• Anonym (M)

    Läkare vs Sömnis?

    Har en liten märklig fråga..

    Det är som så att jag får ibland panikångest/ångest attacker.. Oftas försöker jag *rida ut* dom, men när det har gått lite för långt så kan jag ibland bryta mönstret med att ta en sömntablett, så jag kan få lugn i kroppen och få sova ut.. Har fått stillnoct av min läkare.. Men. Grejen är den att hon vill inte skriva ut fler nu eftersom jag är så ung *jag är 21* trots att hon bara har skrivit ut 10 st som räcker för mig ca 3-4 månader.. Har även pratat med psyk men dom relaterar bara till dom icke beroendeframkallade. vilket jag har provat flera ggr. Dels så händer det inte ett skit förutom att jag mår ännu sämre (blir seg, får kramper och mer ångest)

    Det är lite fräckt att fråga, men finns det nån som vet nån läkare som skriver ut sömnis till nån som är så ung som jag?.. Som sagt så vill jag inte ta dessa regelbundet och jag har för övrigt inte sovt att sova... det är bara när ångesten är så grym att jag inte vet vad jag ska ta vägen..

    Ja.. Vore tacksam om nån visste =)

  • Svar på tråden Läkare vs Sömnis?
  • IsDimma

    Jag är något lite äldre än dig (26) och har dom senaste två åren fått sömnmedicin utskrivet. Äter dessutom varje natt.

  • IsDimma

    Men jag har stora sömnproblem å andra sidsn. Du kanske skulle behöva något som hjälper mot ångest istället

  • Cicek

    Jag tror faktiskt också att det är bättre att du får något mot ångesten istället? Risken är ju att du istället förstör din sömn helt och hållet och blir beroende av sömntabletter! Jag har blivit det och det är jättejobbigt :( Man behöver bara starkare och starkare mediciner och till slut kan man inte sova alls!

    Det finns ju lite svagare tabletter man kan ta mot ångest, har du provat t ex lergigan, atarax eller theralen? Annars finns det bensodiazepiner men de är man mer restriktiv med att skriva ut pga de är väldigt beroendeframkallande. Om du har mycket problem med ångest kan det ju hjälpa med antidepressiva också som man tar varje dag och inte bara vid behov. Sen har såklart terapi en bra effekt, t ex KBT :) Du kanske kan diskutera de olika alternativen med din läkare?

  • Anonym (M)

    Tack för era svar!

    Jag har ätit antidepressiva medel sen jag va 12 år.. och gör fortfarande, har provat olika men denna verkar va den som hjälper mest.. Min ångest får jag ju ofta av oro, ledsenhet eller stress... och jag har aldrig blivit beroende av nåt efter som jag har den diciplinen, men ingen tror på en när man säger det...  prpavan ,atarax och liknande har som sagt provat men mådde bara sämre av dom...

    Är det helt dödsdömt att jag som 21 åring inte kan få några stillnoct att ha till hands om det blir för mycket?..

  • Cicek
    Anonym (M) skrev 2012-02-11 23:59:35 följande:
    Tack för era svar!

    Jag har ätit antidepressiva medel sen jag va 12 år.. och gör fortfarande, har provat olika men denna verkar va den som hjälper mest.. Min ångest får jag ju ofta av oro, ledsenhet eller stress... och jag har aldrig blivit beroende av nåt efter som jag har den diciplinen, men ingen tror på en när man säger det...  prpavan ,atarax och liknande har som sagt provat men mådde bara sämre av dom...

    Är det helt dödsdömt att jag som 21 åring inte kan få några stillnoct att ha till hands om det blir för mycket?..
    Jag vet inte om det verkligen är åldern det handlar om, jag har fått starka mediciner (mot sömn och ångest bl a) sen jag var 18. Men då har jag mått jäkligt dålig, inte kunnat sova alls på mer normala sömntabletter som maxdos av imovane + propavan, har haft så stark ångest att jag skulle kunnat äta lergigan, atarax och theralen som godis.. Inte ens alla bensodiazepiner hjälpte. Problemet är bara att man blir väldigt beroende, när jag började med sömntabletter blev jag däckad med imovane och propavan, efter ett tag tvingades jag börja med 25mg nozinan och låg däckad i 18 timmar med det.. men det tog inte lång tid förrän jag var uppe i 100mg nozinan, och ändå sov jag inte mer än 7-8 timmar/natt. Så jag tror snarare det är därför de inte vill skriva ut stilnoct. Det handlar om disciplin såklart, men inte bara det..

