• vivla

    rädsla för psd!

    Hej alla!
    Min dotter föddes i vecka 33, 1985 g stor.
    När vi kom hem låg hon och sov på våra magar den första tiden, tills bvc kom och ÖSTE rädsla över mig angående psd. Jag sa att jag aldrig ens tänkt tanken på det, för det hade jag inte! Det är väl liksom inget man ska gå runt och oroa sig för.
    Nu har jag ju släppt det lite grann, men funderar ibland på det ändå. Händer det så händer det ju, tänker jag samtidigt på nåt konstigt sätt.
    Men riskerna ökar ju tydligen med prematurbarn om jag fattat det rätt!
    Hon vägde under 2,5 som de säger ökar risken. Hon föddes även för tidigt och jag slutade amma pga ork efter sjukdomen.
    Hur tänker ni kring psd?

  • Svar på tråden rädsla för psd!
  • SandraMariaH

    Alltså min dotter sov på mitt bröst från allra första dagen fram tills hon var fem månader.
    Hon kom fyra dagar innan bf & var alltså fullgången. Men bcv har aldrig sagt något om det till mig,
    jag har flera vänner som har barnen sovandes på sig (på mage) första tiden då de vill ha mycket närhet
    och värme. Nu sover hon bara på mage hela nätter, dock är hon nu 13månader så hon kan ju
    vända sig om hon känner av att hon inte får luft. Så fort de fått in "att vända fråg rygg-mage, mage-rygg" så
    ska det inte vara någon fara hur de sover.

    Kan tyvärr inte svara mera då du nog undrar mer hur prematurbarn sovit & föräldrar fått höra. Lycka till iaf :) !

  • sugercane

    Min dotter föddes i vecka 39+4. Hon sover ofta på mage på mitt bröst och i sängen ligger hon alltid på sidan fast att jag försöker få henne att ligga på rygg. Jag trodde att det var väldigt säkert att ha de sovandes på sig, då känner man ju varje andetag. Hon är 15 dagar idag och visst oroar man sig för psd och allt möjligt annat. Men vad jag förstod från BVC så är psd JÄTTEOVANLIGT (?) och jag försöker tänka på det när jag blir alltför orolig. Men även om det är ovanligt så drabbar det ju någon och det är helt fruktansvärt...... Blir kall i hjärtat bara jag tänker på det.

    Har du andningslarm? 

  • vivla

    Nej vi använder inte det. Har ett hemma men det känns nästan värre att ha ett sånt, gå rut och oroa sig för att det ska pipa. När vi hade hemsjukvård lånade man ett av sjukhuset Men sen när man blir utskriven lämnar man ju tillbaka det. Konstigt att min bvc sköterska är så hysterisk angående Magläge för jag älskade att ha henne på mig! Ibland när hon ätit nattetid och vi varit trötta har jag vaknat upp i panik för att hon somnat på mig, mage mot mage! På bröstet kan hon ju vrida huvudet. Läste att det är 1 på 4000 som drabbas av psd, så antalet är ju lågt. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med inlägget, kommer ändå inte våga ha henne på mage på mig. Hon sover på rygg i sin bed side crib och när hon sover jämte mig är det ofta på sidan, då hon ligger så nära att hon inte kan tippa på mage.

  • Bliglin

    Samtidigt sögs det ju att bebisar som ligger på mage på sin mammas (eller pappas) mage stimuleras av mammans hjärt och andningsrörslser. Det ska vara farligare att ha dem på mage i sängen.

    Min son kunde bara sova på mage, född v 27, men vi hade andningslarm. Personligen fattar jag inte hur man kan bli mer oroad av ett larm?

  • vivla

    Ja har också för mig det men vår bvc uppmanade mig att efter alla studier kring psd så ska man inte ha dem på mage. Men händer psd så har jag hört att larm i sig ändå inte fungerar för psd skulle enligt det jag läste, ändå inte bero på " vanligt" andningsuppehåll som blir för långt. Tycker det är läskigt med larm har ett men gick bara och väntade på att det skulle tjuta

  • Bliglin

    Alla måste naturligtvis få tro på det dom vill.  

    Men jag personligen anser jag att det är en felaktig propaganda mot larm att säga att de inte skulle fungera vid PSD. I själva verket är ju larmen framtagna för att förhindra pSD och används på neonatalavdelningar över hela världen. Det finns än så länge inget fall registrerat där ett barn dött i PSD med ett larm korrekt installerat. På neo händer det ju hela tiden att barnen får apnéer och sköterskorna springer dit och "masserar" bebisarna så de "vaknar". I de flesta fall skulle de säkert ha vaknat ändå, men i vissa fall inte. Larmen går av efter 20 sekunder och då är det inget problem att "väcka" ett barn som haft ett andningsuppehåll. Det handlar ju om att det autonoma nervsystemet inte riktigt funkar och att bebeisen "glömmer " att andas.

