Hur länge behövde ni er partner hemma efter kejsarsnitt??

Jag förlorade en del blod vid mitt snitt o blev väldigt medtagen av det efteråt. Har hört nu att jag borde fått blodtransfusion men fick istället järninjektioner i nån månad. Detta gjorde att jag inte fysiskt o psykiskt orkade återhämta mig, hade fullt upp med att amma barnet. Maken var hemma 10 dar, jobbade sedan typ 2 v innan jag bröt ihop o blev sjukskriven. Då var han hemma ytterligare 2 v. När han inte var hemma var min studerande syster hemma med mig o totalt behövde jag dagligen hjälp i 3 mån efter snittet. Orkade inte ta mig upp ur soffan själv så allt utom att amma skötte maken/syster.

Det var ett akutsnitt, men det gick ändå bra o hade egentligen inga komplikationer.

Denna gång (i mars) har jag ett planerat snitt, men läkarna förväntar sig ändå att jag blöder mer än vanligt o säkerligen får blodtransfusion därför. Denna gång kommer jag snarast insistera om jag ligger på grönsen med värdena. :)

Kim - ja det är såklart olika hur det är att ta sig i/ur soffan/sängen. Men tänk dig att du just gjort den största bukoperationen man kan göra o fundera på hur bra det kan kännas, hehe.... Vissa hoppar lätt ur sängen efter 1 dygn, andra känner av det i månader efteråt. Jag skulle förbereda mig på några v om jag vore du, om du "har lätt" för komplikationer.

Blödde du mycket förra gången finns ju även risken nu att du gör det nu. Och precis som du märkte då tar det tid att må bra när man förlorat blod. Så med lite otur råkar du inte ifrån alla problem... Men det kan ju lika gärna gå tipp-topp. :)

Jag skulle nog undvika bärsele av den anledningen att man nog tenderar att bära barnet mer då än vad man för hälsan borde. Jag kunde helt enkelt inte bära min son mer än till/från skötbordet (efter 2-3 mån) och han fick helt enkelt vänja sig vid det. Därmed blev han inte heller ett sånt barn som ständigt måste bäras för att tröstas.

När jag efter 2-3 mån ibland släpade mig ut för mammafika var barnvagnen en nödvändighet för att jag skulle orka. Att dra ur vagnen ur bilen var ju lätt o belastar inte magen direkt. När den skulle in igen bad jag helt enkelt om hjälp, finns ju oftast någon man kan fråga i alla fall om man är i stan. Dessutom kan man göra lite "släp"-variant o dra upp framhjulen, sen bakhjulen o på så sätt knappt lyfta den. Säger inte att det alltid var ett skönt lyft, men det funkar.

Har haft rätt rejäla foglossningar båda grav. Min son är snart 3 år nu o jag är mer eller mindre invalid sedan några månader pga fogarna. Har därför lärt sonen massa knep för att få vardagen att funka: klättra själv i badkaret, klättra upp på skötbordet, klättra in i bilen (har även en utfällbar pall vid bilen), ta leksaker till mig o lek i soffan, osv osv. Han är dessutom en duktig hjälpreda som tycker det är jättekul att hjälpa mamma o tex hämta saker. Barn är anpassningsbara o det går såklart att lära dem vad som funkar i vardagen.

Härligt att det läkt bra. Men jobbigt när du var nyförlöst. :( som om man inte har nog då...

Mitt 2a snitt återhämtade jag mig åxå bättre från (fick 21 mars). Är hyfsat återställd nu o började nu i veckan äntligen på mamma-pilates, perfekt om man fortfarande är lite förstörd i rygg o magmuskler. Men 2an gick snabbare att bli pigg efter trots fler komplikationer vid själva snittet. Skönt att veta att bara för att 1a var hemsk o tog lång tid att återhämta sig från betyder det inte att 2a blir likadan. :)

Köra bil kan du i princip göra när du klarar av att ta dig ut till bilen. Kan ju vara direkt eller 2 v senare. Själva körandet är ju inget svårt. Men oftast har man ju även en bäbis med som man ska lyckas bäras dit/tillbaka. Allt är individuellt, men säg 2 v så borde de flesta klara av det projektet själv.

Absolut. Och köp små pallar till bilen/badkaret. På Jysk tex finns hopvikbara små plastpallar som får plats på bilgolvet. Perfekt.