    På vilket sätt mådde du sämre av de lite lättare medicinerna? Du kanske kunde be om att få sobril, oxascand eller något liknande? Men det är ändå bensodiazepiner.. Har du provat KBT? De kanske blir mer villiga att skriva ut starkare mediciner om de vet att du jobbar med ångesten på andra sätt också. Om du t ex har provat lergigan, atarax och theralen, och går i KBT men ÄNDÅ har problem med panikångest, så är det nog större chans att de skriver ut något starkare, än om du bara ber om starkare.. jag vet ju inte vad du gör annars för att hantera ångesten, men det var bara en tanke :)

    Vad gör du om du får en jättestark panikångestattack mitt på dagen förresten? Tar du ändå stilnoct då (om du har) och sover mitt på dagen? Skulle nog vara bättre med något mot ångesten då, även om det är lite starkare, så att du inte kommer in i "flyktbeteendet" (eller vad man ska säga) att sova när du mår jättedåligt, för det fungerar ju inte i längden..

    Hoppas du inte tar illa upp av att jag ifrågasätter, det är bara för att förstå lite mer och se om jag kan hjälpa till på något sätt!
  • Anonym (M)

    Fråga på :)

    Jag har gått i alla möjliga olika terapi genom åren.. bl a KBT som inte funkade. Eller ja min ångest är lik förbannat kvar.

    Då jag har ett barn på 3 år så kan jag inte ta nåt på dan och bara gå och lägga mig, och visst händer det att jag får ångest på dan.. men då får jag försöka härda ut, prata med nån eller så försöker jag mig på lite andingsövningar.. Men fokus är kvällen, då jag inte kan ligga och skaka som ett asplöv för att jag har ångest då jag har mitt barn som ska upp till dagis och jag ska till mina kurser. Då tycker jag att det kan känns väldigt skönt att få ta en sömnis och få sova och andas ut ett tag,.. men som sagt detta händer inte så ofta att jag tar en tablett men vetskapen av att jag kan om det är kris är lugnande i sig..

    Har fått sobril förr, men dom tyckte jag va halv bra..
    Jag känner bara som så att jag har mått psyksikt dåligt mer eller mindre hela mitt liv.. och nu är jag 21 år och kan faktiskt ta ansvar och har diciplin.. Varför kan jag inte få ta ett piller och få må bra? få bort denna hemska dödskänslan och få andas ut... bara för att jag är ung så behöver inte det betyda att jag inte kan sköta mig..

  • Cicek
    Anonym (M) skrev 2012-02-12 00:20:45 följande:
    Fråga på :)

    Jag har gått i alla möjliga olika terapi genom åren.. bl a KBT som inte funkade. Eller ja min ångest är lik förbannat kvar.

    Då jag har ett barn på 3 år så kan jag inte ta nåt på dan och bara gå och lägga mig, och visst händer det att jag får ångest på dan.. men då får jag försöka härda ut, prata med nån eller så försöker jag mig på lite andingsövningar.. Men fokus är kvällen, då jag inte kan ligga och skaka som ett asplöv för att jag har ångest då jag har mitt barn som ska upp till dagis och jag ska till mina kurser. Då tycker jag att det kan känns väldigt skönt att få ta en sömnis och få sova och andas ut ett tag,.. men som sagt detta händer inte så ofta att jag tar en tablett men vetskapen av att jag kan om det är kris är lugnande i sig..

    Har fått sobril förr, men dom tyckte jag va halv bra..
    Jag känner bara som så att jag har mått psyksikt dåligt mer eller mindre hela mitt liv.. och nu är jag 21 år och kan faktiskt ta ansvar och har diciplin.. Varför kan jag inte få ta ett piller och få må bra? få bort denna hemska dödskänslan och få andas ut... bara för att jag är ung så behöver inte det betyda att jag inte kan sköta mig..
    Men gå till en läkare då (en annan om du inte är nöjd med den du har), beskriv problemen detaljerat, berätta allt du har provat, både det som fungerat lite och det som inte fungerat alls, och säg att det känns olidligt just nu, speciellt eftersom att du har barn, och fråga vad de kan göra! De kan ju inte precis skicka hem dig igen och säga att det inte finns något att göra, samtidigt kan de inte skriva ut något du redan provat och vet att det inte fungerar.. du får tjata på dem så att de kommer på något nytt förslag! Egentligen kanske det är lättare om du inte ber om stilnoct, för vissa läkare kan (tyvärr) bli irriterade då, utan säg bara det jag sa och fråga "vad kan jag göra för att det ska bli bättre??" och se vad de svarar.

