rädsla för psd!

Nej vi använder inte det. Har ett hemma men det känns nästan värre att ha ett sånt, gå rut och oroa sig för att det ska pipa. När vi hade hemsjukvård lånade man ett av sjukhuset Men sen när man blir utskriven lämnar man ju tillbaka det. Konstigt att min bvc sköterska är så hysterisk angående Magläge för jag älskade att ha henne på mig! Ibland när hon ätit nattetid och vi varit trötta har jag vaknat upp i panik för att hon somnat på mig, mage mot mage! På bröstet kan hon ju vrida huvudet. Läste att det är 1 på 4000 som drabbas av psd, så antalet är ju lågt. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med inlägget, kommer ändå inte våga ha henne på mage på mig. Hon sover på rygg i sin bed side crib och när hon sover jämte mig är det ofta på sidan, då hon ligger så nära att hon inte kan tippa på mage.

Ja har också för mig det men vår bvc uppmanade mig att efter alla studier kring psd så ska man inte ha dem på mage. Men händer psd så har jag hört att larm i sig ändå inte fungerar för psd skulle enligt det jag läste, ändå inte bero på " vanligt" andningsuppehåll som blir för långt. Tycker det är läskigt med larm har ett men gick bara och väntade på att det skulle tjuta

Ja du har så rätt i att man gör det som känns bäst för en själv =)
Vår dotter var ju också för tidigt född, i vecka 33 och med den tanken i grund så skaffade vi ju ett larm! =) Dock hann jag lägga henne där fem sekunder innan det tjöt hysteriskt och då skulle det larma efter tjugo sekunder och hon hade då inget andningsuppehåll så vitt jag kunde se (hann ju inte ens vända bort blicken innan det tjöt)
så därför känner jag personligen att sånt stressar mer =)

Min kompis vars syster har två barn är henne vi lånat larmet av. HOn hade det till sitt andra barn och sa att det var skönt vid t ex förkylningar osv.. min kompis sa dock att det var det värsta som fanns, för när hon var barnvakt och råkade lyfta upp dottern utan att komma ihåg att stänga av larmet så fick hon ren ångest ;) Sen hade hon också ångest över att det skulle börja tjuta, kunde ligga vaken på nätterna hos dom och bara "förvänta" sig det. Kanske är det helt enkelt för laddat för oss =) Att det inte känns som en försäkran utan helt plötsligt som om det vore något "fel". Min dotter låg ju också på neo och jag kanske förknippar det med det? Fast på något negativt sätt då...för när hon bar larmet på neo, med elektroden på magen i tejp så kändes hon helt plötsligt sjukare än vad hon var pga larmet.
Ja.. vem vet.. ;) just nu sover vår dotter hos oss i sängen och det är en sorts trygghet för mig. Har fått för mig att jag skulle vakna om något händer men man vet ju aldrig. Försöker att inte tänka på psd och trösta mig med att det händer SÅÅÅÅÅ sällan.