    Larm är sannerligen en livförsäkring tycker jag. :) Oavsett om det är brand/röklarm eller andningslarm. Men om inga särskilda medicinska orsaker föreligger så är det väl oftast lite onödigt med larm, PSD är ju väldigt ovanligt.

    Och på neo där vi låg sa läkarna att de genomgående upplevde att barnen hade bättre andning liggandes i känguru med sina föräldrar, på mage, men det var ju då hud mot hud utan en massa tyg emellan.

    Vår son kunde inte sova på rygg pga reflux. Vi var väldigt glada och trygga över larmet av det skälet. Vi var dock noga med att ha svalt i rummet, ingen av oss röker och jag skulle aldrig våga bädda med snuttefiltar runt huvudet och halvt/helt över ansiktet som många (bla min syster) gör för sina barn. Man måste ju göra som det känns bra för en själv.

    min son föddes i v 27 och vägde 940 gram, det har naturligtvis påverkat mig i mina val och beslut. Alla måste hitta sin egen väg. Det enda jag vill säga med detta inlägget är att man väljer ju själv om man vill använda larm eller ej, men jag tycker att man lurar sig själv om man väljer bort larm i tron att de inte fungerar eller inte spelar någon roll. För det gör de, annars skulle inte neoavdelningarna vara fullsmäckade med andningslarm och kontroller. 

  • vivla

    Ja du har så rätt i att man gör det som känns bäst för en själv =)
    Vår dotter var ju också för tidigt född, i vecka 33 och med den tanken i grund så skaffade vi ju ett larm! =) Dock hann jag lägga henne där fem sekunder innan det tjöt hysteriskt och då skulle det larma efter tjugo sekunder och hon hade då inget andningsuppehåll så vitt jag kunde se (hann ju inte ens vända bort blicken innan det tjöt)
    så därför känner jag personligen att sånt stressar mer =)

    Min kompis vars syster har två barn är henne vi lånat larmet av. HOn hade det till sitt andra barn och sa att det var skönt vid t ex förkylningar osv.. min kompis sa dock att det var det värsta som fanns, för när hon var barnvakt och råkade lyfta upp dottern utan att komma ihåg att stänga av larmet så fick hon ren ångest ;) Sen hade hon också ångest över att det skulle börja tjuta, kunde ligga vaken på nätterna hos dom och bara "förvänta" sig det. Kanske är det helt enkelt för laddat för oss =) Att det inte känns som en försäkran utan helt plötsligt som om det vore något "fel". Min dotter låg ju också på neo och jag kanske förknippar det med det? Fast på något negativt sätt då...för när hon bar larmet på neo, med elektroden på magen i tejp så kändes hon helt plötsligt sjukare än vad hon var pga larmet.
    Ja.. vem vet.. ;) just nu sover vår dotter hos oss i sängen och det är en sorts trygghet för mig. Har fått för mig att jag skulle vakna om något händer men man vet ju aldrig. Försöker att inte tänka på psd och trösta mig med att det händer SÅÅÅÅÅ sällan.

  • Tillalamm

    Jag förstår hur du känner - kände likadant med sonen född i v 33.

    På vårt neo sa de också att barnets andning stimuleras av föräldrarnas hjärtljud och andning, men jag var extremt rädd för psd och vågade inte låta sonen sova utan andningslarm och han låg alltid i sin egen säng, detta trots att han sov dåligt där och vaknade mycket. Min man ville ha honom sovande på sin mage, eftersom sonen sov kanon där, men jag satte stopp för det. I efterhand kan jag säga att jag ångrar alla dessa säkerhetsbeteenden - det känns som att allt mys gick förlorat av ångest för psd samt att lillpojken gick miste om en del närhet som jag tror han hade behövt.

  • liji77

    Min första son föddes för tidigt. Så han hade apné larm när vi kom hem från Neo. Vi fick även ett larm av mina svärföräldrar. Det är en platta man lägger under madrassen.

    Jag har faktiskt inte varit rädd för PSD. Just för att mina barn legat med apné larm. Larmet har utlösts, men då pga att barnet inte legat över larmet (ex stått upp).

    Fast på mitt andra barn så utlöstes larmet när han insjuknat i RS-virus. Han andades, men han andades väldigt ytligt. Det var bra att det utlöstes, för då blev det så påtagligt för mig att han behövde sjukvård.

    Ett apné larm kan ju i sig inte hindra ett barn från att sluta andas, men som förälder blir man varse om när det sker.

    Med detta i min tanke, så har jag aldrig gått och "petat" på mina barn i rädsla för att de slutat andats, det har jag vetat att de gjort.       

Svar på tråden rädsla för psd!