    Vad har du provat för antidepressiva? Vad har du fått för diagnos? Är det bara ångest du har problem med eller är det något annat? Det enda jag tänker på är att det kanske ligger något annat bakom som kräver annan hjälp eller annan medicinering än bara antidepressiva. Jag är t ex bipolär men innan jag fick diagnosen skrev läkare bara ut antidepressiva och ångestdämpande och det hjälpte ju inte alls. Kan vara bra att du skriver ner alla symptom du har och ber om en ordentlig utredning? Då är det också lättare att få hjälp, i form av terapi och/eller tabletter, än om man bara går och ber om tabletter (speciellt sådana som är beroendeframkallande) utan diagnos.

    Sen får du helt enkelt trycka på att du har barn, och att det är skitjobbigt när du har så stark ångest att du inte kan sova, att du blir jättetrött/lättirriterad/whatever dagen därpå och helt enkelt får svårt att ta hand om ditt barn så som du skulle vilja!

    Om läkaren verkligen har sagt att du inte kan få stilnoct för att du är ung, så känns det som en dum ursäkt, för det är inte åldern det handlar om. Jag har som sagt fått väldigt starka mediciner utskriva från det att jag var 18. Sen tror jag inte heller de skulle skriva ut starka mediciner till en 43-åring bara för att h*n är äldre. I så fall ligger det något annat bakom, som att de inte vill skriva ut det för att det är beroendeframkallande, vilket skulle kunna stämma men då får de säga det, och så får de komma på en annan lösning i så fall! Eller om de har någon anledning att tro att du skulle missbruka tabletterna på något sätt, men det har de ju ingen aning att tro om du inte har en historia av missbruk?

    Sista frågan - vad är det för läkare du pratat med? Allmänläkare eller psykiater? Vårdcentralen eller öppenpsykiatrisk mottagning?
  • miki

    Det lustiga är att min mamma som är strax över 50 har fått fluntitrazepam utskrivet i många år av samma husläkare som jag, och hon har ingen problematik med ångest eller sånt.. Hon kan bara inte sova om hon inte får dom.. Och det sa ju min läkare sist också "känns inte så bra att skriva ut till dig med tanke på att dina föräldrar också äter sömnisar" ... Tog väldigt illa vid mig då jag aldrig har varit eller kommer vara i närheten av dom mängderna som tar.. Jag behöver bara hjälp att sova när det bara inte går...

    Jag har varit på så många utredningar så jag har tappat räkningen. Och jag har ingen direkt diagnos mer än att jag har varit deprimerad i över 10 år.. Läkaren känner mig så pass väl att hon borde förstå att jag inte missbrukar och har aldrig gjort heller.. Blir vara så less :(

    Vill bara kunna sova när allt är skit..

  • Cicek
    miki skrev 2012-02-12 00:47:17 följande:
    Det lustiga är att min mamma som är strax över 50 har fått fluntitrazepam utskrivet i många år av samma husläkare som jag, och hon har ingen problematik med ångest eller sånt.. Hon kan bara inte sova om hon inte får dom.. Och det sa ju min läkare sist också "känns inte så bra att skriva ut till dig med tanke på att dina föräldrar också äter sömnisar" ... Tog väldigt illa vid mig då jag aldrig har varit eller kommer vara i närheten av dom mängderna som tar.. Jag behöver bara hjälp att sova när det bara inte går...

    Jag har varit på så många utredningar så jag har tappat räkningen. Och jag har ingen direkt diagnos mer än att jag har varit deprimerad i över 10 år.. Läkaren känner mig så pass väl att hon borde förstå att jag inte missbrukar och har aldrig gjort heller.. Blir vara så less :(

    Vill bara kunna sova när allt är skit..
    Jaha, och vad har dina föräldrars sömntabletter med dig att göra? :P Skulle det vara något genetiskt då menar hon??

