längd 5 cm upp eller ner. Men inte mer än så..!
    Vad har du för tidsmaskin? Jag vet INGEN som går klädd som man tex gjorde på 20-talet, ens i "finare" kretsar. Fan, inte ens kungafamiljen klär sig ju på samma sätt som för 60-70 år sedan...
  • Plutteli
    Merwinna skrev 2012-03-11 08:35:12 följande:
    Har inte haft tid, faktiskt. Men det säger ju ändå ingenting, om de inte måste scanna in både bilder på sina tatueringar och sina examens- och lönebevis. På ett sådant här forum kan man hitta på vad som helst! Fast när jag kollade tråden som hastigast såg jag i alla fall ingen läkare, jurist, Handelsekonom eller diplomat som påstod sig vara tatuerad...
    Vitsen med att ljuga hade varit vad?
Svar på tråden Lärare med piercing?