    Om du är deprimerad borde du ju verkligen få hjälp med det, speciellt om du varit det i över tio år. Vad har utredningarna lett till, att de inte hittar något alls, bara depression? Även om det nu "bara" är det så finns det ju många olika antidepressiva, alla fungerar inte för alla.. jag tycker efexor/venlafaxin fungerar bättre än t ex zoloft/sertralin. Det gäller att prova en i taget och utvärdera, fungerar den inte så får man prova en ny. Jobbigt, men det är tyvärr det enda sättet :( Sen kan du självklart behöva något mot ångesten/sömnen också, men de medicinerna tar ju inte bort det riktiga problemet som verkar vara depressionen och den allmäna ångesten.

    Vad var det som inte fungerade med KBT förresten? Var terapeuten bra? Kanske är så att du behöver träffa någon annan? Kände du att ni verkligen kunde jobba med rätt sak, med det som verkligen kändes jobbigt? Jag gick i psykodynamisk terapi när jag var yngre och det hjälpte inte alls, jag visste inte riktigt vad problemet var, så vi kom aldrig dit.. vi kunde sitta i en timme och prata om något som inte alls kändes viktigt egentligen. Efter drygt ett år var jag inte det minsta bättre.

    Ta kontakt med öppenpsyk istället, där har de mer erfarenhet än vad en vanlig husläkare har. Om du dessutom känner att din husläkare inte tar dig på allvar så är det nog dags att hitta någon annan.
  • Anonym (M)

    Ja det kändes lite som ett slag i magen att hon relaterade till mina föräldrar..

    Njaa KBTn funkade väl inte för att hon som hade den var för det första inte ens färdig utbildad, och helt dum i huvudet.. kände mig som en försöks kanin..

    Alltså min bakrund består av grov mobbing i skolan, ingen trygghet hemma då min pappa var alkolist (han har slutat drick nu) och resten av min familj lyssnade aldrig på mig att jag mådde dåligt..så till slut pushades jag tills jag tog slut helt enkelt och *gick in i väggen* då var jag 12 år.. det blev psykaakuten flera ggr och jag slutade att fungerar i huvudtaget..lång historia...

    Men min barndom resulterade i att jag idag inte klarar av att varken plugga eller jobba.. jag får panikångest direkt...  så nån direkt diagnos har jag inte, dom har utrett mig flera ggr men dom kan inte hitta nåt, mer än att jag har väldigt mycket i bagaget och sår som aldrig läker..

    har provat mig igenom många antidepp och sertralin som jag äter nu trivs jag bäst med.. dom andra mådde jag pyton av..

    Va på vuxenpsyk i förra veckan, och tog då upp frågan.. men hon bara rynka på pannan och sa att hon aldrig skulle skriva ut såna till nån så ung... så jag vet inte längre..

    Ringde min pappa efter det mötet och bara grät.. varför ska jag aldrig få må bra??.. ingen tror på mig..

  • Cicek

    Låter ju som att du verkligen behöver någon att prata med, kan du inte be om att få träffa en ny terapeut? Det fungerar ju inte om man inte trivs med den personen, finns ingen chans att man kan öppna sig och berätta om en jobbig barndom för vem som helst. Utöver det måste terapeuten såklart vara kompetent, men trivs du inte med honom/henne så kan han/hon vara hur kompetent som helst utan att det ger någon effekt.

    Samma med läkare egentligen, om du känner att läkaren inte tar dig på allvar, byt! Sen får du försöka berätta allt, hur dåligt du mår, att du känner att ingen tar dig på allvar. Men be inte bara om stilnoct utan säg bara att du mår jättedåligt och vill ha hjälp! Sen får de komma på vad de tycker du ska prova. Bara stilnoct känns ju verkligen inte som lösningen på dina problem.. Du måste se till att få ordentlig hjälp!

  • Anonym (M)

    Hmm... Har försökt att vara så tydlig som jag kan.. jag har pratat med säkert 2 dussin olika terapeuter genom åren.. vissa har varit bra vissa har varit skit.. Jag går idag på en rehabilitering för mitt problem att jag inte klarar av att jobba... ska även få en nya samtalskontakt..

    Jag förstår vad du menar med att det låter dumt att bara gå till en läkare att be om stillnoct.. men efter så många år så orkar man inte gå den långa vägen att hela tiden be om hjälp som man ändå inte får.. förstår du?

Svar på tråden Läkare vs Sömnis?